Vinterviken har blivit djupare, vidare och kallare
Det är nu över 30 år sedan Mats Wahl skildrade det svenska klassamhället i ungdomsklassikern Vinterviken. Sedan dess har klyftorna vuxit och etnifierats.
Bild: Netflix/SF Studios
I Mats Wahls (1945–2025) ungdomsroman Vinterviken (1993) fungerar inbuktningen i Östra Mälaren som en både faktisk och metaforisk barriär mellan burgna villaägare i Bromma och den påvra underklassen i betongförorten Alby.
John-John och hans bäste vän Sluggo räddar Elisabeths lillasyster Patricia från att drunkna när de är ute och paddlar i en stulen kajak. Elisabeth kommer från ett rikt hem, medan John-John bor tillsammans med sin mamma och hennes våldsamme och kriminelle pojkvän Rolf, kallad “Skithuvudet”.
Samtidigt som den utsiktslöse barndomsvännen Sluggo alltmer dras ner i brottsligheten tar John-John första steget på en klassresa. Han har kommit in på teaterlinjen på en fin gymnasieskola inne i stan, och inte nog med det, Elisabeth visar sig börja i samma klass. Det slår gnistor mellan dem, men kan kärleken verkligen överbrygga så djupa klassklyftor?
Det låter som ett enkelt Romeo och Julia-tema, men Wahl inspirerades av en annan bekant Shakespearepjäs, nämligen Hamlet. Likt den hämndfulle danske prinsen är han i fejd med sin lömske styvfar och hans kärlek till Elisabeth är lika omöjlig och “förbjuden” som den Hamlet hyser för Ofelia, dotter till styvfaderns närmaste man. Hamlet tar plats i en skådespelartrupp för att avslöja sin styvfars mordkomplott, John-John går i teaterklass för att syna samhällslögnen om det klasslösa svenska folkhemmet.
Wahl fångade inte bara det rena svenska klassamhället anno 1993, utan också främlingsfientligheten. En bit in i historien blir vi varse att John-Johns far är svart, något som också gör honom till måltavla för tidens nynazistiska skinnskallegäng och en mer subtil strukturell och vardagsrasistisk diskriminering.
Vinterviken mottogs väl hos både läsare och kritiker och blev snart framgångsrikt filmatiserad av Harald Hamrell. Vinterviken (1996) nämndes som den bästa ungdomsfilmen sedan Roy Anderssons ojämförliga En kärlekshistoria (1970) och nominerades till fyra Guldbaggar. John-John spelades av debutanten David Tainton och Elisabeth av den redan då långt mer rutinerade Lina Englund (som Guldbaggenominerades).
Tjugofem år senare spelades en ny tolkning av berättelsen in i den betydligt mörkare filmen Vinterviken (2021). Nu spelades John-John av Mustapha Aarab och Elisabeth av Elsa Öhrn. Premissen var den samma, men samhället som omger historien är mycket annorlunda. Vi befinner oss i ett betydligt mer mångkulturellt Sverige, i förortssvenskans och gangstervåldets Stockholm.
Wahl, som nu i dagarna lämnade oss, skildrade inte bara samtiden i sina ungdomsberättelser, utan också historien och inte minst framtiden. På senare år skrev han serien Blodregn som utspelar sig om 50 år i ett Sverige svårt plågat av klimatförändringar och brutala konflikter mellan landsbygden och städerna.
Sedan Wahl skrevVinterviken har mycket hänt med Sverige, befolkningen har vuxit brant med över två miljoner. Enligt BRÅ har ungdomsbrottsligheten generellt sett minskat kraftigt, men det dödliga våldet mot framför allt tonårspojkar och unga män inom den kriminella miljön har ökat våldsamt.
Enligt SCB:s siffror har alla svenskar har blivit rikare sedan 1990-talet, men somliga mycket mer än andra. Störst är skillnaderna i Stockholm. Samtidigt har den sociala rörligheten minskat i Sverige sedan 1980-talet, allt färre gör John-Johns klassresa.
Omkring en halv miljon svenskar lever i fattigdom enligt SCB:s statistik. Det är en liten andel av befolkningen jämfört med övriga EU-länder, men skillnaden mellan infödda och utrikes födda i Sverige är störst inom unionen. Bland utrikesfödda svenskar har andelen fördubblats till 15 procent under de senaste tio åren, andelen av den inrikes födda befolkningen har också fördubblats, men då från någon till ett par procentenheter.
I många avseenden har Vinterviken blivit djupare, vidare och kallare.
***
I Mats Wahls (1945–2025) ungdomsroman Vinterviken (1993) fungerar inbuktningen i Östra Mälaren som en både faktisk och metaforisk barriär mellan burgna villaägare i Bromma och den påvra underklassen i betongförorten Alby.
John-John och hans bäste vän Sluggo räddar Elisabeths lillasyster Patricia från att drunkna när de är ute och paddlar i en stulen kajak. Elisabeth kommer från ett rikt hem, medan John-John bor tillsammans med sin mamma och hennes våldsamme och kriminelle pojkvän Rolf, kallad “Skithuvudet”.
Samtidigt som den utsiktslöse barndomsvännen Sluggo alltmer dras ner i brottsligheten tar John-John första steget på en klassresa. Han har kommit in på teaterlinjen på en fin gymnasieskola inne i stan, och inte nog med det, Elisabeth visar sig börja i samma klass. Det slår gnistor mellan dem, men kan kärleken verkligen överbrygga så djupa klassklyftor?
Det låter som ett enkelt Romeo och Julia-tema, men Wahl inspirerades av en annan bekant Shakespearepjäs, nämligen Hamlet. Likt den hämndfulle danske prinsen är han i fejd med sin lömske styvfar och hans kärlek till Elisabeth är lika omöjlig och “förbjuden” som den Hamlet hyser för Ofelia, dotter till styvfaderns närmaste man. Hamlet tar plats i en skådespelartrupp för att avslöja sin styvfars mordkomplott, John-John går i teaterklass för att syna samhällslögnen om det klasslösa svenska folkhemmet.
Wahl fångade inte bara det rena svenska klassamhället anno 1993, utan också främlingsfientligheten. En bit in i historien blir vi varse att John-Johns far är svart, något som också gör honom till måltavla för tidens nynazistiska skinnskallegäng och en mer subtil strukturell och vardagsrasistisk diskriminering.
Vinterviken mottogs väl hos både läsare och kritiker och blev snart framgångsrikt filmatiserad av Harald Hamrell. Vinterviken (1996) nämndes som den bästa ungdomsfilmen sedan Roy Anderssons ojämförliga En kärlekshistoria (1970) och nominerades till fyra Guldbaggar. John-John spelades av debutanten David Tainton och Elisabeth av den redan då långt mer rutinerade Lina Englund (som Guldbaggenominerades).
Tjugofem år senare spelades en ny tolkning av berättelsen in i den betydligt mörkare filmen Vinterviken (2021). Nu spelades John-John av Mustapha Aarab och Elisabeth av Elsa Öhrn. Premissen var den samma, men samhället som omger historien är mycket annorlunda. Vi befinner oss i ett betydligt mer mångkulturellt Sverige, i förortssvenskans och gangstervåldets Stockholm.
Wahl, som nu i dagarna lämnade oss, skildrade inte bara samtiden i sina ungdomsberättelser, utan också historien och inte minst framtiden. På senare år skrev han serien Blodregn som utspelar sig om 50 år i ett Sverige svårt plågat av klimatförändringar och brutala konflikter mellan landsbygden och städerna.
Sedan Wahl skrevVinterviken har mycket hänt med Sverige, befolkningen har vuxit brant med över två miljoner. Enligt BRÅ har ungdomsbrottsligheten generellt sett minskat kraftigt, men det dödliga våldet mot framför allt tonårspojkar och unga män inom den kriminella miljön har ökat våldsamt.
Enligt SCB:s siffror har alla svenskar har blivit rikare sedan 1990-talet, men somliga mycket mer än andra. Störst är skillnaderna i Stockholm. Samtidigt har den sociala rörligheten minskat i Sverige sedan 1980-talet, allt färre gör John-Johns klassresa.
Omkring en halv miljon svenskar lever i fattigdom enligt SCB:s statistik. Det är en liten andel av befolkningen jämfört med övriga EU-länder, men skillnaden mellan infödda och utrikes födda i Sverige är störst inom unionen. Bland utrikesfödda svenskar har andelen fördubblats till 15 procent under de senaste tio åren, andelen av den inrikes födda befolkningen har också fördubblats, men då från någon till ett par procentenheter.
I många avseenden har Vinterviken blivit djupare, vidare och kallare.
***
