En fråga om tillit – kultur avgör integrationen
Mer än språk och arbete är tillit det viktigaste för lyckad integration. Men just invandrare känner misstro mot andra svenskar och myndigheter.
Bild: TT
Den amerikanske statsvetaren och filosofen Francis Fukuyama började i mitten av 1990-talet uppmärksamma tillit mellan människor som en avgörande framgångsfaktor för demokrati och välstånd. I samhällen där man litar på varandra och på sina myndigheter är mycket lättare att bygga fungerande rättsinstitutioner, föreningsliv, näringsliv och arbetsmarknader. Länder som i högre grad baseras på lojalitet mot familj och släkt har mycket svårare att åstadkomma en sådan utveckling. Fukuyama pekade på att den starka sociala tilliten i Tyskland och Japan gjorde att länderna raskt efter andra världskriget blev ledande världsekonomier, medan familjekulturen i Italien, Frankrike, Sydkorea och Kina bromsade återuppbyggandet.
De svenska statsvetarna Bo Rothstein och Sören Holmberg har studerat tilliten i “höglitarlandet” Sverige, ett samhälle vars välstånd och rättsstat kunnat byggas på att medborgare litar på varandra och på sina effektiva myndigheter. Men på senare år har tilliten minskat i riket och det är bland utsatta grupper som misstron mot andra och staten gror. Dessa är arbetslösa, sjukskrivna, invandrare och personer med dålig hälsa.
Nationalekonomen Niclas Berggren vid Institutet för Näringslivsforskning presenterade nyligen sin studie i Svenska Dagbladet. Han visar hur tillit är avgörande för integration. De människor som kommer från länder med hög tillit (som Finland) etablerar sig snabbare och starkare än likvärdigt utbildade och yrkeskunniga från lågtillitsländer (som Rumänien). Högtillitsinvandrarna lär sig språket, utbildar sig, arbetar och klättrar på den sociala stegen. Lågtillitsinvandrarna får svårare att fungera i samhället eftersom de misstror både andra svenskar och myndigheterna. Dessutom tenderar lågtillitsföräldrar att överföra sin misstro på sina barn, vilket gör att även de lyckas sämre i livet.
På samma vis har Berggrens tidigare forskning visat att invandrare som kommer från öppna och toleranta samhällen, som det svenska, bättre integreras än de som kommer från stängda och auktoritära länder.
Polisen har tidigare bedömt att människor i landets 59 utsatta områden är starkt ovilliga att bistå rättssamhället och det visar också en ny studie från stiftelsen Järvaveckan Research. Undersökningen har gjorts bland knappt 1 400 människor i utsatta områden och visar att 73 procent av svenskarna, men endast 38 procent av dem med utländsk bakgrund, skulle hjälpa polisen med att peka ut åt vilket håll en misstänkt förövare försvann. På samma vis skulle inte ens en tredjedel av dem med utländsk bakgrund anmäla ett brott eller kontakta polisen rörande en pågående förbrytelse, medan drygt hälften av svenskarna skulle göra det.
Den låga sociala tilliten visar sig också i att de som bor i dessa områden önskar ökad övervakning, polisnärvaro och strängare straff.
En grupp, som måhända inte är lika utsatt, är Sverigedemokraternas väljare. Rothsteins och Holmbergs forskning visar att endast 37 procent av dessa har hög tillit jämfört med 58–71 procent bland de andra partiernas väljare. Kanske ser vi här två sidor av samma mynt, en tilltagande polarisering där misstro förenar både nationalister och många invandrare.
Utvecklingen som tillitsforskningen visar på är att invandringen från lågtillitsländer också försvagar den en gång så signifikanta starka svenska tilliten. Ett samhälle med ökad misstro och strängare repression är vad vi har att vänta.
* * *
Den amerikanske statsvetaren och filosofen Francis Fukuyama började i mitten av 1990-talet uppmärksamma tillit mellan människor som en avgörande framgångsfaktor för demokrati och välstånd. I samhällen där man litar på varandra och på sina myndigheter är mycket lättare att bygga fungerande rättsinstitutioner, föreningsliv, näringsliv och arbetsmarknader. Länder som i högre grad baseras på lojalitet mot familj och släkt har mycket svårare att åstadkomma en sådan utveckling. Fukuyama pekade på att den starka sociala tilliten i Tyskland och Japan gjorde att länderna raskt efter andra världskriget blev ledande världsekonomier, medan familjekulturen i Italien, Frankrike, Sydkorea och Kina bromsade återuppbyggandet.
De svenska statsvetarna Bo Rothstein och Sören Holmberg har studerat tilliten i “höglitarlandet” Sverige, ett samhälle vars välstånd och rättsstat kunnat byggas på att medborgare litar på varandra och på sina effektiva myndigheter. Men på senare år har tilliten minskat i riket och det är bland utsatta grupper som misstron mot andra och staten gror. Dessa är arbetslösa, sjukskrivna, invandrare och personer med dålig hälsa.
Nationalekonomen Niclas Berggren vid Institutet för Näringslivsforskning presenterade nyligen sin studie i Svenska Dagbladet. Han visar hur tillit är avgörande för integration. De människor som kommer från länder med hög tillit (som Finland) etablerar sig snabbare och starkare än likvärdigt utbildade och yrkeskunniga från lågtillitsländer (som Rumänien). Högtillitsinvandrarna lär sig språket, utbildar sig, arbetar och klättrar på den sociala stegen. Lågtillitsinvandrarna får svårare att fungera i samhället eftersom de misstror både andra svenskar och myndigheterna. Dessutom tenderar lågtillitsföräldrar att överföra sin misstro på sina barn, vilket gör att även de lyckas sämre i livet.
På samma vis har Berggrens tidigare forskning visat att invandrare som kommer från öppna och toleranta samhällen, som det svenska, bättre integreras än de som kommer från stängda och auktoritära länder.
Polisen har tidigare bedömt att människor i landets 59 utsatta områden är starkt ovilliga att bistå rättssamhället och det visar också en ny studie från stiftelsen Järvaveckan Research. Undersökningen har gjorts bland knappt 1 400 människor i utsatta områden och visar att 73 procent av svenskarna, men endast 38 procent av dem med utländsk bakgrund, skulle hjälpa polisen med att peka ut åt vilket håll en misstänkt förövare försvann. På samma vis skulle inte ens en tredjedel av dem med utländsk bakgrund anmäla ett brott eller kontakta polisen rörande en pågående förbrytelse, medan drygt hälften av svenskarna skulle göra det.
Den låga sociala tilliten visar sig också i att de som bor i dessa områden önskar ökad övervakning, polisnärvaro och strängare straff.
En grupp, som måhända inte är lika utsatt, är Sverigedemokraternas väljare. Rothsteins och Holmbergs forskning visar att endast 37 procent av dessa har hög tillit jämfört med 58–71 procent bland de andra partiernas väljare. Kanske ser vi här två sidor av samma mynt, en tilltagande polarisering där misstro förenar både nationalister och många invandrare.
Utvecklingen som tillitsforskningen visar på är att invandringen från lågtillitsländer också försvagar den en gång så signifikanta starka svenska tilliten. Ett samhälle med ökad misstro och strängare repression är vad vi har att vänta.
* * *
