Putin, Putilov och EU-valet

Text:

Vi delar mål, idéer och värderingar«, förklarade Italiens vice premiärminister Matteo Salvini i Milano i början av april när han samlade den högernationalistiska gruppen European Alliance for People and Nations inför valet till EU-parlamentet. Där fanns representanter från Tyskland, Italien, Finland, Danmark, Österrike och Frankrike.

Han hade kunnat lägga till ytterligare en faktor som förenar dessa partier: beundran och undergivenhet för Rysslands president Putin. I en debattartikel i Washington Post den 17 april pekar den ryske historikern och demokratiaktivisten Vladimir Kara-Murza på hur Europas höger­nationalister hyllat härskaren i Kreml och kritiserat sina egna länder för att de riktat sanktioner mot Putins regim. Kara-Murza visar i citat efter citat hur de nationalistiska högerledarna uttrycker sin beundran för Putin. Och han menar att detta är ett partnerskap som går långt utöver komplimanger. Europas nationalistledare bidrar till att ge Putin legitimitet för sin annektering av Krim, genom att skicka »valobservatörer« till Putins riggade val. Det finns också ekonomiska band. Det London-­baserade Dossier center har till exempel visat hur Putins Ryssland stöttat extremhögerns Alternativ för Tyskland.

Putin har intresse av att så split, skapa motsättningar och förvirring. Att stödja extremhögern i Europa är en del av hans strategi. Det är bland annat detta som gör att många vill kalla det kommande EU-valet för ett ödesval. De högernationalistiska krafterna i Europa håller på att växa sig starka. Och trots allt tal om den egna nationen så finns där en samhörighet med en hotande stormakt.

Det tydligaste uttrycket för detta i Sverige är den högprofilerade skribenten Egor Putilov i tidningen Samhällsnytt, som har starka band till Sverigedemokraterna. Där publicerar sig en person under namnet Egor Putilov med artiklar om bland annat den hemska PK-maffian och arabiska brottslingar. Han har en mycket högröstad och aggressiv följare av troll som eldar på allt han skriver.

Egor Putilov är inget okänt namn, sedan han förra året avslöjats som misstänkt rysk inflytelse­agent när han arbetade på Sverigedemokraternas riksdagskansli. Men nu är han aktuell igen, efter att Riksdagsförvaltningen i slutet av april i ett upprepat, och exceptionellt skarpt beslut nekat Putilov (eller vad han nu heter) tillträde som journalist till riksdagshuset.

Tanken med riksdagsarbetet är att det ska vara öppet och tillgängligt, och förvaltningen ska underlätta journalisternas arbete. I mycket sällsynta undantag kan man neka någon tillträde. Riksdagen sa nej till Putilov en första gång i juni 2018, och han överklagade. Riksdagens överklagandenämnd tyckte att beslutsunderlaget var otillräckligt och skickade tillbaka ärendet till förvaltningen för ytterligare dokumentation. Nu har yttranden hämtats in från Skatteverket, Migrationsverket, Säkerhetspolisen och Sveriges Radio, där Putilov också jobbat.

Riksdagens lokaler är skyddsobjekt med en verksamhet av betydelse för rikets säkerhet, konstaterar riksdagsdirektören i sitt beslut. Han redovisar hur Putilov bytt namn flera gånger, och avvisats från Sveriges Radio när hans identitet visat sig oklar. Putliov har dock inte lämnat tillbaka sitt passerkort.

I beslutet den 25 april i år skriver riksdagsförvaltningen i ett beslut ställt till en »Martin Dahlin«:

»Av Säkerhetspolisens uppgifter framgår att din ursprungliga identitet inte har kunnat fastställas och att du har använt minst fem olika namn utöver Martin Dahlin: Egor Putilov, Alexander Fridback, Alexander Stolypin, Alexander Krysak och Alexander Yarovenko. Det framgår vidare att du haft direkta kontakter med och indirekta kopplingar till rysk underrättelsetjänst.«

Riksdagsförvaltningen anser att detta är synnerliga skäl till att inte släppa in mannen som i Samhällsnytt kallar sig Egor Putilov. Det är ett unikt beslut. Vad Putin vill står klart för de flesta, men hur kan »nationalister« som vill försvara det svenska fortsätta att använda sig av en person med dessa kopplingar till den ryska staten?

Erik Fichtelius, läs hans krönikor här. 

Text: