Yttrandefriheten ruttnar inifrån

Text:

John Villasenor, statsvetare och jurist kopplad till tankesmedjan Brookings, har frågat 1 500 amerikanska universitetsstudenter om yttrandefriheten.

Hälften tycker att det är rimligt att tysta personer med åsikter de inte gillar, genom att överrösta dem och störa. En femtedel anser att det är berättigat för studentgrupper att använda våld i syfte att stoppa talare de ogillar. En majoritet av studenterna vet inte att även ståndpunkter som kan betecknas som kränkande eller som »hattal« – ett allt vidare begrepp – skyddas av den amerikanska konstitutionen.

Detta, alltså, i miljöer som är tänkta att vara samhällets verkligt fria arenor. Miljöer där idéer ska kunna prövas och diskuteras. Miljöer som ska forma nästa generation makthavare och intellektuella.

Det finns tydliga hot mot yttrandefriheten i form av auktoritära regimer och antidemokratiska ytterlighetsgrupper. Det viktigt att hålla ett öga på sådana. Men det finns också ett påtagligt inre hot mot yttrandefriheten, som hämtar sin näring just i viljan att strypa åsikter som kan uppfattas som utmanande eller kränkande. Sådana ambitioner riskerar att leda till att yttrandefriheten ruttnar inifrån.

Den som tvivlar kan ta del av John Villasenors forskningsresultat. De finns på www.brookings.edu

***

Det blir alltid lite luddigt när syftet med FN ska redas ut. Fred och konfliktlösning, förstås, men hur?

Ibland beskrivs FN som om det vore en världsregering, eller åtminstone borde vara det. Kritik riktas mot de permanenta medlemmarnas vetorätt i säkerhetsrådet. Det är som om det skulle vara svårt att förstå att vetorätten inte är ett hinder för FN:s verksamhet, utan en förutsättning för den. Utan vetorätten skulle FN ständigt hamna i konflikt med sina egna medlemmar. Det skulle bli en konfliktskapande, inte en konfliktlösande, organisation.

Närmare sanningen om vad FN är och bör vara är beskrivningen diskussionsklubb. Det kan låta futtigt, men det är det inte.

President Trumps tal inför generalförsamlingen i tisdags är ett exempel på sådant som ibland sker i diskussionsklubbar. Ingen lär egentligen ha blivit särskilt förvånad. Alla vet vid det här laget att Donald Trump inte försitter ett tillfälle att skita i det blå skåpet. FN har klarat värre.

Text: