Kan vi i dag fånga 1600-talets mentalitet?

Historiens människor framstår många gånger som obegripliga för oss som lever i dag. 1600-talets svenskar levde i ett samhälle som var radikalt annorlunda vårt eget men också i en tankevärld som är mycket främmande för oss. Få svenskar av i dag accepterar att människors värde bestäms av deras börd, att häxor finns på riktigt och att kungen är guds ställföreträdare på jorden. Det är lätt att göra sig lustig över dåtidens oförstånd och tryggt konstatera att vi nu vet bättre, men det lämnar oss oförstående inför de förflutna.

Karin Sennefelt bjuder i Livet enligt 1600-talet läsaren att kliva ur sin egen tid och göra en mental tidsresa in 1600‑talet. Boken är ett försök att förstå dåtidens världsbild utifrån sina egna förutsättningar utan att vare sig idealisera den eller moralisera över den.

I stället för överhetens och filosofernas teorier om världen är det ”vanliga människor” och hur de upplevde tillvaron som står i fokus. Detta är ingen lätt uppgift. Att undersöka människor som sällan eller aldrig skrev ned sina tankar för eftervärlden kräver både skickligt arkivarbete och ett stort mått av kreativitet. Jakten på 1600-talets världsbild leder Sennefelt till olika och ibland oväntade källmaterial som bördsbrev, efterlysningar av förlorade föremål och resedagböcker. Den världsbild som hon målar upp är inte ett system av teoretisk kunskap, utan en som tar konkret och materiell form genom handlingar, relationer och föremål.

Bokens fem kapitel behandlar olika aspekter av tillvaron och börjar med det allra närmaste – förståelsen av den egna kroppen med dess förutsättningar och drifter. Följande kapitel zoomar succesivt ut från den enskilde individen för att undersöka hur människor förstod sin plats i samhället, den egna identiteten, relationen mellan människa och natur och kunskapen om den värld som låg utanför den egen socknen.

Kan man fånga 1600-talets mentalitet på nätta 179 sidor? Bukigare och mera djuplodande böcker har onekligen skrivits på ämnet och Sennefelt gör inga anspråk på att uttömmande skildra hur 1600-talets svenskar såg världen. Tvärt om är syftet att visa hur det inte fanns en sammanhängande världsbild, utan att föreställningsvärlden var mångfacetterad och motsägelsefull. Hur världen såg ut och fungerade berodde på vem du frågade. Precis som i vår egen tid.

Samtidigt går det, menar Sennefelt, att i denna spretiga mångfald finna en rad grundläggande och allmänt vedertagna sanningar. Gud var ständigt närvarande i världen, där varje liten del av skapelsen stod i mystiskt samband med helheten. Människan var full av synd, men därmed fanns också en grundläggande acceptans för hennes alla fel och brister. Varje individ skulle veta sin plats i samhället, med hierarkierna var samtidigt mera flytande än vad samtida auktoriteter gav sken av.

En av de stora behållningarna med boken är glimtarna av enskilda personers tankar och livsöden. Om Per i Hyttan, som i en multnande trästock fann ett hädiskt bevis för att det inte fanns något liv efter detta; om Brita Olofsdotter som aldrig kunnat släppa att hon övergivit sin tvååriga dotter med den röda mössan; om tolvåriga Kerstin som såg att himmelriket låg rakt ovanför kyrkan i öländska Föra och som där återsåg alla sina döda släktingar, utom en faster som kommit till helvetet. 

Det är en välskriven, stundom underfundig, bok som tillåter läsaren att doppa tårna i en annan tid för att bättre förstå förflutenhetens vardag, men som samtidigt utmanar till att betrakta vår egen tids världsbild utifrån ett avstånd på 400 år.

Olof Blomqvist, filosofie doktor i historia vid Stockholms universitet

Karin Sennefelts Livet enligt 1660-talet är månadens bok i Fackklubben under februari.

***

Läs även: Danskjävlarna var det förstås

Läs även: Är folkmord juridik eller politik?