Jag fick i alla fall tag i ansjovis

Underligt nog kan jag skriva. Kräkas på grund av IBS, bättre på tyska: Reizdarm. Stånka och stöna. Gråta och flabba. Det är fan obegripligt. Ta bort känslorna! Skona mina närmaste. Se detta som en liten ursäkt, kanske till och med en försoning. Grina och grubbla, gärna i en liten Tove Jansson-mumingrotta vid havet. Forska om havets gåta tillsammans med hattifnattar och klippdassar. 

Först fick vi Black week i säkert en månad. Sedan kom julhetsen, tryfferad med någon söndertatuerad snubbe som heter Joakim Lundell. Och fan och hans morsa. Lundells fru eller sambo heter tydligen Jonna. Den förstnämnda är, hör jag i radion nu, ”en stor makthavare”. Oj då. Och han Jan Emanuel ska ha flyttat hem till sin gamla mamma. Ack.

Teknik är bra men bråkar och tråkar en, känns det i alla fall som. Var tvungen att köpa en ny laptop, en Macbook air med den märkliga beteckningen Sequoia 15.6. Med nya ingångar och dito laddmöjligheter. Hela lägenheten är full av olika sladdar, ormbon från tidigare teknik.

Snart nog dog skrivaren, något som unga människor inte tycker sig behöva. Men denna gamla skribent måste läsa sina texter på papper och korra med rödpenna. Dessutom skriver sambon och jag ut sudoku på papper. Han väljer alltid ”hard”, jag måste ha en lägre svårighetsgrad på grund av minskande intelligens. Jag som älskade NO-matten så mycket. Vi brukade få lösa tal härstammande från Svenska Dagbladets svåraste ekvationer från 1950-talet. Vår lärare gick snabbt ut i labbrummet bredvid klassrummet och tog en sup, sen grät han en skvätt när han förklarade det tolfte och sista och svåraste talet: ”Är det inte vackert?!”. Vilket det var.

Det var även Gödels ofullständighetsteorem när läraren i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet skrev upp det på hela den gigantiska tavlan. Man undrar om någon av oss studenter begrep det. ”I varje konsistent formellt system, tillräckligt för aritmetiken, finns en sann men oavgörbar formel, det vill säga en formel, som inte kan bevisas och vars negation ej heller kan bevisas.” Och: ”Konsistensen hos ett formellt system, tillräckligt för aritmetiken, kan inte bevisas inom systemet.” 

Bums satte min far boken ”Gödel, Escher, Bach: ett evigt gyllene band” av Douglas Hofstadter i händerna på mig. Visst, Eschers bilder är lätta att älska och fascineras av, liksom Bach. Men själva han Kurt Gödel, nja. Undrar förresten vart Tönis Tönissons ”Högre matematik för poeter och andra akademiska oskulder” har tagit vägen? Vill minnas att jag tyckte mycket om den. 

Dessutom har jag två ifånar, en mycket ålderstigen och en något nyare. Vilka inte synkar. WhatsApp fungerar på den ena men icke på den andra. Vissa köpta ordböcker går inte att använda på en av dem, de är nedladdade då jag var lyckligen anställd på Expressen och hade en annan mejladress. Liknande trassel med två gamla paddor och ett otal möss. Och här avses inte djur (vi har redan outrotliga blom-, frukt, eller bananflugor) utan maskiner, manicker eller om det heter apparater. Jag behöver en papparat snarast pronto. 

Lägg till detta en läckande tvättmaskin, en blott delvis fungerande värmeanläggning från DDR-tiden samt en knappt fungerande gasspis. Och ugnen … här blir inga julskinkor griljerade. Eller Janssöner, trots att vi har två ansjovisburkar tack vare vänner i Malmö. Sprattus sprattus!

***

Läs även: Nina Lekander: Är Musikhjälpen något slags satir?

Läs även: Nina Lekander: Vi i väst borde sluta hata oss själva