S söker nu svaren i stjärnorna – börjar det gamla betongpartiet vittra sönder?
”Make a statement, take a stand!”. "Strike a pose!". Politik är numera teater och showbiz, det har till och med journalisterna hajat.
Bild: TT
Att rätt tyda tidens tecken blir allt svårare, inte därför att tiden vi lever i nödvändigtvis är mer komplicerad än andra epoker utan för att det är svårt att hitta rätt observationsplats. Vad är det man ska spana efter för att förstå samtiden?
Årets kull av studenter springer ut framför mig och som alla andra minns jag känslan från min egen examen: att stå i början av något stort. Men utanför skolan säger vi gamlingar inget om det långa traskandet från framtidsvision till vardagskompromisser som väntar kidsen.
Våren är både pånyttfödelsens och upprepningarnas tid vilket borde passa en krönikör. På radion surrar föga upphetsande rapporter från socialdemokraternas kongress, men just när jag ska stänga av hör jag att Tityo inlett kongressen med musik och sedan talat om vilka tecken hon och årskamraten Andersson är födda i. Jag lyssnar vidare. Att det talas om stjärntecken på en partikongress måste vara ett tecken. Har betongpartiet börjat vittra? Syns något nytt?
I sin nya bok Om att ändra sig skriver Julian Barnes om att ändra politisk åsikt, att ändra åsikt om böcker och att ändra språk. Kan man ändra sig så mycket att man försvinner? Det tror varken Barnes eller Proust människor kan, men gäller det partier också?
Foto: TT
Ett av mina första skrivuppdrag efter att jag tagit studenten samma år var att bevaka socialdemokraternas stämma 1969. Medan jag trålar på youtube efter bilder från Tityos framträdande försöker jag minnas något från den där kongressen för mer än ett halvsekel sedan. Scenen som dyker upp visar presskonferensen då Erlander och Palme talade om ledarbytet och nästan kom av sig därför att de inte riktigt visste hur de skulle uttrycka sina känslor i ord. På Sven-Erik Sjöbergs berömda bild tittar Palme glatt ut mot framtiden medan Erlander begraver ansiktet i sina händer.
Så hittar jag Tityos framträdande på nätet. Det är faktiskt en snygg basgång som inleder hela kongressen. Inte ett ord sägs innan sångerskan öppnar munnen. Hon sjunger på engelska om förändringar ”make a statement, take a stand” vilket borde passa förändringens kongress. Sedan talar en lokal pamp varpå det blir ytterligare en sång - Drottningen är tillbaka - i vilken Tityo ändrar raden ”den svarta himlen blir blå” till "himlen blir röd" vilket minner om 70-talets folkhemsmaoister, en varningssignal från det undermedvetna som jag undrar om delegaterna tar in. När sången är avklarad börjar så Tityo tala om vilket tecken hon respektive Magdalena är födda i och för någon minut är detta en new age - kongress.
Men det intressanta är egentligen inte vad Tityo säger utan att hon alls får ta plats i rapporterna från kongressen. Litteraturprofessorn Ingvar Holm skrev på 90-talet om politik som teater, då ett nytt perspektiv. I dag noterar alla journalister att politik har drag av showbiz men vi har inte hittat språket för att analysera det. Media är för en gångs skull långsammare än politiken.
Så visar Tityo att en ny tid är i antågande? Får vi en ny sorts politiskt samtal? Tveksamt, för hon avslutade första sången med ett par maracas i händerna formade som dödskallar. Tufft på vilken ungdomsgård som helst. Lite oroande för ett parti som talar om framtiden. Och efter sången sade Tityo att hon ska ta rygg på Andersson vilket jag tolkar som att förnyelsen mest handlar om att ”strike a pose” som en fras i sången säger.
Nuet är alltså lite förvirrat. Framtiden är skymd. Talarstolen tom. Men den där basgången säger mig att fortsättningen som teckenspanare blir spännande.
***
Att rätt tyda tidens tecken blir allt svårare, inte därför att tiden vi lever i nödvändigtvis är mer komplicerad än andra epoker utan för att det är svårt att hitta rätt observationsplats. Vad är det man ska spana efter för att förstå samtiden?
Årets kull av studenter springer ut framför mig och som alla andra minns jag känslan från min egen examen: att stå i början av något stort. Men utanför skolan säger vi gamlingar inget om det långa traskandet från framtidsvision till vardagskompromisser som väntar kidsen.
Våren är både pånyttfödelsens och upprepningarnas tid vilket borde passa en krönikör. På radion surrar föga upphetsande rapporter från socialdemokraternas kongress, men just när jag ska stänga av hör jag att Tityo inlett kongressen med musik och sedan talat om vilka tecken hon och årskamraten Andersson är födda i. Jag lyssnar vidare. Att det talas om stjärntecken på en partikongress måste vara ett tecken. Har betongpartiet börjat vittra? Syns något nytt?
I sin nya bok Om att ändra sig skriver Julian Barnes om att ändra politisk åsikt, att ändra åsikt om böcker och att ändra språk. Kan man ändra sig så mycket att man försvinner? Det tror varken Barnes eller Proust människor kan, men gäller det partier också?
Foto: TT
Ett av mina första skrivuppdrag efter att jag tagit studenten samma år var att bevaka socialdemokraternas stämma 1969. Medan jag trålar på youtube efter bilder från Tityos framträdande försöker jag minnas något från den där kongressen för mer än ett halvsekel sedan. Scenen som dyker upp visar presskonferensen då Erlander och Palme talade om ledarbytet och nästan kom av sig därför att de inte riktigt visste hur de skulle uttrycka sina känslor i ord. På Sven-Erik Sjöbergs berömda bild tittar Palme glatt ut mot framtiden medan Erlander begraver ansiktet i sina händer.
Så hittar jag Tityos framträdande på nätet. Det är faktiskt en snygg basgång som inleder hela kongressen. Inte ett ord sägs innan sångerskan öppnar munnen. Hon sjunger på engelska om förändringar ”make a statement, take a stand” vilket borde passa förändringens kongress. Sedan talar en lokal pamp varpå det blir ytterligare en sång – Drottningen är tillbaka – i vilken Tityo ändrar raden ”den svarta himlen blir blå” till ”himlen blir röd” vilket minner om 70-talets folkhemsmaoister, en varningssignal från det undermedvetna som jag undrar om delegaterna tar in. När sången är avklarad börjar så Tityo tala om vilket tecken hon respektive Magdalena är födda i och för någon minut är detta en new age – kongress.
Men det intressanta är egentligen inte vad Tityo säger utan att hon alls får ta plats i rapporterna från kongressen. Litteraturprofessorn Ingvar Holm skrev på 90-talet om politik som teater, då ett nytt perspektiv. I dag noterar alla journalister att politik har drag av showbiz men vi har inte hittat språket för att analysera det. Media är för en gångs skull långsammare än politiken.
Så visar Tityo att en ny tid är i antågande? Får vi en ny sorts politiskt samtal? Tveksamt, för hon avslutade första sången med ett par maracas i händerna formade som dödskallar. Tufft på vilken ungdomsgård som helst. Lite oroande för ett parti som talar om framtiden. Och efter sången sade Tityo att hon ska ta rygg på Andersson vilket jag tolkar som att förnyelsen mest handlar om att ”strike a pose” som en fras i sången säger.
Nuet är alltså lite förvirrat. Framtiden är skymd. Talarstolen tom. Men den där basgången säger mig att fortsättningen som teckenspanare blir spännande.
***
