Så jobbar Statens Havererade Kommission

Statens Haverikommission har lanserat en PM om den inspektion av Estonia som gjordes timmarna innan hon gick ut för sin sista resa.

Det är fascinerande läsning som beskrivs som att SHK redovisar kända fakta om övningen. Formuleringen innebär att SHK inte påstår sig ta fram fakta, utan bara redovisar fakta som redan är kända.

I samband med hamnstatskontrollen upprättades ett protokoll över Estonias fel. Originalet, den översta kopian i ett genomslags-set om tre versioner, saknas. Det vet naturligtvis SHK som därför formulerar sig som att de undersökt ”alla tillgängliga exemplar och kopior” av protokollet.

Men är inte frågan vart den översta delen, det vita originalet, har tagit vägen?

”Vi har originalet.” Så uttryckte sig Kari Lehtola. Vem var Lehtola? Han var olycksutredare och den finska haverikommissionens ordförande.

Lehtolas utsaga påpekades år 2023. Har då detta originaldokument efterforskats av SHK? Inget tyder på det.

Av den 49 sidor långa redovisningen av vad som hände med noteringarna om Estonias kondition, framgår förutom konstaterandet att man inte hittat originalprotokollet, också något annat anmärkningsvärt. Både administratörer på JAIC, Riksarkivet och Statens kriminaltekniska laboratorium har tagit sig friheter att föra in ”vissa noteringar” på protokollet.

Hur kan utredande och arkiverande myndigheter föra in noteringar i andra myndigheters, Sjöfartsverkets, dokument?

Och hur kan SKL efter att ha påstått att detta skett, samtidigt vidhålla att formulären inte är manipulerade? Nej, den som läser hela SHK:s ”Preliminär bedömning av nya uppgifter om förlisningen av passagerarfartyget M/V ESTONIA” ser rätt snart att tvärsäkra påståenden blandas med uttryck som ”med största sannolikhet”, ”är inte känt”, ”kommit bort”, ”har inte återfunnits”, ”talar starkt för”, ”förefaller” och ”kan inte bekräftas”.

Det finns inte ens en antydan till förklaring av varför någon bestämt sig för att stryka över Estonias namn, och den svenska ansvariga myndigheten, Sjöfartsverkets, namn. Varför gör man en sådan sak? Och varför får det inte kallas manipulation? I ett tidigare skede fanns Sjöfartsverkets logotype i det övre vänstra hörnet på det vita originalet. Det kommenterar utredaren med: ”Vid den här tidpunkten finns det ingen anledning att dölja logotypen i det övre vänstra hörnet.” För den intresserade läsaren infinner sig naturligtvis då frågan: Vid vilken tidpunkt dök det upp en anledning att dölja logotypen? Och vilken var den anledningen?

Ett annat uttryck, använt av utredare Jörgen Zachau, är ”ansvarsfriskrivningen”. Ni läste rätt. Den utredande statstjänstemannen har undersökt ansvarsfriskrivningen. Det normala vore kanske att en haverikommission ägnar sig åt att hitta vem eller vilka som BÄR ansvaret.

Aningen irriterat verkar SHK vara över det faktum att Arne Valgmas namnteckning återfinns på vissa av formulärens nedersta rad. Irriterat eftersom det skulle kunna ge intryck av att Valgma, chef för den estniska fartygssäkerhetsavdelningen, med sin namnteckning kvitterat att han fått information om Estonias brister. Ja, tänk om det var precis vad som hände? Inget vet, men SHK antar ändå att Valgma i stället undertecknat kopian för att verifiera sitt vittnesmål hos polisen.  

Hur skulle då originalprotokollet ha hanterats? Det skulle ha lämnats till befälhavaren ombord, eller i annat fall till överstyrman. Det skedde inte. Varför? Jo, originalprotokollet påstås ha tagits med iland ”…för att förhindra att övningen felaktigt skulle kunna ses som en riktig hamnstatskontroll.”

Det spelar ingen roll om hamnstatskontrollen var ”riktig” eller inte. Av den enkla anledningen att felen som dokumenterades, var riktiga. Är inte detta det avgörande och därmed det intressanta?

Att SHK spelar ner felen på Estonia, har det med ansvarsfriskrivningen att göra?

Efter att Estonia filmats under vatten har SHK fått ännu ett uppenbart problem. Estonia hade, enligt hamnstatskontrollen, luckor som stod öppna på väderdäck. Det är oacceptabelt och ett fel som enligt reglerna skulle ha åtgärdats innan avgång.

En av dessa luckor har nu filmats. Den visade sig stå öppen. SHK:s kommentar är att det ”går inte att avgöra på vilket sätt eller när luckan öppnats”. De öppna luckorna på väderdäck protokollfördes, därför vet vi att de existerade. Men vi vet inte om den öppna luckan någonsin stängdes, och det kommer vi inte att få veta av SHK.

Statens Havererade Kommission.

***

Läs även: Mötet om Estonia: dags för riktiga svar

Läs även: Så flyr Sverige sitt ansvar för Estonia