Thomas Gür

Ingen motsägelse att vänstern gillar Hamas 

När Greta Thunberg blandar antisemitism och antiimperialism påminner hon om Lenin och Mao.

Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

Det kan förefalla självmotsägande att vänsteraktivister, miljökämpar och feminister lierar sig med rörelser och organisationer från Mellanöstern såsom Hamas (”Islamska motståndsrörelsen”) i Gaza eller Hizbollah (”Guds Parti”) i Libanon som tillkom med inspiration hämtad från Ayatollah Khomeini, grundaren av Islamiska republiken Iran. 

På den ena sidan har vi förkämpar för antirasism, kvinnlig frigörelse och ett slut på diskriminering på grundval av sexuell läggning, på den andra sidan antisemiter som predikar kvinnoförtryck och som avrättar homosexuella. Mest absurda förefaller givetvis vara tillblivelser som Queers for Palestine. 

I själva verket råder ingen motsättning alls mellan att vara vänster och vilja krossa den rådande maktordningen i västvärlden med dess, för att tala med vänsterns egen terminologi, kapitalism, imperialism, kolonialism, vithetsnormer, patriarkat och planetens skövling, och samtidigt stödja rörelser utanför västvärlden som vill frigöra sig från västs förtryck och hegemoni. 

I det perspektivet är kampen mot Israel en självklar förenande faktor, och här begagnar jag åter vänsterns terminologi, eftersom Israel tillkommit som ett kolonialt projekt som berövat en ursprungsbefolkning, palestinierna, dess land och dess rättigheter och som i dag fungerar som en i Mellanöstern framskjuten bastion för den västerländska imperialismen. 

Det är en idé etablerad sedan länge att de som vill störta kapitalismen i väst har ett gemensamt mål med de rörelser i den förtryckta världen som vänder sig mot västlig imperialism, oaktat om dessa rörelser har en progressiv och modern agenda eller om de vill återföra mänskligheten till början av medeltiden eller antikens slaveri. 

Tankegodset går tillbaka till början av 1900-talet då Lenin formulerade sin teori om imperialismen som kapitalismens högsta (och sista) stadium. Antiimperialistiska rörelser, även de som leddes av lokala eliter som klanhövdingar, religiösa förkunnare eller feodalherrar, bekämpade kapitalismen och tjänade därför frihetens sak. 

Föreställningen att förtrycka befolkningar, som bondemassorna i Kina, kunde vara en del av en socialistisk, revolutionär rörelse utvecklades av Mao Zedong med läran om att landsbygden kunde belägra städerna – vilket egentligen ställde Marx idé om att övergången till socialismen skulle genomföras av städernas proletariat på huvudet. På samma sätt skulle världsrevolutionen initieras i periferin, i den fattiga tredje världen, och inte av den rika världens arbetarklass. 

Maos lärjunge, och ett tag hans tilltänkta arvtagare, Lin Biao skrev i sin Leve segern i folkkriget (1965): 

”Då vi betraktar världen i dess helhet: om Nordamerika och Västeuropa kan kallas ’världens städer’, utgör Asien, Afrika och Latinamerika ’världens lantbruksdistrikt’. … På visst sätt erbjuder den nuvarande världsrevolutionen en bild av inringning av städerna från landsbygden … De socialistiska länderna bör betrakta det som sin internationalistiska plikt att stödja folkens revolutionära kamp i Asien, Afrika och Latinamerika.” 

Från mina tidiga tonår minns jag hur tidningen Ungkommunisten, organ för då maoistiska KFML(r):s ungdomsförbund, i samband med att de oljeproducerande arabiska staterna drastiskt höjde oljepriserna 1973 i protest mot Västs stöd till Israel, stöttade åtgärden med rubriken: ”Leve de vilda schejkerna” – med en anspelning till moderpartiets slogan från den tiden: ”Leve de vilda strejkerna”. 

Det är i denna tradition som professorn i filosofi Judith Butler, en av världens främsta företrädare för queerteori och själv i ett samkönat förhållande, 2006 fastslog: ”Ja, att förstå Hamas och Hizbollah som sociala rörelser som är progressiva, som tillhör vänstern, som är en del av en global vänster, är oerhört viktigt.” 

När Greta Thunberg i en blandning av antisemitism och antiimperialism säger: ”Samma makter som utplånar Gaza förgiftar också vår himmel, utsuger vår jord och våra samhällen och stjäl vår framtid” är hon sannolikt inte kunnig nog att känna till att hon talar i en tanketradition som härrör från Lenin, Mao och Lin Biao. 

Men som J M Keynes konstaterade på 1930-talet: ”Ekonomers och politiska filosofers idéer, både när de är riktiga och när de är felaktiga, är mäktigare än man allmänt tror. Världen styrs i själva verket inte av mycket annat. Praktiska män, som tror sig stå helt fria från intellektuella influenser, är i regel slavar under någon avliden ekonom. Galningar vid makten, som hör röster i luften, destillerar sitt vansinne ur något akademiskt klotter från några år tillbaka.” 

***

Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

Det kan förefalla självmotsägande att vänsteraktivister, miljökämpar och feminister lierar sig med rörelser och organisationer från Mellanöstern såsom Hamas (”Islamska motståndsrörelsen”) i Gaza eller Hizbollah (”Guds Parti”) i Libanon som tillkom med inspiration hämtad från Ayatollah Khomeini, grundaren av Islamiska republiken Iran.

På den ena sidan har vi förkämpar för antirasism, kvinnlig frigörelse och ett slut på diskriminering på grundval av sexuell läggning, på den andra sidan antisemiter som predikar kvinnoförtryck och som avrättar homosexuella. Mest absurda förefaller givetvis vara tillblivelser som Queers for Palestine.

I själva verket råder ingen motsättning alls mellan att vara vänster och vilja krossa den rådande maktordningen i västvärlden med dess, för att tala med vänsterns egen terminologi, kapitalism, imperialism, kolonialism, vithetsnormer, patriarkat och planetens skövling, och samtidigt stödja rörelser utanför västvärlden som vill frigöra sig från västs förtryck och hegemoni.

I det perspektivet är kampen mot Israel en självklar förenande faktor, och här begagnar jag åter vänsterns terminologi, eftersom Israel tillkommit som ett kolonialt projekt som berövat en ursprungsbefolkning, palestinierna, dess land och dess rättigheter och som i dag fungerar som en i Mellanöstern framskjuten bastion för den västerländska imperialismen.

Det är en idé etablerad sedan länge att de som vill störta kapitalismen i väst har ett gemensamt mål med de rörelser i den förtryckta världen som vänder sig mot västlig imperialism, oaktat om dessa rörelser har en progressiv och modern agenda eller om de vill återföra mänskligheten till början av medeltiden eller antikens slaveri.

Tankegodset går tillbaka till början av 1900-talet då Lenin formulerade sin teori om imperialismen som kapitalismens högsta (och sista) stadium. Antiimperialistiska rörelser, även de som leddes av lokala eliter som klanhövdingar, religiösa förkunnare eller feodalherrar, bekämpade kapitalismen och tjänade därför frihetens sak.

Föreställningen att förtrycka befolkningar, som bondemassorna i Kina, kunde vara en del av en socialistisk, revolutionär rörelse utvecklades av Mao Zedong med läran om att landsbygden kunde belägra städerna – vilket egentligen ställde Marx idé om att övergången till socialismen skulle genomföras av städernas proletariat på huvudet. På samma sätt skulle världsrevolutionen initieras i periferin, i den fattiga tredje världen, och inte av den rika världens arbetarklass. 

Maos lärjunge, och ett tag hans tilltänkta arvtagare, Lin Biao skrev i sin Leve segern i folkkriget (1965):

”Då vi betraktar världen i dess helhet: om Nordamerika och Västeuropa kan kallas ’världens städer’, utgör Asien, Afrika och Latinamerika ’världens lantbruksdistrikt’. … På visst sätt erbjuder den nuvarande världsrevolutionen en bild av inringning av städerna från landsbygden … De socialistiska länderna bör betrakta det som sin internationalistiska plikt att stödja folkens revolutionära kamp i Asien, Afrika och Latinamerika.”

Från mina tidiga tonår minns jag hur tidningen Ungkommunisten, organ för då maoistiska KFML(r):s ungdomsförbund, i samband med att de oljeproducerande arabiska staterna drastiskt höjde oljepriserna 1973 i protest mot Västs stöd till Israel, stöttade åtgärden med rubriken: ”Leve de vilda schejkerna” – med en anspelning till moderpartiets slogan från den tiden: ”Leve de vilda strejkerna”.

Det är i denna tradition som professorn i filosofi Judith Butler, en av världens främsta företrädare för queerteori och själv i ett samkönat förhållande, 2006 fastslog: ”Ja, att förstå Hamas och Hizbollah som sociala rörelser som är progressiva, som tillhör vänstern, som är en del av en global vänster, är oerhört viktigt.”

När Greta Thunberg i en blandning av antisemitism och antiimperialism säger: ”Samma makter som utplånar Gaza förgiftar också vår himmel, utsuger vår jord och våra samhällen och stjäl vår framtid” är hon sannolikt inte kunnig nog att känna till att hon talar i en tanketradition som härrör från Lenin, Mao och Lin Biao.

Men som J M Keynes konstaterade på 1930-talet: ”Ekonomers och politiska filosofers idéer, både när de är riktiga och när de är felaktiga, är mäktigare än man allmänt tror. Världen styrs i själva verket inte av mycket annat. Praktiska män, som tror sig stå helt fria från intellektuella influenser, är i regel slavar under någon avliden ekonom. Galningar vid makten, som hör röster i luften, destillerar sitt vansinne ur något akademiskt klotter från några år tillbaka.”

***