Ann Heberlein: ”De tjocka barnen blir ständigt flera”
Fetma är inte ett problem som löses genom att vi är toleranta mot alla typer av kroppsformer. Överviktiga ungdomar behöver stöd på riktigt.
Bild: AP
Solen är obarmhärtig: Den avslöjar inte bara dina oputsade fönster utan också dina valkar. När värmen kommer klär vi av oss, och de tunna sommarkläderna förmår inte dölja den beska sanningen: Svenskarna blir i oförminskad takt allt fetare. Se dig om. Med största sannolikhet är personen bredvid dig (eller du) fet. Mer än hälften av landets medborgare är nämligen idag att betrakta som överviktiga. Under perioden 2006-2022 ökade andelen feta i åldersgruppen 16-84 från 46 procent till 51 procent. Ju äldre vi är, desto fetare är vi – i åldersgruppen 45-64 är hela 62 procent feta. Det är dock bland de yngsta som fetman procentuellt sett har ökat mest, från 22 procent 2006 till 28 procent 2022, enligt Folkhälsomyndigheten.
Den epidemiska ökningen av BMI gör avtryck inte bara i folkhälsostatistiken och i klädkedjornas utbud av plus size kollektioner utan också i samhällsdebatten. Ett av de mer udda inslagen i fettdebatten är uppbragdheten över att flera av landets ridskolor infört en viktgräns för sina elever. Den som väger över 90 kilo är inte välkommen att gränsla en häst.
Det märkliga i diskussionen är inte viktgränsen i sig, utan reaktionerna. Att Svenska Ridsportförbundet motsätter sig gränsen med hänvisning till att ”det strider mot deras riktlinjer” om att ingen får exkluderas är rent bisarrt. Omsorgen om ridskolehästarna måste väl ändå väga tyngre (pun intended) än risken att en överviktig potentiell ryttare känner sig utpekad?
”Enligt riktlinjerna får man inte uttala sig om kroppsvikt eller kroppsform hos barn och ungdomar”, sade Anna Reilly på Ridsportförbundet till SVT Nyheter. ”Oavsett ålder kan det här vara en känslig fråga”, fortsatte hon, och satte oavsiktligt fingret på problemet. Risken att göra någon ledsen trumfar alltså det faktum att fetma innebär en rejäl hälsorisk. Jag vill nog påstå att den tonåring – eller det barn – som väger mer än 90 kilo har betydligt större problem än att han eller hon nekas ridlektioner.
Övervikt innebär kraftigt ökad risk för en lång rad hälsoproblem: Vårdgivarguiden listar typ 2-diabetes, cancer och diverse hjärt-och kärlsjukdomar, njursjukdomar, muskel- och skelettsjukdomar, neurologiska sjukdomar, kroniska respiratoriska sjukdomar och sjukdomar i matsmältningsorganen. Enligt en studie från Karolinska Institutet löper överviktiga barn tre gånger så hög risk för tidig död. En annan studie från Karolinska visar att de överviktiga barnen dessutom har högre risk att drabbas av ångest och depression.
Trots att fettets faror är både välkända och väldokumenterade fortsätter samhällsdebatten att hantera fetma som ett estetiskt problem och ansvarslöst hävda att storleken inte spelar roll. Fegheten och rädslan för att såra någon riskerar en hel generations hälsa: De tjocka barnen blir nämligen ständigt flera, utan att några större insatser görs. Det är inget annat än ett gigantiskt svek. I stället för kroppspositivism behöver vi ett krig mot fetman. Släpp rädslan för att kränka någon och erbjud i stället redskap för att leva hållbart och hälsosamt.
***
Läs även: Vem får vara tjock?
