Valpåverkan, censur och förföljelser – hon avslöjar Facebooks maktmissbruk
Careless people avslöjar hur Facebook hjälper Donald Trump att bli president, Kina att censurera och blir bidragande orsak till etniskt rensning i Myanmar.
Bild: Flatiron Books
Första gången Sarah Wynn-Williams flyger med Mark Zuckerbergs privata jetplan förstår hon inte hur toaletten ska användas. Den är lika främmande som om hon hamnat på rymdstationen ISS. Vissa scener i ”Careless people” (Flatiron Books) är så visuella och bisarra att boken påminner om en TV-serie i stil med ”The studio” eller ”Veep” – och ibland om något betydligt sjukare, som avslutningen på ”Apocalypse now”.
Facebooks jurister har gjort sitt bästa för att stoppa boken, och Wynn-Williams är för närvarande förbjuden att ge intervjuer. I sju år, fram till 2017, arbetade hon med att förmedla kontakt mellan Facebooks högsta ledning och regeringschefer över hela världen.
Careless people. A cautionary tale of power, greed and lost idealism
Sarah Wynn-Williams
Flatiron Books
Facebook har nu tre miljarder användare. Den som kopplar samman så många människor sysslar inte med IT, eller med annonsförsäljning, utan med politik. ”Det bästa vi kan göra är att satsa på att få makthavare att använda Facebook för att kommunicera, och politiker för att vinna val”, säger den operativa chefen Sheryl Sandberg. En statsminister som har fått sin stol med Facebooks hjälp lär bli mycket tillmötesgående om Zuckerberg har synpunkter på lagstiftningen.
Enligt Wynn-Williams samarbetade man intimt med Donald Trump under presidentvalet 2017 – som internt kallades ”Facebookvalet”. Trump vann.
Sandberg blir på gott humör efter Bataclan-massakern. ”Terrorismen betyder att diskussionen om personlig integritet är ’praktiskt taget död’”, skriver hon i ett mail. Nu vill alla regeringar fokusera på säkerhet – vilket är lika med övervakning.
Högsta prioritet, när Wynn-Williams arbetar åt Zuckerberg, är att ta sig in i Kina. Facebook erbjuder vad som helst bara Xi Jinping säger ja: censur, övervakningsteknologi, ansiktsigenkänning, Hongkongs invånare serverade på ett fat. Deras tjänstvillighet gäller inte bara personer inom Kinas gränser. Affärsmannen Guo Wengui, som flytt till USA, stängs av från Facebook utan att Xi blir vänligare stämd.
Myanmar vill man också ta sig in i. Wynn-Williams skickas ensam för att förhandla med militärjuntan i ett land där nästan ingen talar engelska. Scenen där hon beskriver sitt möte i kommunikationsministeriets palats påminner om en feberdröm.
Juntan ger sitt tillstånd, och Facebook släpps fritt i ett land där man knappt har vetat vad internet är. Snart används sajten för att hetsa mot landets muslimska minoritet, rohingya. Wynn-Williams och många andra på Facebook förstår vad som är på väg att hända, och försöker förtvivlat få ledningen att inse allvaret. Hetsen slutar med etnisk rensning: våldtäkter, nedbrända hus, tusentals döda och hundratusentals på flykt.
Facebook sållar fram tonåringar som känner sig stressade, osäkra eller värdelösa – det vill säga när de är som mest sårbara, och serverar dem åt sina annonsörer. Detta avslöjas i läckta dokument, och företaget svarar med en lögn: sådant sysslar vi inte med. En hög försäljningschef ringer Wynn-Williams för att klaga på lögnen. Varför uttrycker vi oss som om det var något vi skäms för, undrar han. I stället borde man trumpeta ut den emotionella övervakningstekniken från hustaken, eftersom ”Det här är vad vi tjänar pengar på.” Han tillägger: ”Vi är stolta över det.”
Vad njuter man av när man har blivit ultrarik? Wynn-Williams frågar Zuckerberg, och han har genast svaret redo: ”Mat.” Zuckerberg berättar att han är imponerad av sin nya kompis, en japansk bank-VD som äter världens dyraste tonfisk – samma fisk som Wynn-Williams försökte rädda från utrotning i sitt tidigare liv som FN-diplomat.
När de inte blundar för etnisk rensning framstår Facebooks högsta chefer som ett ganska barnsligt gäng. På resa roar sig Zuckerberg med att spela Settlers of Catan med sina medarbetare. Wynn-Williams förstör stämningen genom att säga det som ingen låtsas se: alla låter Zuckerberg vinna.
Sandberg peppar kvinnor att göra karriär med boken ”Lean in”, som blir en bästsäljare – men de kvinnor som arbetar närmast henne förväntas ställa upp med all den markservice som hon kritiserar när hon spelar feminist i media. Är man riktigt snäll kan man få hennes avlagda kläder. När Wynn-Williams återvänder till jobbet efter att ha fött barn får hon ett gott råd. Se till att Sandberg inte märker att du tar babyn med dig till toppmötet i Davos: ”Hon behöver känna att hela din uppmärksamhet ligger på henne.”
Efter sju år får Wynn-Williams sparken för att hon har protesterat mot sexistiska kommentarer från en manlig överordnad, Joel Kaplan. Kaplan är för övrigt Sandbergs före detta kille; cheferna föredrar kompisar framför meriter när de anställer någon.
Förfasas inte för mycket över det som Wynn-Williams berättar, för då är det risk att du missar den underligaste detaljen i boken – författaren själv. Wynn-Williams förblir alltid lika häpen över den cynism hon möter, år efter år. Den persona hon har valt – en kvinna som är överambitiös och på samma gång så naiv att hon förblir okorrumperad – är ett mycket effektivt verktyg för att framställa andra människor i dålig dager.
Rollen förutsätter emellertid att hon håller tempot uppe. Hon måste förse läsaren med nya uppseendeväckande saker att reagera på, annars kan läsaren vända blicken i motsatt riktning och börja titta på henne i stället för på Zuckerberg. Wynn-Williams kollar mailen medan hon föder barn – är inte det ett uttryck för samma karriären-först-cynism som hon kritiserar hos andra?
Den dom som Wynn-Williams fäller över personerna i Facebooks ledning är hård och enkel. De hade kunnat åtgärda alla de missförhållanden hon beskriver ”och fortfarande varit vansinnigt rika och mäktiga.” Om deras hittills största misslyckande, katastrofen i Myanmar, skriver hon: ”Det var bara det att Joel, Elliot, Sheryl och Mark inte brydde sig ett skit.”
***
Läs även: Den förste kristne kejsaren
Första gången Sarah Wynn-Williams flyger med Mark Zuckerbergs privata jetplan förstår hon inte hur toaletten ska användas. Den är lika främmande som om hon hamnat på rymdstationen ISS. Vissa scener i ”Careless people” (Flatiron Books) är så visuella och bisarra att boken påminner om en TV-serie i stil med ”The studio” eller ”Veep” – och ibland om något betydligt sjukare, som avslutningen på ”Apocalypse now”.
Facebooks jurister har gjort sitt bästa för att stoppa boken, och Wynn-Williams är för närvarande förbjuden att ge intervjuer. I sju år, fram till 2017, arbetade hon med att förmedla kontakt mellan Facebooks högsta ledning och regeringschefer över hela världen.
Careless people. A cautionary tale of power, greed and lost idealism
Sarah Wynn-Williams
Flatiron Books
Facebook har nu tre miljarder användare. Den som kopplar samman så många människor sysslar inte med IT, eller med annonsförsäljning, utan med politik. ”Det bästa vi kan göra är att satsa på att få makthavare att använda Facebook för att kommunicera, och politiker för att vinna val”, säger den operativa chefen Sheryl Sandberg. En statsminister som har fått sin stol med Facebooks hjälp lär bli mycket tillmötesgående om Zuckerberg har synpunkter på lagstiftningen.
Enligt Wynn-Williams samarbetade man intimt med Donald Trump under presidentvalet 2017 – som internt kallades ”Facebookvalet”. Trump vann.
Sandberg blir på gott humör efter Bataclan-massakern. ”Terrorismen betyder att diskussionen om personlig integritet är ’praktiskt taget död’”, skriver hon i ett mail. Nu vill alla regeringar fokusera på säkerhet – vilket är lika med övervakning.
Högsta prioritet, när Wynn-Williams arbetar åt Zuckerberg, är att ta sig in i Kina. Facebook erbjuder vad som helst bara Xi Jinping säger ja: censur, övervakningsteknologi, ansiktsigenkänning, Hongkongs invånare serverade på ett fat. Deras tjänstvillighet gäller inte bara personer inom Kinas gränser. Affärsmannen Guo Wengui, som flytt till USA, stängs av från Facebook utan att Xi blir vänligare stämd.
Myanmar vill man också ta sig in i. Wynn-Williams skickas ensam för att förhandla med militärjuntan i ett land där nästan ingen talar engelska. Scenen där hon beskriver sitt möte i kommunikationsministeriets palats påminner om en feberdröm.
Juntan ger sitt tillstånd, och Facebook släpps fritt i ett land där man knappt har vetat vad internet är. Snart används sajten för att hetsa mot landets muslimska minoritet, rohingya. Wynn-Williams och många andra på Facebook förstår vad som är på väg att hända, och försöker förtvivlat få ledningen att inse allvaret. Hetsen slutar med etnisk rensning: våldtäkter, nedbrända hus, tusentals döda och hundratusentals på flykt.
Facebook sållar fram tonåringar som känner sig stressade, osäkra eller värdelösa – det vill säga när de är som mest sårbara, och serverar dem åt sina annonsörer. Detta avslöjas i läckta dokument, och företaget svarar med en lögn: sådant sysslar vi inte med. En hög försäljningschef ringer Wynn-Williams för att klaga på lögnen. Varför uttrycker vi oss som om det var något vi skäms för, undrar han. I stället borde man trumpeta ut den emotionella övervakningstekniken från hustaken, eftersom ”Det här är vad vi tjänar pengar på.” Han tillägger: ”Vi är stolta över det.”
Vad njuter man av när man har blivit ultrarik? Wynn-Williams frågar Zuckerberg, och han har genast svaret redo: ”Mat.” Zuckerberg berättar att han är imponerad av sin nya kompis, en japansk bank-VD som äter världens dyraste tonfisk – samma fisk som Wynn-Williams försökte rädda från utrotning i sitt tidigare liv som FN-diplomat.
När de inte blundar för etnisk rensning framstår Facebooks högsta chefer som ett ganska barnsligt gäng. På resa roar sig Zuckerberg med att spela Settlers of Catan med sina medarbetare. Wynn-Williams förstör stämningen genom att säga det som ingen låtsas se: alla låter Zuckerberg vinna.
Sandberg peppar kvinnor att göra karriär med boken ”Lean in”, som blir en bästsäljare – men de kvinnor som arbetar närmast henne förväntas ställa upp med all den markservice som hon kritiserar när hon spelar feminist i media. Är man riktigt snäll kan man få hennes avlagda kläder. När Wynn-Williams återvänder till jobbet efter att ha fött barn får hon ett gott råd. Se till att Sandberg inte märker att du tar babyn med dig till toppmötet i Davos: ”Hon behöver känna att hela din uppmärksamhet ligger på henne.”
Efter sju år får Wynn-Williams sparken för att hon har protesterat mot sexistiska kommentarer från en manlig överordnad, Joel Kaplan. Kaplan är för övrigt Sandbergs före detta kille; cheferna föredrar kompisar framför meriter när de anställer någon.
Förfasas inte för mycket över det som Wynn-Williams berättar, för då är det risk att du missar den underligaste detaljen i boken – författaren själv. Wynn-Williams förblir alltid lika häpen över den cynism hon möter, år efter år. Den persona hon har valt – en kvinna som är överambitiös och på samma gång så naiv att hon förblir okorrumperad – är ett mycket effektivt verktyg för att framställa andra människor i dålig dager.
Rollen förutsätter emellertid att hon håller tempot uppe. Hon måste förse läsaren med nya uppseendeväckande saker att reagera på, annars kan läsaren vända blicken i motsatt riktning och börja titta på henne i stället för på Zuckerberg. Wynn-Williams kollar mailen medan hon föder barn – är inte det ett uttryck för samma karriären-först-cynism som hon kritiserar hos andra?
Den dom som Wynn-Williams fäller över personerna i Facebooks ledning är hård och enkel. De hade kunnat åtgärda alla de missförhållanden hon beskriver ”och fortfarande varit vansinnigt rika och mäktiga.” Om deras hittills största misslyckande, katastrofen i Myanmar, skriver hon: ”Det var bara det att Joel, Elliot, Sheryl och Mark inte brydde sig ett skit.”
***
Läs även: Den förste kristne kejsaren
