Osäkert om USA lyckas avskräcka Hizbollah och Iran
Just nu kan bara Joe Biden gissa vilken sorts styrka som behövs.
Toppbild: AP
Det är inte lätt att vara Joe Biden dessa dagar. Han är 80 år och måste resa landet runt, han måste styra landet, han måste ta beslut, han måste delta på internationella toppmöten, han måste föra valkamp inför 2024 års presidentval och han måste hjälpa Ukraina besegra Ryssland. Nu måste han också skapa fred i Mellanöstern – eller i alla fall vapenvila. Och trots att USA fortfarande har världens starkaste militär är det svårt att skapa fred när man inte vet vilka avskräckningsförsök som skrämmer Hizbollah och Iran och vilka kan leda till eskalation.
USA har skickat två hangarfartyg med medhörande stridsplan och fartyg till östra Medelhavet, alltså utanför kusten till Israel, Gaza och Libanon. Att skicka en stor militärstyrka som varning är ett klassiskt drag en supermakt kan göra när krig hotar att bryta ut. I detta fall är det uppenbart vilka det är som ska avskräckas, nämligen Hizbollah och dess skyddsmakt Iran.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Avskräckning är en svår konst, för man vet aldrig i förväg om det kommer att fungera. Om ett angrepp uteblir, som var fallet under Kalla Kriget, betyder det att den andra sidan känner sig avskräckt eller betyder det att den aldrig tänkte angripa? Det får man aldrig veta. Det är därför USA testar med två hangarfartyg och allt som dem tillhör. Tanken är förstås att skrämma Hizbollah och Iran, för även om Iran har stor militär, och Hizbollah också är välutrustat, kan de naturligtvis inte mäta sig med ett hangarfartyg.
Hamas-terroristerna som genomförde angreppen mot Israel kunde inte heller mäta sig med Israels militära makt, men ändå vågade de sätta i gång sina angrepp. De vågade eftersom de hade listat ut hur de kunde överrumpla israelerna, men också för att de inte var rädda för att dö. Man kan utgå från att Hizbollahs stridande medlemmar har samma dödsförakt och att Irans väpnade styrkor skulle strida på ett asymmetriskt sätt som ger dem fördelar gentemot amerikanerna och israelerna. Om Hizbollah och Iran avskräcks av hangarfartyg med tillbehör beror också på vilket slags aktiviteter de planerar. I Hormuz-sundet har USA sedan några veckor tillbaka ett antal fartyg, stridsplan och 3000 man, som ska skydda de många oljetankrarna i detta världens viktigaste vatten för oljetransport mot iranska angrepp. Under de senaste fyra åren har Irans angrepp på skepp i sundet ökat snabbt. Men vad kan de amerikanska sjömännen och marinsoldaterna göra utöver att verka skräckinjagande? De får bara hoppas att Irans styrkor känner sig skrämda och inte angriper fler tankrar, för om de skjuter på dem riskerar de att starta krig. Och om iranierna angriper tankrar, trots deras närvaro, utgör USA:s mäktiga örlogsskepp ingen avskräckning.
Allra minst vet amerikanerna och israelerna hur Hizbollahs och Irans ledare tänker, för deras underrättelsetjänster är uppenbarligen inte allvetande. Det är ett annat bekymmer med avskräckning: motståndaren tänker ofta inte på samma sätt som man själv. Historien är full av ledare som har angripit ett land fast de visste att det skulle bli svårt och kostsamt; de använde bara inte samma logik som vi skulle göra. Tänk på Ryssland.
Därför kan USA bara gissa vilken sorts styrka som behövs. Joe Biden, nationelle säkerhetsrådgivaren Jake Sullivan och försvarsminister Lloyd Austin kommer att få testa sig fram. De amerikanska fartygen i Mellanöstern är mest en allmän signal; inte förrän amerikanerna får klarhet i vad som just nu pågår i huvudena på Hizbollahs och Irans ledare kan de skicka effektiv avskräckning. Till dess får vi hoppas att det inte blir krig av misstag.
***
Läs även: Putin har valt banditlivet
