Språket för de inbitna

En vacker dag utbrast min sambo apropå ingenting alls: Murder of crows. Det var ingen kråka i närheten. Vafalls? Mördas de? Av vem eller vilka då i så fall?

Det betyder ”en flock kråkor”, genmälde han. Oj, sa jag. På svenska har vi väl bara flock, hjord, samling, skara eller svärm.

Det finns flera sådana, visade det sig på sajten ornitheology.com under rubriken The oddities of collective names. Författaren Kevin Burrell är inte bara ornitolog utan dessutom ”orniteolog”; möjligen kristen. Ser något gudomligt i dessa kollektiva namn. Skumt men skojigt. 

Han skriver att nästan varje slags hobby utvecklar sin egen bisarra vokabulär. Insiderlingo som känns främmande för vanligt folk. I detta fall alltså flygfän. Ett parlament ugglor, ett snatter gäss, ett pandemonium papegojor. Begreppet pandemonium spåras till John Miltons Det förlorade paradiset, demonernas hemvist. Kan också betyda outhärdligt oväsen, enligt Wikipedia.

Vidare – på svenska – i den uppfinningsrika, gymnastiska engelskan: flamingornas flamboyans, ett ofog skator, en belägring hägrar, en klagan svanar, en ovänlighet korpar. Somliga fågelskådare skulle nog må bra av lite psykoterapi, skriver Burrell.

Ett gräl sparvar låter i mina öron som väl hårt. Tacka vet jag en charm finkar och rödhakarna som en gåva, samt en krona kungsfiskare. En osynlighet ripor, så spöklikt!

Och vad har vi på ”äran och hjältarnas språk”? Kommer inte på lika mycket. En flock när det gäller vargar, kråkor associeras med mörker och kollektiv finns det ju flera av. Konstnärskollektiv, konsumentkollektiv. Ugglor kan sägas hålla riksdag, men alla ledamöter är kanske inte kloka som ugglor och uvar. Duvor kan hållas i duvslag, och som Tegnér också skaldar: ”Älskade duva, bliv kvar och kuttra om längtan och njutning”. Ett joller fågelungar kan man ju tänka sig. Men vad med näktergalar som anses sjunga mest på nätterna? Som de alls inte behöver göra. Jag har hört dem överrösta en mångbesökt poesiafton mitt på ljusa dagen. Ett ”oväsen” som alla uppskattade och skrattade åt. Ett skratt måsar är också bekant. 

Måsar av olika sorter kan vara nog så fräcka. En flög ner och nappade tag i och flög i väg med min sons napp på Södermalmstorg. En hoper fiskmåsar brukade kalla på sina fränder när min pappa la ut fiskrens på klippor i Stockholms skärgård på 60- och 70-talen. Han röstade för övrigt på Moderaterna, som då hade en fiskmås som symbol. Haha, tänkte jag senare: de är ju djupt solidariska med sin stam, flock eller familj. Typ vänster.  

Ett skorrande moln tärnor, slikt är nästan lika ruskigt som ett muller åska och syner av blixtnedslag. Jag har tillsammans med en dåvarande pojkvän sprungit för livet på Fårö där en hord, för att inte säga en armé, aggressiva fisktärnor dök mot våra hjässor.

En ornitologisk kontingent fågelskådare är heller inte att leka med. Jag och en kompis råkade rida i Beijershamn på Öland under häckningstiden. Våra hästar trampade inte sönder några ägg eller bon, men skådarna hade oss i kikarsiktet och kastade närapå av oss ur sadlarna. Hästarna själva, en andalusier och en quarter var dock kolugna. Men så hade vi också varit uppe med lärkorna, som engelsmännen säger. Lark kan visst också betyda upptåg, skoj och kul.

Fast något hägerläger har jag aldrig sett, inte ens en gråhäger vid Ölands södra udde. Och hummelhonung finns tyvärr och tydligen bara hos Torgny Lindgren. Upptäckte jag när jag försökte skämta om ”bigott”, det vill säga honung. Smatter av änder kan i alla fall höras ibland. Och kohorter kajor är knäppa och krävande, skränar och skiter ner bilar och cyklar. Liksom en röra råkor. 

Till slut landar vi som så ofta hos geniet och fågelvännen Povel Ramel: ”Se, där simmar en smörgås med ungarna sju / Och i vassen hörs svanknölens glada uhu / Ifrån mon ljuder sumphägerns kuckeliku / Och på fältet därborta slår lärkan sin fru!”

***

Läs även: Islam måste också tåla kritik

Läs även: Jag förlåter banne mig inte den svenska staten