Den fransk-brittiska relationen är på topp när Bayeuxtapeten flyttar till London
Brexit och flyktingströmmar läggs åt sidan när Ukrainakriget ska utkämpas och Nato står på spel. Nu lämnar Frankrike över Bayeauxtapeten till England.
Bayeuxtapeten är som bekant ett cirka sjuttio meter långt tygstycke broderat med händelser som skildrar slaget vid Hastings år 1066 – inledningen på normanden Vilhelm Erövrarens invasion av England. Den tillverkades några år senare och är alltså nästan tusen år gammal. Den kan ses i ett litet museum i norra Frankrike och står på UNESCOs världsarvslista.
1066 är för engelsmännen närmast utgångspunkten för det moderna England. Då stoppades det ungefär tvåhundra år långa skandinaviska inflytande vikingarna utövat genom räder, bosättningar och grundande av handelsplatser.
Vilhelm hade också vikingablod i sina ådrar men även frankiskt. Han kom alltså söderifrån med en jättehär han hade samlat ihop i norra Frankrike. Han kunde modern krigsföring och hade kavalleri och moderna vapen. Slaget vid Hastings var bara början. När det var över fortsatte han metodiskt att ta kontrollen över landet genom att ersätta alla lokala stormän med normander.
Han lät bygga moderna försvarsborgar och enorma kyrkor och det var slut med all slavhandel. Han införde även modern beskattning. Språk och seder förändrades i grunden och England kom att bli en del av normandiskt styre under ett par hundra år, och blev alltså mycket mer kontinentalt. Utan Wilhelms invasion hade landet förmodligen varit mer likt ett skandinaviskt land.
Bayeuxtapeten är med andra ord grundstenen i engelsk historieskrivning och självuppfattning. Men man kan förstås också se den som ett vittnesmål om ett med fransmännen gemensamt arv och historia. Engelsmännen har vid ett par tillfällen frågat om de får låna den, men hittills har svaret varit non. Tills nu.
President Macron har lovat bort textilen från och med hösten 2026 och ett år framåt. Den direkta orsaken är oklar, men man kan trots det se löftet som ett tecken på hur den brittisk-franska relationen ser ut – och den är alltså på topp. Brexit var ett svårt slag som man ömsesidigt håller på att hämta sig från. Kvar är flyktingströmmen av small boats över samma vatten som Wilhelm korsade. Men den tycks vara ett överkomligt problem om man jämför med Putins krig i Ukraina och det vakuum Trumpadministrationen skapat i Nato där ingen riktigt vet längre om den berömda femte artikeln gäller.
Macron och brittiska premiärminister Starmer har tillsammans gått i bräschen för den ”viljans koalition” som knyter ihop alla de länder som stöttar Ukraina. Här ingår inte bara britter och européer utan även ett gäng länder i Sydostasien, i stort sett alla USAs (före detta?) allierade.
Det är nu inte lite som står på spel i ett Europa där den fransk-tyska axeln är en hörnsten men där en fransk-brittisk försvarsaxel – som alltså är ett samarbete mellan kontinentens två kärnvapenmakter – behöver befästas med en rejäl symbolhandling.
Och då passar tapeten ett utlån av tapeten väldigt bra. Det är nästan så att man tycker att den borde vara föremål för delad vårdnad.
Men Frankrike vore nu inte Frankrike om inte någon också protesterade. Protesterna är gudskelov inte politiska, men oroande ändå eftersom det handlar om specialister som menar att det nästan tusen år gamla textilkonstverket inte klarar en flytt, framför allt inte en vikning.
Men vikningen har redan skett! Tapeten är nedplockad.
Jag förmodar att den nu ligger i en kista redo för att föras över böljorna norrut till London. Det är bara att hålla tummarna för att den, och vårt europeiska gemensamma öde, klarar de kommande påfrestningarna.
