RFSL mjölkar ut skattemedel på sina hbtqi-certifieringar

Det ligger i allas intresse att arbetsplatsen ska vara trygg och inkluderande. Men är RFSL:s hbtqi-certifieringar och kurser verkligen värda skattebetalarnas pengar?

Text:

Toppbild: TT

Toppbild: TT

Västerås kommun konstaterade för en tid sedan att det skulle bli för dyrt att hbtqi-certifiera kommunens alla lärare. Enligt grundskoleförvaltningens kalkyl skulle notan landa på mångmiljonbelopp, om man räknar in både det som RFSL debiterar för utbildningen och kostnaden för lärarnas arbetstid bara för tre år.

Att personalomsättningen varit så stor på en certifierad inkluderande arbetsplats att den nästan bytts under tre år, får ses som osannolikt. Svaret på varför certifieringen måste förnyas med ett treårigt intervall är naturligtvis pengar. 

Det här är en krönika med åsikter som är skribentens egna.

I en ängslig tid då planer av alla slag ska upprättas och värdegrunder ska formuleras har RFSL med sin certifiering hittat ett lukrativt sätt att mjölka ut skattemedel. Som försäljningsargument använder RFSL medvetet att certifieringen skickar en tydlig signal till omvärlden att arbetsplatsen tar mänskliga rättigheter och allas lika värde på allvar. 

BUP i Örebro som valt att inte heller certifiera sig svarade på frågor från SVT att kostnaden för deras cirka 180 anställda skulle äta upp hela verksamhetens utbildningsbudget. För att uttrycka sig försiktigt vore det naturligtvis ren galenskap om ungdomspsykiatrin hade fattat ett annat beslut.

Att privata företag som inte har tillgång till en plånbok fylld av skattebetalare avstår HBTQI-certifiering förvånar inte. Utöver kostnaden innebär certifieringen också en del administrativt arbete. Och en arbetsplats har ju i regel även andra frågor än de HBTQI-relaterade att hantera och att då lägga allt krut på just en fråga torde vara svårmotiverat. 

RFSL har också identifierat annan verksamhet som går att sälja till det offentliga. Här erbjuds kurser i ”minoritetsstress”. Det sägs vara ett begrepp som förklarar mekaniken bakom den stress som kan uppstå på grund av att man tillhör en minoritetsgrupp. För att försäkra sig om att alla minoriteter kan inkluderas påpekas att även den som kanske inte har egna erfarenheter kanske istället kan ha hört historier om andra som tillhör samma minoritetsgrupp som en själv. 

Minoritetsstress kan enligt RFSL också leda till hypervigilans. Jag tvingades googla begreppet. Det är ett tillstånd av en överdriven vaksamhet mot omgivningen. En person som kanske kan ha hört någonting om någon annan någonstans kan alltså riskera det. 

Och för att maximera antalet som kan uppleva sig kränkta drar RFSL också in så kallade Microaggressioner. De förklaras som korta, subtila kommentarer eller handlingar som inte behöver vara menade som negativa, men som ändå skiljer ut den som utsätts för dem.

Att utbilda människor i att allt som de upplever, eller kanske inte ens reflekterat över, på en arbetsplats är potentiellt negativt eller en aggression mot en minoritet, låter som ett utmärkt sätt att skapa en sämre arbetsmiljö på. För när delar av arbetsplatsen utbildats i rätten att uppleva sig kränkt, kanske andra bedömer att det är säkrast att hålla avstånd för att inte riskera att missförstås.

Myndigt förklaras det slutligen att RFSL inte kan garantera att varje person som arbetar på en hbtqi-certifierad verksamhet faktiskt har den grundläggande kunskap om kön, sexualitet och normer, hbtqi-personers livsvillkor, diskriminering samt hbtqi-kompetent bemötande som utbildning ger.

För den som har haft oturen att drabbas av dåligt bemötande på en certifierad arbetsplats vägleder organisationen om hur den utsatta kan gå till väga och vilka som kan kontaktas. Praktiskt nog ber inte RFSL personen att kontakta organisationen i fråga med sina problem, att hantera besvikna och utsatta personer genererar trots allt inga intäkter.

Kanske vill RFSL inte heller få negativa kvitton på att certifieringen inte givit den utdelning som utlovats. Det är trots allt roligare att skicka feta fakturor än att läsa och bevara besvikna mail.

En reflektion som man kan göra av listan är att RFSL för egen del inte finns med. Förbundet är alltså inte certifierat med sin egen produkt. Vill RFSL inte, som försäljningssloganen låter, visa att förbundet tar frågor om mänskliga rättigheter på allvar, att det är en arbetsplats för trygga medarbetare som får möjlighet att utnyttja sin fulla potential?

De senaste åren har tre personer i förtroendeställning hos RFSL dömts för förskingring av Pride-kassor och annat och ledande personer inom RFSL har dömts för grova sexualbrott mot människor i beroendeställning. Att RFSL borde lägga pengar på utbildning av sin personal är alltså tydligt, men för att komma till rätta med den sortens beteenden hjälper varken ekande värdegrunder eller dyr hbtqi-certifiering.

Text:

Toppbild: TT