Vattnet tar slut och vi bråkar om SKMA
Högern kallar dem antisemiter, vänstern kallar dem Israellobby. Människor har blivit oförmögna till dialog, anser Fokus kolumnist Fredrik Virtanen.
Bild: Pontus Lundahl / TT
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Mälaren skiner vackert i solen, blå och frodig som en Instagram-reklam, men under ytan är det kris. Kalla mig naiv, kalla mig illa påläst, men att just vattenbrist skulle bli ens topp-20 av Mälardalens problem kändes omöjligt. Att hamna i svårkris och implosion av de flyktingströmmar som vill in när andra länder steks eller drunknar och vi måste bygga murar — absolut. Men specifik vattenbrist? Nä.
Men den 15 augusti 2025 varnade kommunens vattenbolag alla stockholmare: Ransonera! Det ovanligt varma vattnet hade blivit svårt att rena. En läskigare bild av vår kommande undergång är svår att måla upp.
Ni minns filmen The Big Short? Christian Bale som den socialt tafatte hedgefondförvaltaren Michael Burry som satsade på vatten i eftertexterna. Jag fnissade då, 2015, och tänkte att han var lite väl dystopiskt tidigt ute med den investeringen. Nu bara tio år senare hotar kranarnas att sina även i detta vatten-Mecka.
Högern är förstås sämst på att bry sig om klimatet trots att frågan är den mest väsentliga för vår existens. Kanske tänker klimatsuckarna att de ska dricka Coca-cola och duscha i importerat avsaltat vatten från Dubai. Kanske tänker de att marknaden ska lösa problemet. Som marknaden gjorde vid finanskraschen i The Big Short. (Ja, jag var ironisk.)
Vi lever en absurd medial tid, kanske rekordenfaldig. Man vill ju bara sjunga Kumbaya. Politikerna och de politiska djuren står i första hand inte längre för något, de drivs mer av motstånd och förakt mot den andra sidan. Samtalet har gått sönder.
Ta Israel-Palestina. Där har vi tydligt dumskallar och rasister på bägge sidor. Skyttegravarna är så djupa att de kunde vara inspelningsplats för 1917. Inte ens regeringen är överens om linje! Det borttynande Kristdemokraterna med vice statsminister Busch har valt en egen väg, i konflikt med stora Moderaterna och statsminister Kristersson. Det är både sensationellt och unikt. Men dessa är tiderna. Alla kör sitt eget race.
Den ovärdiga skit som hällts på Svenska Kommittén mot Antisemitism är än mer talande och bedrövligt. SKMA konstaterar själva att kommittén allt oftare utmålas som ”vänster” och även som ”antisemitisk” från högerhåll. Man vill skratta åt hur sjukt det är. Men man kan inte. Och man kan heller inte skratta åt vänstersidan som påstår att SKMA är en ”judisk och proisraelisk lobbyorganisation”, ett ressentiment som växte när SKMA kritiserade Johannes Anyuru, Augustprisvinnare och intellektuell rockstjärna, för att använda antisemitiskt lingo i sina ställningstaganden för Palestina på ett sätt som skulle väckt vrede även på tidningsdrakarnas kultursidor om de kommit från någon mindre uppburen skribent. Nu var det SKMA som försökte hålla rent och vara balanserad i en obalanserad tid. SKMA har därmed blivit kärl och stridsyta för bägge sidorns maktlystnad och rättfärdighet.
Man blir bekymrad. Vi är alldeles tydligt oförmögna till klyftig och rimlig dialog.
Och låt oss vara ärliga. Även om världens svåraste konflikt importerats och många nu levande judar i Sverige och många nu levande muslimer i Sverige drabbas och lider så är Israel-Palestina ingen väsentlig fråga i de allra flesta svenskars vardag. Ändå är debatten så infekterad, så vulgär och så brutal. Sa jag att alla borde sätta sig ner och sjunga Kumbaya? Men det blir tvärtom och attackerna på SKMA illustrerar en bred principlöshet där debatten handlar om att ”äga” motståndaren, inte lösa problem eller rädda liv.
Därför skakade marken när Mälarens varma vatten och alger avfyrade ett varningsskott. Än så länge är problemet mest ett svagare tryck i kranen, och jag har redan sett hur varningen dömts ut som nonsens. Så kommer det fortsätta. Tjänstemännen och forskarna är sossepolitruker!
Miljön är bara ännu en konfliktfråga som ska vinnas, inte en obehaglig realitet, bevisad av forskning.
Och om vi redan hatar varandra över en viktig men jämförelsevis perifer fråga som Israel-Palestina, hur satans illa blir det inte när vattenbristen blir ett slagfält? Alla, precis alla, konsumerar vatten.
Michael Burry visste vad han investerade i, smartare än att blanka bostadslån 2008. Han fattade att vi inte kommer rädda våra lokala vattenkranar och än mindre en planet som slår ständiga värmerekord och drabbas av allt fler väderkatastrofer. I stället för att kavla upp ärmarna kommer vi bråka om SKMA.
***
Läs även: Journalistisk opartiskhet är övermäktigt
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Mälaren skiner vackert i solen, blå och frodig som en Instagram-reklam, men under ytan är det kris. Kalla mig naiv, kalla mig illa påläst, men att just vattenbrist skulle bli ens topp-20 av Mälardalens problem kändes omöjligt. Att hamna i svårkris och implosion av de flyktingströmmar som vill in när andra länder steks eller drunknar och vi måste bygga murar — absolut. Men specifik vattenbrist? Nä.
Men den 15 augusti 2025 varnade kommunens vattenbolag alla stockholmare: Ransonera! Det ovanligt varma vattnet hade blivit svårt att rena. En läskigare bild av vår kommande undergång är svår att måla upp.
Ni minns filmen The Big Short? Christian Bale som den socialt tafatte hedgefondförvaltaren Michael Burry som satsade på vatten i eftertexterna. Jag fnissade då, 2015, och tänkte att han var lite väl dystopiskt tidigt ute med den investeringen. Nu bara tio år senare hotar kranarnas att sina även i detta vatten-Mecka.
Högern är förstås sämst på att bry sig om klimatet trots att frågan är den mest väsentliga för vår existens. Kanske tänker klimatsuckarna att de ska dricka Coca-cola och duscha i importerat avsaltat vatten från Dubai. Kanske tänker de att marknaden ska lösa problemet. Som marknaden gjorde vid finanskraschen i The Big Short. (Ja, jag var ironisk.)
Vi lever en absurd medial tid, kanske rekordenfaldig. Man vill ju bara sjunga Kumbaya. Politikerna och de politiska djuren står i första hand inte längre för något, de drivs mer av motstånd och förakt mot den andra sidan. Samtalet har gått sönder.
Ta Israel-Palestina. Där har vi tydligt dumskallar och rasister på bägge sidor. Skyttegravarna är så djupa att de kunde vara inspelningsplats för 1917. Inte ens regeringen är överens om linje! Det borttynande Kristdemokraterna med vice statsminister Busch har valt en egen väg, i konflikt med stora Moderaterna och statsminister Kristersson. Det är både sensationellt och unikt. Men dessa är tiderna. Alla kör sitt eget race.
Den ovärdiga skit som hällts på Svenska Kommittén mot Antisemitism är än mer talande och bedrövligt. SKMA konstaterar själva att kommittén allt oftare utmålas som ”vänster” och även som ”antisemitisk” från högerhåll. Man vill skratta åt hur sjukt det är. Men man kan inte. Och man kan heller inte skratta åt vänstersidan som påstår att SKMA är en ”judisk och proisraelisk lobbyorganisation”, ett ressentiment som växte när SKMA kritiserade Johannes Anyuru, Augustprisvinnare och intellektuell rockstjärna, för att använda antisemitiskt lingo i sina ställningstaganden för Palestina på ett sätt som skulle väckt vrede även på tidningsdrakarnas kultursidor om de kommit från någon mindre uppburen skribent. Nu var det SKMA som försökte hålla rent och vara balanserad i en obalanserad tid. SKMA har därmed blivit kärl och stridsyta för bägge sidorns maktlystnad och rättfärdighet.
Man blir bekymrad. Vi är alldeles tydligt oförmögna till klyftig och rimlig dialog.
Och låt oss vara ärliga. Även om världens svåraste konflikt importerats och många nu levande judar i Sverige och många nu levande muslimer i Sverige drabbas och lider så är Israel-Palestina ingen väsentlig fråga i de allra flesta svenskars vardag. Ändå är debatten så infekterad, så vulgär och så brutal. Sa jag att alla borde sätta sig ner och sjunga Kumbaya? Men det blir tvärtom och attackerna på SKMA illustrerar en bred principlöshet där debatten handlar om att ”äga” motståndaren, inte lösa problem eller rädda liv.
Därför skakade marken när Mälarens varma vatten och alger avfyrade ett varningsskott. Än så länge är problemet mest ett svagare tryck i kranen, och jag har redan sett hur varningen dömts ut som nonsens. Så kommer det fortsätta. Tjänstemännen och forskarna är sossepolitruker!
Miljön är bara ännu en konfliktfråga som ska vinnas, inte en obehaglig realitet, bevisad av forskning.
Och om vi redan hatar varandra över en viktig men jämförelsevis perifer fråga som Israel-Palestina, hur satans illa blir det inte när vattenbristen blir ett slagfält? Alla, precis alla, konsumerar vatten.
Michael Burry visste vad han investerade i, smartare än att blanka bostadslån 2008. Han fattade att vi inte kommer rädda våra lokala vattenkranar och än mindre en planet som slår ständiga värmerekord och drabbas av allt fler väderkatastrofer. I stället för att kavla upp ärmarna kommer vi bråka om SKMA.
***
Läs även: Journalistisk opartiskhet är övermäktigt
