Söner är lika skyddsvärda som döttrar

Nyligen genomlystes den så kallade samtyckeslagen i Riksdagen, i ett arrangemang av tre ledamöter från SD, L och KD. Forskare och jurister med flera, gav sina perspektiv på lagtexten och dess tillämpning. Och snart hängde frågan tung i rummet: Är de åtalade – ofta tidigare ostraffade unga män – verkligen garanterade rättssäkerhet?  

Samtyckeslagen säger att det krävs varken våld, hot, eller utnyttjande av utsatt läge för att dömas för våldtäkt. Det räcker att man inte kan visa att man försäkrat sig om att den andra verkligen varit med på varje steg i den sexuella akten. Men även om det kan vara ett oskick, eller värre, att utan att be om lov föra in ett nytt moment i sexet – måste det kallas våldtäkt? Och ge minimistraffet tre år, trots avbruten handling när man uppfattat ett nej? Jämför med grov kvinnofridskränkning: minimistraff ett år.  

Omdöpning och strafflindring av vissa övergrepp föreslogs därför.

Några andra punkter:

* Hovrätt och tingsrätt, liksom olika juristdomare, kommer ofta till skilda slutsatser. Vilket skapar rättsotrygghet. En advokat berättade att man brukar veta hur rätten kommer att döma; men inte just i samtyckesmål. De är mer av lotteri.

* I rättsstaten är man oskyldig tills motsatsen bevisats. Men här tillämpas i praktiken omvänd bevisbörda, eftersom den tilltalade måste visa hur han inhämtat samtycke.

* Givet de höga skadestånden, plus att man kan vilja ett ex eller annan person illa, ger lagen incitament till falsk tillvitelse. En del killar spelar numera i smyg in sexmöten, för att skydda sig mot lögner.

* De språkstarka, oftare tjejer, har ett övertag över de språksvaga, inte sällan invandrarkillar. 

Den sista punkten, hur övertygande man argumenterar för sin sak, är i sexualmål ofta central, eftersom man kan dömas helt utan bevis. Det kan enligt HD i stort sett räcka med en ”bra story”. Den ska vara hyggligt detaljrik, rimlig, stabil över tid och fri från motsägelser. 

I regel behövs så kallad ”stödbevisning” också. Till exempel vad som sagts och textats till andra efteråt. Eller ändrat beteende/mående. Men man ju dåligt för att man känner sig sviken eller utnyttjad, eller ångrar sig. Ett brott behöver ej ha skett. Och bara för att man pratar med andra om händelsen förvandlas inte en lögn, eller ett kommunikativt missförstånd, till sanning.

Beviskraven är alltså låga i just sexualmål. Något som redan före samtyckeslagen visades i en studie. I åtal där det saknades teknisk bevisning och vittnen ledde 18 procent av målen till fällande dom, om brottet var olaga hot. I våldtäktsmål 90 procent.

Nästan inga politiker kom till seminariet. Att vårda rättsstaten borde annars vara centralt. Men gällande sexbrott tycks vänsterns kvinnokamp ha ingått en ohelig allians med högerns ”hårdare tag”. Priset betalas i form av förstörda framtider för somliga unga killar, som är oskyldiga, eller begått fel som borde bedömas mycket mildare. Vilket alltså inte är en marginell uppfattning, utan företrädd av många jurister. De får sparken, förlorar vänner, häftar i skuld genom flera hundra tusen i skadestånd. Och spärras in. 

Ett flertal mammor och pappor var på plats. Deras förtvivlan och känsla av samhällssvek mättade luften. Två dömda killar, J och A, framträdde helt kort med sina berättelser. Vad som utspelat sig mellan fyra väggar kan vi förstås inte veta. Men jag får J:s dom mailad till mig av hans pappa. 

Det var en första dejt, hos honom. Sexet var till en början frivilligt, det är de överens om. Hon hävdar att han sedan blev hårdhänt. Han menar att han försäkrade sig om att positionsbyten var okej och att det kändes bra för henne. Hon stannar kvar för hämtmat efter sexet. Hon skämtar med väninnor, först i telefon från lägenheten, sedan när hon blir hämtad av dem. Men hon signalerar också att sexet inte alls känts bra och gjort ont. Vid 23-tiden åker hon till polis och sjukhus. 

Samma händelse, två historier. Båda sammanhängande, med få ändringar och motsägelser. Och båda omöjliga att motbevisa.  

Få brott är lika avskyvärda som våldtäkt. Samhället måste därför med kraft uppspåra och straffa förövare, samt stötta brottsoffren. Men konsekvensen får inte bli att oskyldiga döms. Eller att den som begått en mindre allvarlig kränkning får livet förstört. 

Söner är lika skyddsvärda som döttrar.

***

Läs även: Dumpen.se – barnens hjältar eller internets lynchmobb?

Läs även: Ska vi hellre fälla än fria?