Sverige svek kurderna – nu måste kontakten återupptas
Över 11 000 kurder gav sina liv i kampen mot Islamiska staten. I dag överges de av både USA och Sverige.
Bild: TT / Pontus Lundahl
Torsdagen 1 februari 1979 landade Ruhollah Khomeinis flygplan i Teheran. Miljontals människor som hade levt under shahens förtryck välkomnade honom som en befriare. Jag var då 11 år och bodde i Kurdistan. Jag minns mycket väl farfar Mele Zekis upprörda reaktion över att den ”skäggige gubben nu skulle styra landet, det kommer ju bli ännu värre än på shahens tid”. Vi läste varenda tidning och jag ser än i dag bilderna. De religiösa fanatikerna var de enda som gladde sig.
Mohammad Reza Pahlavi ville modernisera Iran genom att avskaffa feodalsamhället och ge kvinnor rösträtt. Men i hans modernisering ingick inte yttrandefrihet och demokrati. Pahlavis säkerhetstjänst SAVAK fängslade och torterade alla som hade en avvikande mening. Det var bakgrunden till uppslutningen bakom den iranska revolutionen och hyllandet av den skäggige gubben som skulle befria landet från shahen.
Alla iranier som jag har mött under mina 46 år i Sverige säger samma sak: vi ville bara bli av med shahen och kunde inte föreställa oss att det skulle bli ännu värre. Vi trodde inte att natten kunde bli mörkare. En kvinna jag arbetade med på ett äldreboende på 90-talet förklarade orsaken till att ett nytt förtryck kunde etablera sig så snabbt: alla vi sekulära iranier, från kommunister till liberaler, trodde att vi tillsammans skulle bygga ett nytt demokratiskt samhälle. Till skillnad från Khomeini och hans anhängare var vi inte organiserade.
En av dem som hyste stort hopp om förändring var Abol-hassan Banisadr. Han var studentledare på 1960-talet, flydde till Frankrike och anslöt sig där till Khomeinis rörelse för att han såg en möjlighet till förändring. Banisadr blev efter Khomeinis maktövertagande den förste presidenten i Iran. Hans tid som president blev kort och han lyckades fly till Frankrike igen. 30 år efter revolutionen träffade jag Banisadr på en lunch i Stockholm. Han var gammal och såg bruten ut, men tvingades fortfarande ha livvakter. Jag tänkte för mig själv, vem skulle han kunna hota idag?
Men den som kritiserade regimen riskerade att bli mördad av ayatollorna. Den välkände kurdiske läkaren och partiledaren Abdul Rahman Qasimlo mördades av regimen efter att ha gått med på att träffa iranska representanter på en restaurang i Österrike för att förhandla om kurdernas situation i Iran. I stället skickade Iran sina agenter, som sköt Qasimlo och hans medarbetare.
Varför skulle kurderna strida för Trump, när han bara några månader tidigare övergav kurderna i Rojava?
Jag minns hur förkrossad min familj blev när vi fick höra nyheten. Kurder i Sverige hyrde flygplan för att åka till hans begravning. Min pappa och min farbror Mahmut var självklart där. Mahmut var nämligen vän med Qasimlo, som ofta besökte Stockholm. Därför känner många av oss en viss lättnad över att den som gav ordern, den tidigare presidenten Mahmoud Ahmadinejad, senare dödades i israeliska attacker. Jag kan inte heller förneka att jag känner en liknande känsla när jag hör att även Ali Khamenei dödades i attackerna.
Samtidigt tyder mycket på att Donald Trump saknar en tydlig plan för ett krig mot Iran. När han pressas säger han att kurderna ska strida, utan att ens ha rådgjort med dem. Han verkar ha trott att om han bara bombade skulle iranierna automatiskt resa sig och störta regimen. Men varför skulle kurderna strida för Trump, när han bara några månader tidigare övergav kurderna i Rojava – och dessutom bjöd in den al-Qaida-kopplade ledaren Ahmed al-Sharaa till Vita huset?
Det var kurderna som stod i frontlinjen i kampen mot Islamiska staten. Över 11 000 kurdiska kvinnor och män gav sina liv i den striden. Att Trump saknar principer och sviker dem som kämpade tillsammans med USA är en sak. Men att den svenska regeringen, som tidigare hade goda kontakter med representanter i Rojava, bröt dessa kontakter i samband med Sveriges ansökan till Nato är djupt problematiskt.
Den borgerliga regeringen påstår att den minsann bekämpar islamismen. Det är inte trovärdigt när den samtidigt träffar representanter för den islamistiska regimen i Syrien, men sviker kurderna och ger efter för Recep Tayyip Erdoğan, Turkiets islamistiske president.
Nu när Sverige är medlem i Nato bör regeringen ta ansvar och återupprätta dialogen med Rojava. När kurderna sveks av både USA och Sverige väcktes ett minne från min barndom i Kurdistan. Min pappa arbetade i byn Mizé när den kurdiska rörelsen under ledning av Mustafa Barzani sveks av USA och krossades. Då sade de äldre i byn: kurderna har inga vänner förutom bergen.
För alla de modiga iranska och kurdiska kvinnorna hoppas jag att denna fruktansvärda regim faller och ersätts av ett demokratisk styre som ger kvinnor och män samma rättigheter.
***
