Har ni glömt den iranska regimen?

Det är klart att vi alla blir lite nervösa när en galen clownpresident börjar släppa bomber över Iran. Det är tröttsamt med den rutinmässiga Trumpbashingen, men bara de verkliga zeloterna kan övertyga sig själva om att Donald Trump vet vad han håller på med. Om Trump just inlett det första steget av en väldigt listig plan är han inte bara en mycket bättre och smartare president än snittet, utan bättre och smartare än någon president sedan D-dagen, som väl strängt taget var den senaste gången USA verkligen åstadkom något värt att fira med en större militär operation.

Visst vann amerikanerna – och vi – kalla kriget. Men 36 år senare kan vi konstatera att inte ens den segern gav de resultat som de – eller vi – hade trott. Kallt krig har blivit hybridkrig. Och på andra platser i världen – Korea, Vietnam, Irak, Afghanistan, Somalia – har de konflikter som amerikanerna kastat sig in i nästan undantagslöst producerat kaos, anarki, kommunistdiktaturer, eller något annat av samma snitt.

Att det blivit så har antagligen två huvudsakliga skäl. Det ena är att amerikanska presidenter inte kan låta bli. De kan som presidentkandidater drömma hur mycket de vill om att sätta Amerika först och låta världen sköta sig själv, men världen spräcker alltid drömmen.

Det andra skälet är amerikaners förbluffande förmåga att inte förstå vad de ger sig in i. Amerikansk optimism, framåtanda och ”can-do”-mentalitet har en baksida. Den är oförmågan att föreställa sig att folk på annan plats verkligen är annorlunda. Att all världens folk inte vill – eller åtminstone inte kan – bli amerikaner, så snart marinkåren gjort sitt.

Visst finns det alltid högt uppsatta amerikaner som försöker påpeka detta. Paradoxalt nog är de ofta militärer. Men när spelmarkerna ligger på bordet och tiden är knapp är det de djupaste amerikanska instinkterna — optimism, framåtanda, ”can-do” – som tar över.

Så risken är att vi är på väg mot en ny katastrof. Men, mitt i detta, låt mig påminna om något:

Irans regim är något av det vedervärdigaste jorden skådat, och jorden har varit med om mycket. Det här är en teokrati där de religiösa ledarna formulerat fatwor om att kvinnliga oskulder som ska avrättas först bör våldtas, så att de inte hamnar i paradiset. Det råder dödsstraff för en mängd förseelser, inklusive den behändiga anklagelsen ”föra krig mot Gud”, som till exempel användes vid avrättningen av 500 kvinnor 1981. Samtliga våldtogs först. Förra året uppskattades Iran stå för 64 procent av världens alla avrättningar. Bara under regimens första fem år avrättades runt 10 000 iranier. 

De som tycker det är sentimentalt att gräva ned sig i regimens vanemässiga dödande av sina egna medborgare kan i stället gräva ned sig i regimens vanemässiga dödande av andra länders medborgare och de storpolitiska konsekvenser det har. Iran har finansierat, beväpnat och organiserat snart sagt varje milis och terrorgrupp i Mellanöstern. Det är fullt möjligt att Libanon skulle blomstra och fredsavtal skulle vara slutna mellan Israel och de flesta arabstater, om det inte vore för Iran. Iran organiserar och finansierar terror även i andra delar av världen, inklusive Sverige. En grundpelare i iransk ”diplomati” är att Israel och helst alla judar ska utplånas. Det är en regim som varit utomordentligt tydlig med att fullständigt strunta i internationella regler och normer.

Jag påminner om detta, eftersom de flesta svenska analyser av det som nu händer bara verkar komma ihåg amerikanernas svagheter. Den iranska regimens opålitlighet i allt, utom att vara vedervärdig, tycks för tillfället glömd.

Kanske skulle förhandlingar ha varit att föredra framför bomber. Men spelar det inte viss roll vem man förhandlar med? Vad är förhandlingsresultat värda med en inbiten skurkregim som Iran?

***

Läs även: Trump lyckades inte bomba Iran till underkastelse

Läs även: Därför måste Israel krossa Iran