Lägg ner försvarsberedningen

Varför anses åtta politiker ha kompetens att avgöra Sveriges militära framtid i sitt grupparbete?  

Text:

Toppbild: TT

Toppbild: TT

Kanske var det bara inbillning men fanns det inte en air av panik när försvarsberedningen la fram sin slutrapport i fredags? Som när någon vaknar upp efter en brottarfylla och yrvaket inser att hen är på väg att komma för sent till presentationen av grupparbetet.  

Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

Oavsett det har Rysslands krig mot Ukraina och Natomedlemskapet haft en tillnyktrande effekt på försvarspolitiken. Läget är allvarligt och försvarsalliansens medlemmar rustar. Storbritannien satsar 1 000 miljarder på försvaret de kommande sex åren. Norge stärker sitt med 600 miljarder under kommande tolv år. Vad kommer Sverige göra?  

Förväntningarna var stora när beredningen la fram sin slutrapport.  

Överraskande beställde de extra allt, till och med mer än vad ÖB önskat; brigader, raketartilleri, luftförsvar, satsningar på krigsförband, militär teknik, fler värnpliktiga, satsning på civilt försvar, ytstridsfartyg med mera, med mera.  

Allt som saknats, alla brister som påtalats år efter år ska äntligen rättas till. Som om de talat med alla sakkunniga och före detta särintressen de kunnat finna och sedan gett alla lite grann. En helgardering så att ingen eller inget blir utan. 

För att betala denna historiska satsning vill man öka försvarets budget med hela 52,8 miljarder fram till 2030. Ridå.  

Eller som försvarsexperten Johan Wiktorin uttryckte det på X. ”Vi möter det värsta säkerhetspolitiska läget sedan 1945 först 2030 med en budget som i BNP-andel motsvarar 1994.”  

Glädjande var i alla fall kapitlet om den militära tekniska utvecklingen med allt det innebär med AI, robotik och rymdbaserade system. Teknikutvecklingen har stor påverkan på konflikters karaktär, vilket FOI konstaterar i sitt underlag till beredningen. Likaså förändras konflikterna av den ökande hybridkrigföringen, det vill säga påverkansoperationer, informationskrig, cyberangrepp, missbruk av rättssystem och andra geoekonomiska maktmedel för att påverka andra staters politik och samhällen. Trots detta höll sig försvarsberedningen till det gamla välkända och satsar på armén, vilket säkert gläder Peter Hultqvist (s), känd för sitt oblyga regementskramande.  

Inrättandet av arméns fjärde brigad ska tidigareläggas, trots att ÖB ville skjuta på den till 2035. Tre mekaniserade brigader och en infanteribrigad ska vara operativa 2030. Dessutom föreslås ”ett nytt fältförband, ett Norrlandsinfanteriregemente, organiseras för att vara i allt väsentligt operativt 2032.” 

Ett fältförband verkar och strider utomlands, som Karl den XII fältarméer ungefär. Men ett regemente? Var, hur och varför? En rundringning till de som brukar veta ger inte något resultat. Frågan är om ens någon på arméstaben begriper det hela.  

Lika svårförståelig är den ständiga detaljstyrningen. Hemvärnet ska ha granatkastare, oavsett vad Försvarsmakten tycker. Det behövs en musikkår i norr.  

Varför anses åtta politiker ha kompetens att avgöra dessa saker i sitt grupparbete?  

Över lag är det väldigt mycket som Försvarsmakten ska göra med lite pengar och personal, samtidigt som materiel skickas till kriget i Ukraina. Inte konstigt om ÖB Micael Bydén känner lättnad över att gå i pension. I en debattartikel i DN vädjade han förgäves om frihet att fatta de flexibla beslut som krävs nu när vi är med i Nato. Något som anses vara försvarspolitiskt omöjligt. Ändå är det Försvarsmaktens personal som sitter på kunskapen om vad som fungerar, vilken ordning som är viktigast eller och enklast att prioritera. Officerare arbetar dagligen med att integrera försvaret i Nato. Dessutom håller försvarsalliansen på att utarbeta nya militära förmågemål, som kommer ha stor betydelse och kosta pengar. Vad detta kommer innebära för samarbetet mellan de länder som gemensamt skyddar Natos norra flank återstå att se. 

Klart är i alla fall att medlemskapet inte är någon räkmacka in i tryggheten. Tvärtom. 

Den norske generallöjtnanten Yngve Odlo tror att det kommer ta en hel generation innan Sverige och Finland är helt integrerade med Nato. Vi har olika grundlagar och förvaltningstraditioner, särskilt när det gäller strategisk utveckling. Mentaliteten är en helt annan. 

Med andra ord: Sverige är så fredsskadat att mycket måste göras om och göras rätt.  

Ett första steg torde vara att lägga ner försvarsberedningen. 

***

Läs även:

Läs även:

Text:

Toppbild: TT