Guillermo del Toro: ”Vi föds ensamma, vi dör ensamma”
Guillermo del Toro har äntligen fått göra den film han drömt om sedan barnsben. Hans Frankenstein är en skräckfylld familjefilm.
Mary Shelleys skrev sin roman Frankenstein eller den moderne Prometheus 1818. Den första filmatiseringen, en kortfilm, kom redan 1910. Sedan dess har monstret, eller ”the creature”, förekommit i inte mindre än 422 filmer, TV-serier och TV-avsnitt. Och nu är det dags igen – hyllade mexikanske regissören Guillermo del Toro ger oss sin 150 minuter långa tolkning av berättelsen om mannen som försökte leka Gud.
Berättelsen är allmänt känd: vetenskapsmannen Victor Frankenstein är besatt av att skapa liv. Med hjälp av mänskliga kroppsdelar skapar han en varelse som han lyckas väcka till liv, men han tar snart avstånd från det han skapat. Varelsen överges och blir hatisk mot sin skapare, vilket leder till att han dödar Frankensteins älskade Elisabeth på deras bröllopsnatt. Dramat slutar med en konfrontation på Arktis där Frankenstein dör och varelsen tänker förgöra sig själv.
Guillermo del Toros film börjar och slutar på Arktis och är väl en av de filmatiseringar som kan sägas vara mest trogna den litterära förlagan. Men den skiljer sig ändå. Del Toro säger, när jag träffar honom på filmfestivalen i Venedig:
– Vi har stuvat om rätt ordentligt i storyn jämfört med Mary Shelleys. Inte minst har nya karaktärer tillkommit, bland annat har Victors far blivit mycket grymmare än han är i boken. För att undkomma det grymma som han blivit utsatt för måste Victor bli grym.
– Förr i mina filmer, inte minst mina skräckfilmer, har det varit så att monstret varit den goda och hjälten skurken. Här är det mer ambivalent. Visst är Victor skurken, men han är det beroende på hur han blev behandlad av sin far. Och monstret, om man nu ska kalla honom det, har aldrig bett om att få bli skapat.
Guillermo del Toro har velat göra filmen i många, många år.
– Jag läste Mary Shelleys bok som liten, den har funnits med mig sedan dess. På många sätt kan man säga att den gjorde mig till den jag är.
– Och det finns delar av mig själv i alla karaktärer i berättelsen. Precis som det fanns delar av Mary Shelley i det som hon skrev, om ensamhet och om längtan efter gemenskap. Vi föds ensamma, vi dör ensamma, där emellan hinner vi uppleva några år då vi träffar andra människor.
Han har velat vidga betydelsen av Frankenstein-berättelsen.
-Det har sagts att jag inte tycker detta är en skräckfilm. Jodå, det är det. Jag har ingenting emot att den kallas skräckfilm, jag har ju gjort många sådana. Men den är inte bara detta. Den är också en familjefilm, i det att den handlar om familjen och om hur den gör oss till det vi är. Jag funderade på att göra den för länge sedan, medan min far levde. Men då hade den gjorts av en son som relaterade till sin far, jag uppförde mig fortfarande som en son. Nu fick jag vänta i trettio år.
Bram Stoker skrev sin bok Dracula 1897, den mest inflytelserika av alla vampyrberättelser, och det har gjorts mängder med filmer och TV-serier som baserats på boken. Men jämfört med hur många filmatiseringar som gjorts om Mary Shelleys skapelse är Dracula-filmerna få. Och ”Frankenstein”-filmerna är minst sagt olika – från Mel Brooks´ komedi Det våras för Frankenstein till skräp som Varulven möter Frankenstein, filmer där man verkar tro att det är monstret som heter Frankenstein.
Mest känd är filmen från 1931, där Boris Karloff på något sätt satte ribban för hur skapelsen skulle se ut. Han gjorde också monstret till en ömkansvärd skapelse, som drevs till ilska och mord. Guillermo del Toro säger:
– Boken och myten har funnits i mitt DNA sedan jag var barn. I den här berättelsen än monstret på många sätt den mest mänskliga varelsen. Den följer boken till viss del, men mycket är ändrat. Det måste man göra. Om du tänker imitera någonting som gjorts tidigare, tänk om, gör det inte. Min film påminner om boken, men det finns också mycket nytt som ska få åskådaren att bibehålla sitt intresse.
Guillermo del Toros Frankenstein har biopremiär 24 oktober och visas på Netflix från 7 november.
***
Läs även: Han var Ingmar Bergmans favorit
