Kommer vi någonsin kunna skratta åt eländet?

Några minuter före midnatt i lördags hade det gått exakt 40 år sen jag passerade korsningen Tunnelgatan/Sveavägen i Stockholm i taxi, på väg till en fest. Där var fullt med folk och polisbilar, så taxin fick krypköra förbi platsen där Olof Palme hade skjutits drygt en halvtimme tidigare. Fast det visste ju inte jag. ”Här verkar ha hänt något”, sa jag till chauffören som svarade: ”Ja, de har skjutit statministern.” När jag inte trodde honom visade han ett meddelande från växeln som hade kommit via de rudimentära printrar som Taxi Stockholm hade på den tiden.  

Av en tillfällighet läste jag nyligen boken Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Den kom 2022 och sticker ut genom att inte vara ännu en tröttsam spekulation kring vem som mördade Olof Palme den där februarikvällen 1986. I stället ägnar sig författaren åt den egentligen mycket viktigare frågan varför mördaren aldrig greps. Och svaret, som metodiskt formuleras över sidorna, är att grunden till den svenska statsapparatens kanske mest monumentala fiasko genom tiderna lades redan på mordnatten i den där gatukorsningen. Hur var det möjligt att en random student tilläts passera bara några meter från blodpölen som då, rent bokstavligt, ännu inte hade hunnit torka?

Axbergers berättelse om den högmodige polismästaren Hans Holmér, halvfiguren Ebbe Carlsson, jusitieministern Anna-Greta Leijon – i bästa fall godtrogen, i värsta fall korkad – och alla andra klåpare och tomtar som dök upp på scenen och i kulisserna, är så beklämmande att man som läsare nästan börjar böla. Och det blir inte bättre när man inser att utredningsfiaskot inte berodde på otur eller var ett olycksfall i arbetet. Nej, det var ett symptom på vad Sverige förmådde – eller snarare inte förmådde. Därefter har vi fått en rad ytterligare bevis på sådan skrämmande oförmåga: skolan, försvaret, migrationen, energiförsörjningen, sjukvården, kriminalpolitiken. Et cetera.

Det är väl Woody Allen som i någon av sina filmer sa att tragedi plus tid är lika med komedi. Hur lång tid kräver då den processen? Vet inte, men 40 år är uppenbarligen inte tillräckligt.

***

Läs även: Palmemordet – en till hundra procent lyckad operation

Läs även: När fantombilden hemsökte folkhemmet