
Var inte rädd för verkligheten – den är din bäste vän
Världen är på ett vis och inte på något annat sätt. Det skrämmer oss när tillvaron inte lever upp till våra förhoppningar om den. Dessvärre kommer verkligheten alltid ifatt oss, hur mycket vi än försöker fly den.
Toppbild: Wikimedia Commons / TT
För fem år sedan uppmärksammade den nu framlidne nationalekonomen Assar Lindbeck Sveriges svårigheter med att få invandrare i arbete. Ett skäl till det var att de var många och dessutom hörde till de minst utbildade i Europa. “Skurkstater” som Polen, Tjeckien och Ungern var betydligt bättre på arbetskraftsintegration.
Nu är arbetslösheten bland utrikes födda ungefär lika stor som då och vi har fått fler nya medborgare sedan dess. Bland de som invandrat från Afrika är knappt 30 procent sysslolösa i relation till 16 procent (mer än tre gånger högre än hos svenskar) bland invandrare i gemen. Trots att den här gruppen behöver slita något infernaliskt för att väga upp sina kostnader beskriver somliga fortfarande invandringen som en ekonomisk vinst för samhället.
En underskattad politisk tänkare är den skotske upplysningsfilosofen David Hume, men en gång fick han med sitt starka verklighetsfokus mången att vakna ur sin ”dogmatiska slummer”.
Hume hävdar att vi mest framgångsrikt utformar våra samhällen utifrån hur världen är och inte hur vi önskar att den vore. Vi kan luta oss mot vetenskapen och historien för att förstå hur vi faktiskt fungerar och i regel gör vi rätt i att låta saker och ting vara, den mänskliga samvaron är sådan att den frambringar seder och traditioner som för oss samman över tid. I samhället blir starka normer styrande och vi kan förutsäga varandras beteenden, det binder oss känslomässigt till främlingar som genast får vår sympati och solidaritet.
Både historien och vetenskapen kan chocka oss, det vi håller för sant stämmer inte alltid med hur saker och ting faktiskt är. En viktig uppgift för journalistiken är att förmedla sådana perspektiv i folkbildande syfte. Inte sällan är det svårt för allmänheten och i synnerhet för makthavare att svälja.
Nyligen skrev Henrik Sjögren i Fokus om att andelen barn med intellektuella funktionshinder ökat dramatiskt på kort tid och överrepresentationen bland invandrarbarn är överväldigande. Det visar sig dessutom att de kommer från ekonomiskt och socialt svagt utvecklade länder. Följden blir ett kraftigt ökat behov av specialpedagoger och fler framtida vuxna med låg produktivitet.
Andra faktum som vi i “den moraliska supermakten” Sverige har svårt att smälta är den skillnad mellan kvinnliga och manliga psyken som personlighetsforskningen bekräftat i årtionden, eller att skillnaden växer mellan könen ju mer ”jämställt” samhället blir. Man vill inte heller acceptera att våra familjebildningsmönster bekräftar att kvinnor väljer män efter tjockleken på plånboken och att ofrivillig barnlöshet är en mer utbredd sorg bland bortvalda män än kvinnor.
När SOM-institutet undersökt våra värderingar visar det sig att sverigedemokrater skiljer sig mest från andra svenskar. När de konfronteras med det blir de lika upprörda som liberaler över att inte utgöra den moraliska måttstocken i samhället.
Kan inte det svenska samhället ordnas utifrån vilka vi faktiskt är och har varit, i stället för högtflygande idéer om vad vi önskar att vi vore?
Toppbild. Två kloka farbröder, David Hume och Assar Lindbeck. Foto: Wikimedia Commons/TT
***
För fem år sedan uppmärksammade den nu framlidne nationalekonomen Assar Lindbeck Sveriges svårigheter med att få invandrare i arbete. Ett skäl till det var att de var många och dessutom hörde till de minst utbildade i Europa. “Skurkstater” som Polen, Tjeckien och Ungern var betydligt bättre på arbetskraftsintegration.
Nu är arbetslösheten bland utrikes födda ungefär lika stor som då och vi har fått fler nya medborgare sedan dess. Bland de som invandrat från Afrika är knappt 30 procent sysslolösa i relation till 16 procent (mer än tre gånger högre än hos svenskar) bland invandrare i gemen. Trots att den här gruppen behöver slita något infernaliskt för att väga upp sina kostnader beskriver somliga fortfarande invandringen som en ekonomisk vinst för samhället.
En underskattad politisk tänkare är den skotske upplysningsfilosofen David Hume, men en gång fick han med sitt starka verklighetsfokus mången att vakna ur sin ”dogmatiska slummer”.
Hume hävdar att vi mest framgångsrikt utformar våra samhällen utifrån hur världen är och inte hur vi önskar att den vore. Vi kan luta oss mot vetenskapen och historien för att förstå hur vi faktiskt fungerar och i regel gör vi rätt i att låta saker och ting vara, den mänskliga samvaron är sådan att den frambringar seder och traditioner som för oss samman över tid. I samhället blir starka normer styrande och vi kan förutsäga varandras beteenden, det binder oss känslomässigt till främlingar som genast får vår sympati och solidaritet.
Både historien och vetenskapen kan chocka oss, det vi håller för sant stämmer inte alltid med hur saker och ting faktiskt är. En viktig uppgift för journalistiken är att förmedla sådana perspektiv i folkbildande syfte. Inte sällan är det svårt för allmänheten och i synnerhet för makthavare att svälja.
Nyligen skrev Henrik Sjögren i Fokus om att andelen barn med intellektuella funktionshinder ökat dramatiskt på kort tid och överrepresentationen bland invandrarbarn är överväldigande. Det visar sig dessutom att de kommer från ekonomiskt och socialt svagt utvecklade länder. Följden blir ett kraftigt ökat behov av specialpedagoger och fler framtida vuxna med låg produktivitet.
Andra faktum som vi i “den moraliska supermakten” Sverige har svårt att smälta är den skillnad mellan kvinnliga och manliga psyken som personlighetsforskningen bekräftat i årtionden, eller att skillnaden växer mellan könen ju mer ”jämställt” samhället blir. Man vill inte heller acceptera att våra familjebildningsmönster bekräftar att kvinnor väljer män efter tjockleken på plånboken och att ofrivillig barnlöshet är en mer utbredd sorg bland bortvalda män än kvinnor.
När SOM-institutet undersökt våra värderingar visar det sig att sverigedemokrater skiljer sig mest från andra svenskar. När de konfronteras med det blir de lika upprörda som liberaler över att inte utgöra den moraliska måttstocken i samhället.
Kan inte det svenska samhället ordnas utifrån vilka vi faktiskt är och har varit, i stället för högtflygande idéer om vad vi önskar att vi vore?
Toppbild. Två kloka farbröder, David Hume och Assar Lindbeck. Foto: Wikimedia Commons/TT
***