Erik Jersenius

Hälsingland visar vägen – alla landskap borde ha en egen kulturkanon

Från Jan Johanssons folkvisejazz till ostkaka och Snoddas Flottarkärlek. Hälsinglands kulturkanon visar vägen mot stärkt svensk identitet och demokrati.

För ett år sedan sammanställde jag enväldigt och självsvåldigt en litteraturkanon för Västmanland. Under fem år var jag kulturredaktör på Västmanlands Läns Tidning. I den rollen var jag i samtal med Region Västmanland om att med Svenska Akademiens stöd sammanställa en läsebok, en samling västmanländska texter, som genom länets skolor kunde få unga västmanlänningar att lära känna sitt landskap och sig själva.

Läseboken blev inte av, men min kanon togs väl emot. VLT intervjuade mig om den och jag presenterade den offentligt för ett hundratal entusiaster i Västerås. Jag valde ut 17 författarskap från runristaren Rödballe till den samtida migrantskildraren Balsam Karam. Den väckte diskussion om det västmanländska och givetvis fanns det synpunkter. Borde inte deckarförfattarinnan Maria Lang vara med? Och jag missade Sture Källbergs reportagebok Rapport från medelsvensk stad: Västerås (1969) som blev en internationell klassiker. 

Hälsinge Akademi grundades 1988 med syftet “att främja och stödja den genuina kulturen och äkta konsten i det vidunderliga hälsingelandet”. Nu har den presenterat en kanon med över 80 olika verk, personer och uttryck som utmärker det hälsingska i allt från litteratur till maträtter. 

Alf Kjellin och Mai Zetterling i Gustaf Edgrens film Driver dagg, faller regn (1946). Foto: Svenska Filminstitutet

Här finner vi Gustaf Edgrens sagolikt vackra film Driver dagg, faller regn (1946) om hederskultur och religiöst förtryck i 1800-talets Hälsingland. Med djävulusiska rytmer får Fan själv lystna ungdomar att dansa ihjäl sig uppe på Hårgaberget i Hårgalåten. Det fromma ljuder i Ljusdalsbon Ejnar Westlings Frälsningsarménstandard Barnatro och moderniteten tar ton i Söderalasonen Jan Johanssons folkvisejazz.

Den självlärde Ovanåkerkonstnären Lim-Johan skildrade i början av 1900-talet natur, djur och människor på ett närmast exotiskt vis i sina naiva målningar. Vid samma tid verkade Fredspristagaren, ärkebiskopen och religionshistorikern Nathan Söderblom från Trönö.

Lim-Johans vackra och egendomliga hälsingeskildring Ångbåt vid åmynning. Foto: Wikimedia Commons

Hälsingeostkaka serveras i gamla Hälsingegårdar och för underhållningen står bandystjärnan och sångaren Snoddas från Arbrå, Färiladansaren Per Jonsson och Järvsödottern Lill-Babs Svensson.

Det är en imponerande inspirerande samling skapande som visar Hälsinglands rika kulturbygd. En av Hälsinge Akademins ledamöter är kulturjournalisten Gunilla Kindstrand som också arbetat med att sammanställa den nationella kulturkanon som presenteras i höst. 

Arbråsonen Gösta "Snoddas" Nordgren skriver autografer så att pennan glöder 1952. Foto: TT

Kritiken mot hälsingekanonen är att få kvinnor finns med i den. Det är ett milt mottagande jämfört med regeringens kulturkanon som förknippas med auktoritär nationalism.  

Den nyligen framlidne litteraturdocenten Peter Luthersson får inte se sitt arbete med kanonen presenteras. Han skrev klokt om kanon i antologin Människan och läsandet (2024) och konstaterade att den är en instrumentell maktdemonstration, men inte nödvändigtvis förtryckande. 

Superstjärnan Lill-Babs från Järvsö omgiven av Liverpoolgossarna i The Beatles i svensk tv 1963. Foto: Wikimedia Commons

Bibelns kanoniseras först under sent 300-tal efter en lång kamp mellan konkurrerande kristendomsuppfattningar. Nazisterna skapade en kanon genom att bränna “otyska” böcker, inklusive dem av synnerligen tyska författare som Thomas Mann och Alfred Döblin. Danskarnas svar på den nazityska ockupationen var att skapa en kanon som i en motståndshandling uttryckte deras särart. En ny dansk kanon presenterades 2006 och har sedan dess diskuterats, kompletterats och uppdaterats. 

I Sverige fungerade den statliga läseboken för folkskolan som en kanon mellan 1860- och 1960-talet. Alla svenskar oavsett börd fick läsa samma urval texter samtidigt som den svenska demokratin tog form. 

Färiladansaren och koreografen Per Jonsson i arbete 1986. Foto: TT

Om svenska landskap på samma vis tar fram kulturkanoner och låter dessa bli inspirerande för skolundervisning och museers kulturarvsvård, kommer det att stärka identitet, gemenskap och demokrati när vi lär känna oss själva genom vår egen kultur. 

Toppbild. Jazzmusikers Jan Johansson, artisten Lill-Babs, filmen Driver dagg, faller regn, dansaren Per Jonsson, Lim-Johans målningar och bandystjärnan och sångaren Snoddas är alla med i Hälsinglands nya kanon. Foto: Wikimedia Commons/TT/Ovanåkers kommun

***

För ett år sedan sammanställde jag enväldigt och självsvåldigt en litteraturkanon för Västmanland. Under fem år var jag kulturredaktör på Västmanlands Läns Tidning. I den rollen var jag i samtal med Region Västmanland om att med Svenska Akademiens stöd sammanställa en läsebok, en samling västmanländska texter, som genom länets skolor kunde få unga västmanlänningar att lära känna sitt landskap och sig själva.

Läseboken blev inte av, men min kanon togs väl emot. VLT intervjuade mig om den och jag presenterade den offentligt för ett hundratal entusiaster i Västerås. Jag valde ut 17 författarskap från runristaren Rödballe till den samtida migrantskildraren Balsam Karam. Den väckte diskussion om det västmanländska och givetvis fanns det synpunkter. Borde inte deckarförfattarinnan Maria Lang vara med? Och jag missade Sture Källbergs reportagebok Rapport från medelsvensk stad: Västerås (1969) som blev en internationell klassiker.

Hälsinge Akademi grundades 1988 med syftet “att främja och stödja den genuina kulturen och äkta konsten i det vidunderliga hälsingelandet”. Nu har den presenterat en kanon med över 80 olika verk, personer och uttryck som utmärker det hälsingska i allt från litteratur till maträtter.

Alf Kjellin och Mai Zetterling i Gustaf Edgrens film Driver dagg, faller regn (1946). Foto: Svenska Filminstitutet

Här finner vi Gustaf Edgrens sagolikt vackra film Driver dagg, faller regn (1946) om hederskultur och religiöst förtryck i 1800-talets Hälsingland. Med djävulusiska rytmer får Fan själv lystna ungdomar att dansa ihjäl sig uppe på Hårgaberget i Hårgalåten. Det fromma ljuder i Ljusdalsbon Ejnar Westlings Frälsningsarménstandard Barnatro och moderniteten tar ton i Söderalasonen Jan Johanssons folkvisejazz.

Den självlärde Ovanåkerkonstnären Lim-Johan skildrade i början av 1900-talet natur, djur och människor på ett närmast exotiskt vis i sina naiva målningar. Vid samma tid verkade Fredspristagaren, ärkebiskopen och religionshistorikern Nathan Söderblom från Trönö.

Lim-Johans vackra och egendomliga hälsingeskildring Ångbåt vid åmynning. Foto: Wikimedia Commons

Hälsingeostkaka serveras i gamla Hälsingegårdar och för underhållningen står bandystjärnan och sångaren Snoddas från Arbrå, Färiladansaren Per Jonsson och Järvsödottern Lill-Babs Svensson.

Det är en imponerande inspirerande samling skapande som visar Hälsinglands rika kulturbygd. En av Hälsinge Akademins ledamöter är kulturjournalisten Gunilla Kindstrand som också arbetat med att sammanställa den nationella kulturkanon som presenteras i höst.

Arbråsonen Gösta ”Snoddas” Nordgren skriver autografer så att pennan glöder 1952. Foto: TT

Kritiken mot hälsingekanonen är att få kvinnor finns med i den. Det är ett milt mottagande jämfört med regeringens kulturkanon som förknippas med auktoritär nationalism.

Den nyligen framlidne litteraturdocenten Peter Luthersson får inte se sitt arbete med kanonen presenteras. Han skrev klokt om kanon i antologin Människan och läsandet (2024) och konstaterade att den är en instrumentell maktdemonstration, men inte nödvändigtvis förtryckande.

Superstjärnan Lill-Babs från Järvsö omgiven av Liverpoolgossarna i The Beatles i svensk tv 1963. Foto: Wikimedia Commons

Bibelns kanoniseras först under sent 300-tal efter en lång kamp mellan konkurrerande kristendomsuppfattningar. Nazisterna skapade en kanon genom att bränna “otyska” böcker, inklusive dem av synnerligen tyska författare som Thomas Mann och Alfred Döblin. Danskarnas svar på den nazityska ockupationen var att skapa en kanon som i en motståndshandling uttryckte deras särart. En ny dansk kanon presenterades 2006 och har sedan dess diskuterats, kompletterats och uppdaterats.

I Sverige fungerade den statliga läseboken för folkskolan som en kanon mellan 1860- och 1960-talet. Alla svenskar oavsett börd fick läsa samma urval texter samtidigt som den svenska demokratin tog form.

Färiladansaren och koreografen Per Jonsson i arbete 1986. Foto: TT

Om svenska landskap på samma vis tar fram kulturkanoner och låter dessa bli inspirerande för skolundervisning och museers kulturarvsvård, kommer det att stärka identitet, gemenskap och demokrati när vi lär känna oss själva genom vår egen kultur.

Toppbild. Jazzmusikers Jan Johansson, artisten Lill-Babs, filmen Driver dagg, faller regn, dansaren Per Jonsson, Lim-Johans målningar och bandystjärnan och sångaren Snoddas är alla med i Hälsinglands nya kanon. Foto: Wikimedia Commons/TT/Ovanåkers kommun

***