Ingen överraskning att Trumps Alaskamöte med Putin blev en flopp
Att Putin släpptes in från kylan efter tre års isolering var naturligtvis bra för honom, inrikespolitiskt, men dåligt för Ukraina och väst som marginaliserades.
Bild: Julia Demaree Nikhinson
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Vem kunde ana att sommaren 2025 skulle präglas av krig, judehat och ett München-möte i Alaska? Eller att kriget i Gaza skulle koka ner till om man är för eller emot folkmord?
Efter att ha sträckläst William S Shirers böcker måste jag dessvärre räcka upp en dyster hand.
Shirer var CBS radiokorrespondent i Berlin mellan 1937–40. Han lämnade Tyskland när nazisternas censur gjorde det omöjligt att rapportera om kriget. (Inte ens när detonationerna hördes i sändningarna fick han säga att staden bombades.)
Efter kriget hade han ett eget radioprogram i USA där han analyserade nyheterna. Men under 50-talets MacCarthy-era listades Shirer som "röd" av ultrahögern och programmets huvudsponsor, en raktvålstillverkare, drog tillbaka sitt stöd eftersom Shirer "var för liberal". Något stöd från sin arbetsgivare fick han såklart inte och den cancellerade Shirer fann sig arbetslös utan möjlighet till anställning.
Han hankade sig fram på bokskrivande under några år och insåg sedan att ingen, inte ens forskare, hade undersökt de nazidokument som beslagtagits under kriget. Trots akut penningbrist ägnade han flera år att plöja igenom pappersfloden och skriva mastodontverket "The rise and fall of the third Reich". Förlaget trodde inte det minsta på boken och tryckte bara upp ett mindre antal exemplar, men när den publicerades blev den omedelbart en bestseller som hyllades av både historiker och läsare.
Det mesta känns igen i hans böcker, särskilt det självbiografiska; Ängsligheten hos mediaföretag, polariseringen, propagandan, massan som zombiartad följer en utvald ledare, handfallna och usla politiker, fakta som ingen orkar ta reda på samt dårskapen.
Fast vi visste ju redan att det mesta, utom möjligtvis de döda, går igen.
Därför var det inte någon överraskning att Trumps Alaskamöte med Putin blev en flopp.
Att den före detta KGB-agenten släpptes in från kylan efter tre års isolering var naturligtvis bra för honom, inrikespolitiskt, men dåligt för Ukraina och väst som marginaliserades.
Trump utmålade mötet som en stor framgång men säger samtidigt att det är upp till president Zelenskyj att skapa fred. I praktiken innebär det att han vill att Ukraina ska överlåta landområden till Ryssland för att i gengäld få säkerhetsgarantier från USA. Med den logiken är det våldtäktsoffrets ansvar att försonas med sin förövare och betala honom skadestånd för att hen gjort motstånd.
I Ukraina fortsatte de ryska anfallen trots toppmötet och en ryssvänlig hackergrupp utsatte Norge för en cyberattack. Enligt norska säkerhetspolisen är det samma grupp som i april tog kontroll över Bremanger-dammen och öppnade luckorna så att vattnet forsade fritt under fyra timmar.
Sådana attacker är bara en många som Ryssland använder för att påverka säkerhet och stabilitet i andra länder. I verktygslådan finns också påverkan för att skapa inrikes polarisering, hemlig underrättelseverksamhet och mycket mer.
”Målet är att påverka det norska samhället, sprida oro och osäkerhet samt kartlägga våra styrkor och svagheter”, säger polischef Beate Gangås till VG.
Gråzonsproblematik, med andra ord. Är det inte en hackerattack så är det mystiskt tappade ankare som sliter sönder kablarna i Östersjön.
Ett splittrat Nato och EU där medlemsländerna förlamas av interna politiska strider är den bästa present som Putin kan få. Det betyder att han lyckats söndra och härska.
Om väst däremot står enade i stödet till Ukrainas rätt att fortsätta vara ett suveränt land blir det besvärligare för den ryska trickstern.
Med detta i bakhuvudet är det oroväckande hur Palestinafrågan polariserar och splittrar här hemma i Sverige.
Israel har självklart rätt att försvara sig mot terrorgruppen Hamas och dess sponsor Iran. Lika självklart är att övergreppen på civila i Gaza är fullständigt oacceptabla och måste upphöra. Arabförbundets och EU:s krav att Hamas avväpnas samt fördömandet av 7 oktober verkar vara den enda vägen framåt, hur många protestlistor som än skrivs.
Själv skäms jag över att judar i Sverige känner sig otrygga, som om de vore personligt ansvariga för den politik som förs i Israel. Anklagas ryssar för Putins övergrepp? Är alla svenskar ansvariga för regeringens politik?
Nej, naturligtvis inte.
William S Shirer var i slutet av sina år ganska less och besviken på sin samtids oförmåga att lära av tidigare misstag. Själv är jag så naiv att jag hoppas på att folk börjar tänka till och bete sig. För alternativet till det är ju, som vi alla vet, förödande.
***
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Vem kunde ana att sommaren 2025 skulle präglas av krig, judehat och ett München-möte i Alaska? Eller att kriget i Gaza skulle koka ner till om man är för eller emot folkmord?
Efter att ha sträckläst William S Shirers böcker måste jag dessvärre räcka upp en dyster hand.
Shirer var CBS radiokorrespondent i Berlin mellan 1937–40. Han lämnade Tyskland när nazisternas censur gjorde det omöjligt att rapportera om kriget. (Inte ens när detonationerna hördes i sändningarna fick han säga att staden bombades.)
Efter kriget hade han ett eget radioprogram i USA där han analyserade nyheterna. Men under 50-talets MacCarthy-era listades Shirer som ”röd” av ultrahögern och programmets huvudsponsor, en raktvålstillverkare, drog tillbaka sitt stöd eftersom Shirer ”var för liberal”. Något stöd från sin arbetsgivare fick han såklart inte och den cancellerade Shirer fann sig arbetslös utan möjlighet till anställning.
Han hankade sig fram på bokskrivande under några år och insåg sedan att ingen, inte ens forskare, hade undersökt de nazidokument som beslagtagits under kriget. Trots akut penningbrist ägnade han flera år att plöja igenom pappersfloden och skriva mastodontverket ”The rise and fall of the third Reich”. Förlaget trodde inte det minsta på boken och tryckte bara upp ett mindre antal exemplar, men när den publicerades blev den omedelbart en bestseller som hyllades av både historiker och läsare.
Det mesta känns igen i hans böcker, särskilt det självbiografiska; Ängsligheten hos mediaföretag, polariseringen, propagandan, massan som zombiartad följer en utvald ledare, handfallna och usla politiker, fakta som ingen orkar ta reda på samt dårskapen.
Fast vi visste ju redan att det mesta, utom möjligtvis de döda, går igen.
Därför var det inte någon överraskning att Trumps Alaskamöte med Putin blev en flopp.
Att den före detta KGB-agenten släpptes in från kylan efter tre års isolering var naturligtvis bra för honom, inrikespolitiskt, men dåligt för Ukraina och väst som marginaliserades.
Trump utmålade mötet som en stor framgång men säger samtidigt att det är upp till president Zelenskyj att skapa fred. I praktiken innebär det att han vill att Ukraina ska överlåta landområden till Ryssland för att i gengäld få säkerhetsgarantier från USA. Med den logiken är det våldtäktsoffrets ansvar att försonas med sin förövare och betala honom skadestånd för att hen gjort motstånd.
I Ukraina fortsatte de ryska anfallen trots toppmötet och en ryssvänlig hackergrupp utsatte Norge för en cyberattack. Enligt norska säkerhetspolisen är det samma grupp som i april tog kontroll över Bremanger-dammen och öppnade luckorna så att vattnet forsade fritt under fyra timmar.
Sådana attacker är bara en många som Ryssland använder för att påverka säkerhet och stabilitet i andra länder. I verktygslådan finns också påverkan för att skapa inrikes polarisering, hemlig underrättelseverksamhet och mycket mer.
”Målet är att påverka det norska samhället, sprida oro och osäkerhet samt kartlägga våra styrkor och svagheter”, säger polischef Beate Gangås till VG.
Gråzonsproblematik, med andra ord. Är det inte en hackerattack så är det mystiskt tappade ankare som sliter sönder kablarna i Östersjön.
Ett splittrat Nato och EU där medlemsländerna förlamas av interna politiska strider är den bästa present som Putin kan få. Det betyder att han lyckats söndra och härska.
Om väst däremot står enade i stödet till Ukrainas rätt att fortsätta vara ett suveränt land blir det besvärligare för den ryska trickstern.
Med detta i bakhuvudet är det oroväckande hur Palestinafrågan polariserar och splittrar här hemma i Sverige.
Israel har självklart rätt att försvara sig mot terrorgruppen Hamas och dess sponsor Iran. Lika självklart är att övergreppen på civila i Gaza är fullständigt oacceptabla och måste upphöra. Arabförbundets och EU:s krav att Hamas avväpnas samt fördömandet av 7 oktober verkar vara den enda vägen framåt, hur många protestlistor som än skrivs.
Själv skäms jag över att judar i Sverige känner sig otrygga, som om de vore personligt ansvariga för den politik som förs i Israel. Anklagas ryssar för Putins övergrepp? Är alla svenskar ansvariga för regeringens politik?
Nej, naturligtvis inte.
William S Shirer var i slutet av sina år ganska less och besviken på sin samtids oförmåga att lära av tidigare misstag. Själv är jag så naiv att jag hoppas på att folk börjar tänka till och bete sig. För alternativet till det är ju, som vi alla vet, förödande.
***
