Svenskens förhållande till naturen
Varför är vi så högstämt neurotiska i vårt förhållande till naturen? Var kommer alla de här sätten att projicera känslor ifrån?
Bild: Fredrik Sandberg / TT
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Blott Sverige svenska krusbär har.
Den blomstertid nu kommer.
Kalla det Änglamarken.
Nu är det dags för alla ryggsäcksbärande funktionsklädda svenskar att riktigt få komma ut och lufta sig. Naturligtvis har de sportklädda gjort sin plikt, plockat svamp, tältat och vinterbadat. Men för en kort stund öppnar sommaren sin famn. Porten till Naturen står öppen, det svenska himmelriket är nära, det är ju sommar.
En svala gör ingen sommar.
Den svenska sommaren är den bästa dagen på hela året.
Det finns inget dåligt väder.
Ni vet vart jag vill komma. Antingen är det för kallt. Skyll dig själv, då har du dåliga kläder. Eller så blir det varmt, ryssvärme, matadorvärme, chockvärme, och det är också ditt eget fel. Global uppvärmning orsakas ju av ondska i människohamn.
"This could be heaven or this could be hell", tack Eagles för låten Hotel California. Nu finns det ju tusen olika tolkningar av den. Är Hotel California ett mentalsjukhus? Är det helvetet som avses? Eller avigsidan av den amerikanska drömmen? Men det känns misstänkt bekvämt att använda refrängen för att beskriva svenskens förhållande till naturen.
Varför är vi så högstämt neurotiska i vårt förhållande till naturen? Var kommer alla de här sätten att projicera känslor ifrån?
David Thurfjell har skrivit om svenskens naturupplevelse och den religiösa förnimmelsen. De två känslorna är nära besläktade, säger han i boken Granskogsfolk. Han beskriver svenskens naturupplevelse som att få uppgå i något större, komma till ro helst i ensamhet i skogen. Svenskens innerliga relation till naturen beskrivs, så postkristna vi är, ändå gärna med orden som "nästan lite religiös".
Men om man inte vill uppgå i något större? Om naturen är stället där människor sveps bort av översvämningar, laviner och jordskred? Och där den ogenomtänkte får hudcancer av solen, kontaminerar vatten och utrotar djurarter? Naturen, stället där bara den starke överlever, tänk om man längtar efter något annat?
Tanken är inte heller ny. Svaret på människans svårigheter med den nyckfulla naturen kallas Paradiset, i Bibeln också kallad Edens lustgård. Det är helt enkelt det perfekta ställe där Adam och Eva hängde runt och myste, innan de gjorde bort sig och det blev dags för syndafallet.
Man kan säga vad man vill om människans syndfullhet, men om och om igen har människan lyckats återskapa Paradiset. För de allra flesta i form av trädgården, för andra i form av parken.
De allra första parkerna i Sverige var kungens trädgårdar för odling och jakt. Under 1700-talet öppnades Kungsträdgården och Humlegården för allmänheten och allra mest avancerad var Gustav III. Han reste, ritade och anlade den engelska parken på Drottningholm, inspirerad av sin kusin Katarina den Stora och hennes passion. För trädgårdar och parker.
Hadrianus villa och trädgården i Tivoli, naturligtvis Versailles och dess inspirationskälla Vaux le Vicomte och Hampton Court … Bara som förslag.
Fundera ett ögonblick på att lägga undan de svarta överlevnadskläderna i plast, och planera för just dina sommardagar i Paradiset.
För den som vill uppgå i den perfekt avpassade natur där människan slipper frysa, stekas, dränkas och blåsa bort är trädgårdarna och parkerna sättet. Utomhus, men fortfarande i civilisationen. Fontänen, de formklippta häckarna och allén är både natur och idén om naturen.
Jag hör invändningarna. Men vadå, en solstol, det är väl ingen utmaning?
Jo, för denna vettlöst överaktiva samtid är den stora utmaningen att sitta still. Och njuta av harmonin i att just som regndropparna kommer, finns ett orangeri att gå in i. En bar att beställa en drink i, en stol att hänga sin tröja på och ett bord att lägga sin bok på. Bara så där. Ingen överlevnad, inget lidande, inget rättfärdigande, bara en lugn dag på en plats gjord för njutning.
Fan tro’t.
När fan blir gammal blir han religiös.
Sånt är livet.
Glad sommar, på er också. Och här kan ni beställa boken att lägga på sommarbordet: bokorder.se/sv/books-2844/royal-garden
***
Läs även: Hur gör vi med matskulden?
Läs även: Demokrati, vad är dealen med den?
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Blott Sverige svenska krusbär har.
Den blomstertid nu kommer.
Kalla det Änglamarken.
Nu är det dags för alla ryggsäcksbärande funktionsklädda svenskar att riktigt få komma ut och lufta sig. Naturligtvis har de sportklädda gjort sin plikt, plockat svamp, tältat och vinterbadat. Men för en kort stund öppnar sommaren sin famn. Porten till Naturen står öppen, det svenska himmelriket är nära, det är ju sommar.
En svala gör ingen sommar.
Den svenska sommaren är den bästa dagen på hela året.
Det finns inget dåligt väder.
Ni vet vart jag vill komma. Antingen är det för kallt. Skyll dig själv, då har du dåliga kläder. Eller så blir det varmt, ryssvärme, matadorvärme, chockvärme, och det är också ditt eget fel. Global uppvärmning orsakas ju av ondska i människohamn.
”This could be heaven or this could be hell”, tack Eagles för låten Hotel California. Nu finns det ju tusen olika tolkningar av den. Är Hotel California ett mentalsjukhus? Är det helvetet som avses? Eller avigsidan av den amerikanska drömmen? Men det känns misstänkt bekvämt att använda refrängen för att beskriva svenskens förhållande till naturen.
Varför är vi så högstämt neurotiska i vårt förhållande till naturen? Var kommer alla de här sätten att projicera känslor ifrån?
David Thurfjell har skrivit om svenskens naturupplevelse och den religiösa förnimmelsen. De två känslorna är nära besläktade, säger han i boken Granskogsfolk. Han beskriver svenskens naturupplevelse som att få uppgå i något större, komma till ro helst i ensamhet i skogen. Svenskens innerliga relation till naturen beskrivs, så postkristna vi är, ändå gärna med orden som ”nästan lite religiös”.
Men om man inte vill uppgå i något större? Om naturen är stället där människor sveps bort av översvämningar, laviner och jordskred? Och där den ogenomtänkte får hudcancer av solen, kontaminerar vatten och utrotar djurarter? Naturen, stället där bara den starke överlever, tänk om man längtar efter något annat?
Tanken är inte heller ny. Svaret på människans svårigheter med den nyckfulla naturen kallas Paradiset, i Bibeln också kallad Edens lustgård. Det är helt enkelt det perfekta ställe där Adam och Eva hängde runt och myste, innan de gjorde bort sig och det blev dags för syndafallet.
Man kan säga vad man vill om människans syndfullhet, men om och om igen har människan lyckats återskapa Paradiset. För de allra flesta i form av trädgården, för andra i form av parken.
De allra första parkerna i Sverige var kungens trädgårdar för odling och jakt. Under 1700-talet öppnades Kungsträdgården och Humlegården för allmänheten och allra mest avancerad var Gustav III. Han reste, ritade och anlade den engelska parken på Drottningholm, inspirerad av sin kusin Katarina den Stora och hennes passion. För trädgårdar och parker.
Hadrianus villa och trädgården i Tivoli, naturligtvis Versailles och dess inspirationskälla Vaux le Vicomte och Hampton Court … Bara som förslag.
Fundera ett ögonblick på att lägga undan de svarta överlevnadskläderna i plast, och planera för just dina sommardagar i Paradiset.
För den som vill uppgå i den perfekt avpassade natur där människan slipper frysa, stekas, dränkas och blåsa bort är trädgårdarna och parkerna sättet. Utomhus, men fortfarande i civilisationen. Fontänen, de formklippta häckarna och allén är både natur och idén om naturen.
Jag hör invändningarna. Men vadå, en solstol, det är väl ingen utmaning?
Jo, för denna vettlöst överaktiva samtid är den stora utmaningen att sitta still. Och njuta av harmonin i att just som regndropparna kommer, finns ett orangeri att gå in i. En bar att beställa en drink i, en stol att hänga sin tröja på och ett bord att lägga sin bok på. Bara så där. Ingen överlevnad, inget lidande, inget rättfärdigande, bara en lugn dag på en plats gjord för njutning.
Fan tro’t.
När fan blir gammal blir han religiös.
Sånt är livet.
Glad sommar, på er också. Och här kan ni beställa boken att lägga på sommarbordet: bokorder.se/sv/books-2844/royal-garden
***
Läs även: Hur gör vi med matskulden?
Läs även: Demokrati, vad är dealen med den?
