Töntarnas vaktparad

Jag vet förstås inte hur ni har det, men själv är jag tacksam för varje dag jag slipper dricka te med en koreansk bilderbokskonstnär. Jag känner inte heller någon sugande längtan efter att få besöka ett möbelmuseum. Men, visst, vi är alla olika.

Dagens Nyheters senaste kampanj – ”agendasättande journalistik” heter det så vackert, förutsatt att inte högerkanaler gör det – riktar sig mot talmannen Andreas Norlén. Det genom hans hustru, Helena, och en bok om tomatodling. Hustrun är användbar för tidningen eftersom hon 35 gånger följt med på hans tjänsteresor. Tretton av de gångerna stod vi gemensamt för notan. Det betyder alltså att vi inte gjorde det 22 gånger, men det dröjer inte DN vid. Det blev hur som helst sammanlagt 110 000 kronor, vilket är ungefär vad vi alla betalar för ett halvårs förskola för grannens barn. 

Detta – har DN:s reportrar intalat sig, antagligen i något slags sektlik gruppövning – är en skandal. 

Något säger mig att det inte är oväsentligt att talmannen är moderat och näst intill folkkär. Den kombinationen måste vara enormt provocerande på just denna redaktion.

Den här grejen påminner mig om när Göran Perssons dåvarande hustru Annika signerade en officiell gästbok med sitt förnamn och inget annat. Som det fick folk högerut att skadeglatt fräsa. Trodde hon att hon var en del av kungahuset, kanske? Det är något liknande, fast från andra hålet, DN fiskar efter. Helena Norlén inbillar sig att hon är någon.

Och vad vet jag? Kanske har talmansrundorna stigit henne åt huvudet. Konstigare saker har hänt. Men om denna uppblåsta självuppfattning tar sig uttryck i officiella testunder med koreanska bilderbokskonstnärer och svensk representation på utländska möbelmuséer, så må det vara hänt.

Det är nämligen så att Helena Norlén verkar ha haft officiella program på en del av de där resorna. Hon har, med andra ord, representerat Sverige. Hon har uppenbarligen gjort det utan att dansa naken med en lampskärm på huvudet, för hade det skett skulle DN tvivelsutan berättat det. Hon har helt enkelt gjort ett bra jobb. 

Men det är här det börjar svaja lite, till och med för mig, för ”jobb” är som regel avlönade. Talmansfruns medföljande har visserligen kostat oss en halv dagisplats i flygbiljetter och annat av det slaget, men det är allt. I övrigt har hon inte erhållit någon ersättning alls. Hon har alltså jobbat gratis.

Där har ni skandalen. Ge människan en medalj.

Men så är det tomatboken.

En liten fågel har viskat i mitt öra att alla i riksdagen inte är så förtjusta i att talmannen och hans hustru kursar en bok om tomatodling. Jag syftar nu inte på ledamöter, utan på personal. Det finns ganska omfattande personalkadrer som håller riksdagen i gång. Många av dem är stolta över sin arbetsplats. En del ser ned på politikerna som kommer dit, tror att de äger stället och åker ut igen, medan den stående personalen – de som verkligen äger stället – blir kvar. I dessa kretsar är Andreas Norlén en aning för folklig. En talman sitter inte i morgonsoffan och snackar tomatgödsel. 

Inte vet jag om det är någonstans där den här delen av DN:s ”skandal” började. Men det är fullt möjligt. Och efter en till sådan där sektlik gruppövning måste reportrarna ha övertygat sig om att talmannen begått något näst intill brottsligt. Eller åtminstone inte i linje med EU:s regler. Eller i varje fall alldeles för närigt. Detta genom att tala väl om sin egen bok på sociala medier.

Det vore mig främmande att hindra någon från att få tuppjuck över detta. Slå dig lös, Anders Lindberg. Kör hårt, Lisa Magnusson. Tugga fradga, Malin Ullgren. Låt mig bara skicka med detta:

Pppppfffffffttttt!