Spaningen om ”pärlpojkar” närmar sig ett mörkt hörn

Min man har, för säkerhets skull, bett mig klargöra att jag fattar att vita, medelålders, medelklass Karen-kvinnor anses vara rasister som sätter sig på folk med annan färg. Och så är de rätt säkra på att de har rätt. Det är därför de yttrar sig.

Låt oss vända på saken. Hur många, vita medelålders medelklassmän som yttrar sig, anser att de har fel? Varför skulle just ”Karen” tycka att hon har fel? För att kvinnor är mer korkade än män?

Jo, och så en sak till med ”Karen”. Hon är kortklippt. Ni fattar själva, vilken loser i tider när långt hår på mogna kvinnor ”trendar”. (Har verkligen svårt för en massa modeord som kommer och går, men ni fattar.) Kort frisyr? Nej, inte. Det är bara ”Karen” som inte fattar. Men den gudomliga rättvisan innebär ju att översittare inte vet när de har fel frisyr.

Det finns andra som kan berätta hur saker borde vara. Häromdagen dök det upp en text om pärlpojkar. Pärlpojkar, det hör ni, verkar ju lika tappat som Karen. Så vad skulle en pärlpojke vara?  

”Plötsligt är de överallt: killar med pärlhalsband som tvångsmässigt använder ordet ’vibes’. Allt är vibes. Kläderna, maten, vädret”, berättar Alice Aveshagen och fortsätter: ”… tight vitt linne, hörlurar med sladd och svart dubbelknäppt kappa från vad som ser ut att vara Our Legacy. Runt halsen: pärlorna. Alltid pärlorna.”

Vi har alla sett de här killarna men nu kommer det otippade. Det verkar inte som att Alice ogillar pärlor, utan hon ogillar anledningen till att pärlpojkar bär pärlor. Nämligen därför att hon tycker att de verkar mest intresserade av hur det känns att bli sedd i dem, mer än att faktiskt ha pärlorna på sig.  

I sig ganska vanligt, skulle jag tro. Varför bar Chanel sina pärlor? För att hon var kär i dem? Eller för att hon skapade en signatur? Var försiktig med vad du svarar, det kan säga mer om dig än du tror. Det vill säga: tror du fortfarande att något kan vara autentiskt? För mig får du gärna svara ja.

En pärlpojke är en ”performativ man”. Det betyder en falsk feminist som läser Joan Didion, har tygkasse och precis som vanligt bara är ute efter att ligga, en manipulatör kort sagt. Och för att nå dit är han beredd att gå ganska långt, som att parkera sig på en uteservering med en matcha-te och en öppen bok. Den som vill driva med pärlpojken ser gärna för sig att boken är vänd upp och ner. Allt därför att hans maskulinitet saknar djup och bara är ett visuellt projekt.

Men om vi vänder på det? Om pärlpojken var sin motsats, en incel i ofrivilligt celibat som testade initiationsriter? Anslöt sig till Jordan B Peterson? Remaskuliniserade sig med totempålar? Tillbringade helgerna barfota ute i skogen, bara åt kött och funderade på hur man ska få tjejer att underordna sig?

Hade incelmannen varit en mer autentisk kille, trist men på riktigt, än pärlpojken? Om svaret är nej, vad är en autentisk man? Hur är han? Har han pärlor eller bockskägg?

Och vem bestämmer vad som är autentiskt? Jo, frågan gäller kvinnor också. Vad är en riktig kvinna? Och vem bestämmer det?

Spaningen om dessa spaningar börjar närma sig ett mörkt hörn av webben. En hel del av dessa trendspanare visar sig, precis som Karen, vara kvinnor. Och rätt många är också rätt unga. Det börjar luta åt att män av olika sorter och åldrar troligen har ganska klart för sig att de gör bäst i att hålla klaffen. Säg inget, för uppmärksamhet är inget klädsamt samtidsattribut. För män.

Det här känner vi igen från tider då kvinnans plats var i hemmet, universitet reserverade för män och rösträtt var något fint att drömma om.

Det är detta som blir smått obegripligt ur ett historiskt perspektiv. Hur kommer sig att de som skaffar sig rösträtt, högre utbildning och en plats i samhället efter en tid börjar tillrättavisa det andra könet, tala om hur det ska uppföra sig och vad som är acceptabelt och inte?

Funkar inte en värld där folk står ut med varandras olikheter och gillar varandra ändå… Kan det vara så outsägligt sorgligt enkelt att det ständigt kommer nya kommissarier som för en kort stund är unga men vad det lider växer upp och får namn som ”Karen”?

Our Legacy? Ganska snygga kläder, faktiskt. Oavsett vad Karen, eller Alice, tycker.

***

Läs även: Susanna Popova: När staten slutade ställa sina egna till svars

Läs även: Susanna Popova: Elefanterna och hoppet efter ett skitår