Vilken svensk lämnar en valkö?

Köerna till vallokalerna kan bli en x-faktor i valet. Hur röstar en person som tålmodigt väntar på sin tur?

Konsten att inordna sig i en prydlig kö är något som brukar anges som typiskt svenskt. Något som kräver ett stort kollektivt tålamod, förfinat genom generationer. På det individuella planet krävs en inkännande attityd till sin medmänniska. Kanske även ett inte helt obetydligt mått av konflikträdsla.

Detta postpandemiska år har svensken fått möjlighet att excellera i denna konstform. Aldrig har det uppstått så många köer som i år. Flygplatserna, passexpeditionerna och trafikskolorna är bara några områden.

Sett i backspegeln var det tur. Vi fick möjlighet att toppa den redan fina formen inför den stora prövningen som skulle ske – på valdagen. Det spekuleras nu om varför köerna till vallokalerna blev så långa runt om i landet. Trots att de stängde klockan 20.00 på söndagskvällen rapporteras att de sista fick komma in och rösta så sent som vid halv elvatiden.

Den förklaring som anges som mest trolig är det nya röstningsförfarandet – avsett att stärka valhemligheten – där man plockar sina röstsedlar i ett bås, för att därefter rösta i ett annat.

Vid pressläggningen av denna text är det oerhört jämnt mellan blocken. De långa köerna kan bli en fråga vi får dras med en tid – påverkade de valresultatet?

Låt oss anta att ett inte helt försumbart antal personer lämnade kön innan de fick tillfälle att rösta. Vem gör så? Och hur brukar en sådan person rösta? Är det äldre människor som inte orkar stå upp så länge? Och vilka står kvar i kön – är det sossar av den äldre skolan som till varje pris vill göra sin plikt och kräva sin rätt? Eller är det snarare konservativa väljare som är mest ihärdiga i det avseendet?

I skrivande stund vet vi inte mer om köandet som x-faktor i valet. De sista rösterna ska räknas först. Sedan ska frågan utredas. Och vi väntar tålmodigt. Det är vi vana vid.

***

Text:

Toppbild: TT