Humlegården är norra Europas mest misslyckade park

Fokus läses bäst i badet. Formatet är perfekt och de kristallklara texterna skänker en invärtes rening som är i paritet med badvattnets yttre. Jag är övertygad om att ungefär alla ekonomiska motgångar som hemsöker tidningsbranschen kan härledas till medelklassens idiotiska renoveringsiver, vars nedersta krets är byggnation av duschkabin där förr stod badkar. Så fasansfullt! Duschade gjorde man möjligen efter gympan i plugget, annars inte.  

Min badfrekvens är emellertid sådan att Fokus inte räcker hela veckan, så jag fyller ut med en gratistidning som delas ut på nätterna av unga afrikanska män, och nyligen förekom i detta blad en artikel om växtlighet i staden. Jag låg där som en fiskbulle i sitt spad och läste om så kallade gröna väggar, ett slags vertikala rabatter som enligt en ekolog på Stockholms miljöförvaltning är finemang både för klimatet och de livsnödvändiga humlor som ännu frekventerar Storgatan på Östermalm.  

När ekologer uttalar sig bör man vara på sin vakt, ni vet, men det här exemplaret var intressant såtillvida att han uppenbarligen hörde själv hur löjligt alltsammans lät, så medan intervjun ännu pågick tillade han att gröna väggar även är vackra och trevliga. Mitt i prick! Jag blev genast på gott humör och tänkte att om till och med ekologer har den självinsikten, då är mänskligheten inte fullkomligt förlorad. Och eftersom vi ändå befann oss i de där kvarteren mindes jag problemet Humlegården. 

För läsare i landsorten kan jag meddela att Humlegården är en park i Stockholm, tjugo tunnland stor och enligt alla kända måttstockar en skamfläck. Norra Europas mest misslyckade park. I ena änden, vid Kungliga biblioteket, står visserligen Carl von Linné gjuten i brons, vilket man får vara tacksam för nu när statyer föreställande stora män (vanligen rasister) samt för den delen även kvinnor (vanligen oklädda) anses färdiga för metallåtervinningen. Gott så. Men vad är det Linné blickar ut över? 

Humlegården är en husdjurspissoar. En torftig rastplats för hobbyhundar. Parken består i allt väsentligt av kortsnaggade gräsmattor genomkorsade av grusgångar vilkas inramning av urinrötade lindalléer utstrålar en så rent sensationell tristess att besökaren slutligen, liksom desperat, försöker glädja sig åt spridda kolonner av förskolebarn som iförda reflexvästar är på marsch mot sopsorteringsträningen med en militärisk drill som kan få Hitlerjugend att framstå som en halvmesyr. 

Nej, det enda raka är att sända iväg samtliga politiker med makt i frågan till Kew Gardens i London, kanske inte direkt som en straffkommendering, men ändå. 

Sverige, den systematiska botanikens stamort på jorden, har naturligtvis också botaniska trädgårdar och den i Lund är åtminstone rätt placerad, mitt i stadskärnan, men i Stockholm får man resa till en fjärran förort, befolkad av ingen utom inkrökta akademiker. Varför Bergianska trädgården ännu inte har flyttats från Frescati till Humlegården är för mig en gåta. Platsen är idealisk. Linné står och väntar. Hundarna kan kissa på Karlavägen. Tro mig, med en centralt belägen botanisk trädgård skulle Stockholm till sist bli en världsstad. 

Manövern är skäligen enkel. Bortsett från pisslindarna finns i Humlegården gott om stora, gamla träd, varav somliga är exotiska. Alltså behöver man bara bygga en mur eller ett staket runt hela härligheten, och en entré där besökarna får betala inträde. Sedan gräver man upp gräsöknen och planterar växter från jordens alla hörn, inklusive skyltar med latinska namn. Vidare anlägger man tropikväxthus, konstgallerier, boklådor samt förstås caféer och någon pub, just som i Kew Gardens eller Jardin des Plantes eller vilken annan botanisk trädgård som helst här i världen som har lite stil. 

Så kan Humlegården bli både trevlig och vacker, en tummelplats för lust och lärdom där samvetslösa finanshajar från kvarteren runt Stureplan kan röra sig bland nyduschade hipsters med klimatångest. Skönandar kan trivas där, turister likaså, samt givetvis även biologer av alla format och modeller, vilket påminner mig om att nu är lämpligt ögonblick att utlysa en pristävling. 

Saken är den att landets ledande ekologer söker efter ett nytt namn på sitt ämne. Jag läste själv ekologi i Lund på den tiden disciplinen var mera vetenskap än reklamslogan och livsstilsmarkör, så jag förstår dem. Deras leda är större än Täby Centrum. Tävlingen är öppen för alla. Den som hittar på det bästa ordet som kan ersätta ekologi vinner livslångt fritt inträde till Bergianska Humlegården – Stockholms Botaniska Trädgård. 

Läs även: Sluta med skadliga smeknamn som Dodde och Noppe

Läs även: Skriv en fjärilsbok om du vill tjäna deg