Fackklubbens bokreatips: Ett frihetsrecept för en illiberal tid 

Under 1700-talet formulerade den engelske juristen och filosofen Jeremy Bentham en grund för den moderna välfärdsstatens strävanden. I sin utilitarism förordade han ett samhälle som präglas av maximalt välbefinnande, så mycket lycka som möjligt till så många som möjligt.

Benthams filosofi omfattade en radikal jämlikhetsidé: allas önskemål och behov är lika mycket värda oavsett kön och börd. Men han hade också ett ytterst instrumentellt förhållningssätt till individers och minoriteters rättigheter – dessa bör åsidosättas om det gynnar den totala mängden välbefinnande. 

Benthams tänkande kan ses i ljuset av det idéhistoriska sammanhanget. Här finns både upplysningens ideal kring förnuftig planering och social ingenjörskonst liksom industrialismens genombrott med ett helt nytt sätt att tänka kring produktion och konsumtion.

Hans medarbetare John Stuart Mill – den skotske ekonomen och historikern James Mills son, tillika liberal politiker och filosof – kom sedan att utveckla utilitarismen under 1800-talet. Han förde den i en mer liberal-aristokratisk riktning. Mill tänkte sig att det finns njutningar som är av ett högre och mer kvalificerat slag än andra. På så vis kan vi motivera de höga konsterna och förfinade intellektuella aktiviteter. 

Det är på de grunder han skrev Om friheten 1859, en av liberalismens klassiker. Utifrån sin utilitarism vill Mill filosofiskt legitimera den liberala konstitutionella demokratin med långtgående yttrandefrihet och starka individuella rättigheter.

Enligt Mill har Västerlandet under 1800-talet kommit till den tidpunkt då det är dags att övergå till demokratiska styren med maktdelningsprinciper och grundlagsfästa rättigheter som skyddar den enskilde både från statens nycker och majoritetens tyranni. Historiskt sett har envåldshärskares järnhänder tjänat människan under tuffa och barbariska tider, men i takt med att människor blir mer upplysta och bildade bör de också få större politisk deltagande och frihet. Mill hävdar att det är just den enskildes frihet att utforska sig själv och forma sitt eget liv som leder till den största totala mängden lycka i världen.

För att människor ska kunna ta vara på denna frihet och komma till sin rätt så behöver de utan hinder kunna ta del av och dela med sig av uppfattningar och kunskaper. Mill förordar därför en radikal och långtgående yttrandefrihet, där också rena lögner och felaktigheter måste få yppas offentligt. För det främjar bara sanningen, som lyser starkare när det falska och oriktiga kan nagelfaras och diskuteras av alla och visa sig ohållbart.

Den svenske utilitaristiske filosofen och vänstermannen Torbjörn Tännsjö har på senare år utifrån Mills princip påpekat att förintelseförnekare på så vis tjänat sanningen om Förintelsen. Genom att tillåta deras kritik och ifrågasättanden har den riktiga historievetenskapen fått arbeta ännu hårdare för att fastställa och sprida sanningen. 

När uppfattningar och ”sanningar” görs heliga och odiskutabla segrar snart lögnen och tyranniet – och människor skräms till tystnad. Under Mills tid fanns en väldig spänning mellan de tekniska och vetenskapliga framstegen, och den viktorianska tidens kristna och moralkonservativa ideal. Det gjorde att religiösa föreställningar och dogmer hotade att stoppa utvecklingen av sådant som evolutionsteorin, psykologin eller den moderna medicinen. 

Under senare år har problemet med ”åsiktskorridorer” debatterats – det vill säga att det bara blir socialt legitimt för människor att tänka och tycka likadant, i stället för att tryggt kunna ifrågasätta och diskutera. Frågan om invandring är en sådan i Sverige, där kritiker mot en omfattande migration till landet stämplats som “rasister”, “fascister” och “nazister” och utsatts för socialt stigma, i stället för att man diskuterat de faktiska problemen och lösningarna kring integration. 

Frihet leder enligt Mill till kreativitet och mångfald, den mänskliga gemenskapens största rikedom och tillgång. Han hävdar att friheten just därför är något som den västerländska civilisationen burit med sig genom seklerna och med allt större emfas odlat. Mill är samtidigt oroad över hur samtidens européer genom kolonialismen och handeln tar intryck av betydligt mer auktoritära kulturer, som den kinesiska. I våra dagar ser vi ständigt hur man både på höger- och vänsterkanten idealiserar auktoritära samhällen som Ryssland och Kina, och ser framtiden i dem i stället för i vår egen demokratiska och liberala tradition. 

För Mill är det därför inte vilka handlingar som människor gör som är viktiga ur en utilitaristisk synpunkt, utan att de som står bakom dem lever i frihet. Denna frihet får enligt Mill endast begränsas om den skadar eller frihetsberövar andra människor.

Han är förstås medveten om att vi gör sådant som är skadligt för oss själva, men som inte direkt går ut över andra. Men var gränsen går är oklar: alla människor som missköter sin hälsa genom att äta dåligt, motionera för lite, dricka för mycket alkohol och röka blir på ett eller annat vis en belastning för sin omgivning. Friska människor kan dessutom arbeta mer och bidra till den allmänna välfärden. 

För Mill innebär vuxna människors självbestämmande en så stor lycka att den ytterst försiktigt får kringskäras. Exempelvis är friheten så värdefull för lyckomaximeringen att självmord måste förbjudas och motverkas, för när en människa tar sitt liv dödar den också sin frihet. När det gäller sociala förhållanden vill Mill att äktenskap och familjer så långt som möjligt ska hållas samman, därför att det är en viktig grund för samhällets vidare sammanhållning och barnens välfärd och uppfostran.

Ett sätt att styra bort beteenden är att beskatta det som är skadligt, som spel, alkohol, tobak och andra droger. Framtida släkten kan formas genom utbildning och folkbildning. Undervisning och uppfostran gör att ungdomar kan få sundare vanor och önskvärda karaktärsdrag. 

När det kommer till utbildning förordar Mill något som påminner om dagens svenska marknadsskola. Det är statens uppgift att se till att utbildning finns, men den bör administreras i en mångfald av skolor som kan konkurrera med varandra. Genom nationella test kan man sedan säkra att eleverna får en standard av kunskaper, men skolorna kan utveckla olika metoder för att förmedla den.

På samma vis försvarar Mill en fri marknadsekonomi inom de flesta samhällsområden. När staten lägger sig i ekonomin tenderar den att bli mindre effektiv och innovativ, den utformas bäst genom en direkt information om köparnas önskemål och behov. På så vis kan också marknaden skapa största möjliga lycka för så många som möjligt.

Om friheten har fått sin beskärda del av kritik genom åren. Den samtide skotske historikern och filosofen Thomas Carlyle, som var en viktig influens för det konservativa viktorianska kulturklimatet, hävdade att Mills frihetssträvan lämnade dörren öppen för en våg av barbari som skulle spola bort de högre ideal av hjältemod och mänsklig excellens som han hävdade präglade den europeiska civilisationen.

Mill har också beskyllts för att vara inkonsekvent, att hans kärlek till människans frihet var större än den till utilitarismens nyttomaximering. Utöver att samhället kan tänkas öka lyckan mer genom att begränsa människors destruktiva handlingsval (exempelvis föräldrar som skadar sina barns välbefinnande genom att missköta sin egen hälsa) har också mer långtgående inskränkningar av yttrandefriheten setts som förenlig med att öka lyckan i ett samhälle. Vissa saker mår människor helt enkelt inte bättre av att känna till än att utsättas för, lyder argumentet.

I vår tid är liberalismen starkt ifrågasatt från både vänster och höger. Svenska Liberalerna är på väg att förlora sin plats i riksdagen och debatten i landet går nu mot återförstatligande eller kommunalisering av skolan i syfte att skapa en mer likvärdig och kontrollerad utbildning.

Vi ser också hur yttrandefriheten inskränks, provokativa protester som koranbränningar döms ut som hets mot folkgrupp – likaså enskilda människors synpunkter på dragqueens närvaro på svenska teaterscener. Framför allt är det sedan ett par år tillbaka är förbjudet att förneka och förringa Förintelsen i Sverige. Man kan fråga sig vad det ska tjäna till – varför är vissa historiska fakta lagliga att ifrågasätta och inte andra? Ska vi också förbjuda människor att förneka att månlandningen 1969 eller fotbolls-VM i Sverige 1958 har ägt rum? 

Människor som offentligt intar obekväma uppfattningar blir nu också “cancellerade” och fråntas plattformar och till och med sin försörjning. De straffas för att de har mod nog att bidra till den öppna debatten.

Mills frihetssträvan har fått sig en rejäl törn, och det i takt med det intellektuella förfall som han varnade för drabbar samhällen där människor inte längre fritt får yttra sin åsikt. Dumhetens mörker tätnar och sanningens ljus lyser allt svagare i den ängsliga dogmatismens skugga. Västerlandet håller ännu en gång på att tappa bort sig självt när friheten sätts på undantag. 

Snö – en historia (2024). Idé- och miljöhistorikern Sverker Sörlin berättar om snöns historia och den långa mänskliga relationen till den.

Volante

Landet utanför 1-3 (2018, 2021, 2023). I tre delar berättar historikern Henrik Berggren om Sverige under andra världskriget.

Norstedts

Min tid i Nato (2025). Norges förre statsminister Jens Stoltenbergs berättar om sina tio år som Natos generalsekreterare under en omvälvande tid. 

Albert Bonniers Förlag

Svensk idéhistoria: forntid, medeltid, renässans (2022). Idéhistorikern David Dunérs nya standardverk över det svenska tänkandet.

Historisk Media

***

Läs även: Jiddisch – inte längre ”spökenas språk”

Läs även: Pinochets Chile – ett paradis för nazister