Hundarna – det nya hotet mot demokratin

Kulturminister Parisa Liljestrand vill bara göra hundcontent. Det hävdar i alla fall Susanne Claesson, chefredaktör på kulturtidskriften Magasin K, som har tröttnat på att kulturministern duckar intervjuer med tidningen. Samtidigt medverkar Liljestrand i den 45 minuter långa podcasten Min Hund, där hon besvarar frågor som “vad har dina hundar för personligheter?” och berättar om sin vardag med Poppy, Molly, Kakan och Luna. Susanne Claesson kallar ministerns prioriteringar för ett “demokratiskt problem”. Framför allt är de ytterligare ett tecken på hur hunden vinner mark i samhället.

I SVT:s Skavlan säger influeraren Alexandra Nilsson, mer känd som Kissie, att hon skulle rädda sina egna hundar framför främmande barn i ett brinnande hus. Intervjun ledde till kritikstorm och mordhot. Svenska Dagbladets Josefin de Gregorio breddar frågan, och menar att vi håller på att omförhandla djurs och människors värde. De engagerade kommentarerna i inlägg om hemlösa katter säger någonting, i synnerhet om de jämförs med bemötandet av hemlösa människor.

I samma veva släpps försäkringsbolaget Agrias och Svenska Kennelklubbens stora djurundersökning 2026. Antalet hundar i Sverige är nu 951 000 – en ökning med 2,7 procent sedan förra mätningen. Särskilt vanligt är hundägande bland vuxna utan hemmavarande barn, vilket kanske speglar förändrade livsstilar och prioriteringar. Nyheten från Sydkorea häromåret, om att man nu säljer fler barnvagnar för hundar än för bebisar, gör sig påmind. Hundarna är lojalare än vänner, mindre krävande än barn, och avkrävs sällan svar i hårda kulturpolitiska intervjuer. Utgör de rent av ett hot mot vår demokrati? Liksom vår moral? Och demografi?

***

Läs även: Kort Sagt: Stopp min kissekatt

Läs även: Kort Sagt: Även i backhoppning har storleken betydelse