Regissör till Oscarbelönade filmer som Ömhetsbevis och Livet från den ljusa sidan. Berömd skapare till Simpsons. 15 år efter sin senaste långfilm är 85-årige James L. Brooks tillbaka med Ella McCay – mellan familjedysfunktion och politisk drift.
Men efter svaga siffror i USA – inräknat svala recensioner – drog Disney nyligen tillbaka filmens planerade biopremiär i övriga världen. I stället gick filmen direkt till distributörens streamingtjänst. Trots framgångar med Zootropolis 2 och Avatar 3 anser sig Disney inte ha råd att låta denna relativt lilla film snurra några varv i salongerna.
Bakgrunden är känd. Under pandemin gick allt fler filmer direkt till streaming, med följd att plattformarna kraftigt ökade sitt marknadsvärde. I takt med att biogåendet stadigt minskat i USA hotas hela världens biokultur. En förväntad försäljning av Warner, en annan branschjätte, befaras ytterligare sätta ner Hollywoods hållbarhet – med ett fåtal stora bolag som styrs av allt mer av algoritmer och kortsiktig lönsamhet. Standardiserade franchiser och återvinning av gamla varumärken prioriteras på bekostnad av nyskapande, en kreativ utarmning som går hand i hand med att den kollektiva bioupplevelsen åsidosätts.
Jamie Lee Curtis och Ella Mackey i Ella McCay. Foto: Disney
När USA stryper de mindre titlarna, som i fallet Ella McKay, hotas mångfalden ännu mer. Om Disney bara förlitar sig på Zootropolis 3 eller Avatar 4 kommer kassakon snabbt att sina. Och när medierna tycks allt mindre förmögna att se värdet i det avvikande, desto mer angelägna att adressera en redan inarbetad målgrupp, är förlorarna många.
I Frankrike hann dock Ella McCay visas på bio för kritikerna, med många entusiastiska recensioner som följd. Flera av dessa protesterade även med hänvisning till att flera amerikanska filmer ofta möts mycket varmare i just Frankrike, med verk av Clint Eastwood och James Gray som kända exempel. I fallet James L. Brooks känner sig fransmännen nu bestulna på chansen att ärerädda ännu en ratad regissör som gör sin grej.
Woody Harrelson spelar i Ella McCay. Foto: Disney
Så vad är då grejen med Ella McCay? Är det en film som hade varit värd en plats i salongerna? Titelpersonen Ella McCay spelas av Sex Education-stjärnan Ella Mackey, här som duktig idealist inom ramen för en coming of age som tar sig friheter i både ton och tid. Uppväxten har satt sina spår: den notoriskt otrogne pappan (Woody Harrelson) som verkar sant förvånad över att inte alla kan ha överseende med hans libido; och ännu mer den resignerade moderns (Rebecca Hall) tidiga död.
I filmens nutid befinner vi oss någonstans i USA, det är strax efter finanskrisen 2008. Med spjärn ur sitt brutna förflutna har Ella med hög integritet navigerat sig fram till en politisk toppkarriär, nu redo för uppdraget som guvernör. Men det här är ingen idealistisk solskenshistoria, utan en film om hur vi överlever våra relationer och vad vi gör med våra erfarenheter i skärningspunkten mellan privat och offentligt.
Framför allt är det en film som tillåter sig att skeva, avvika och vara i bästa avseende ojämn. En film som firar små triumfer i modet att blanda det bullriga med det subtila. Som gör dramatiska hopp i tid men låter skådespelarna vara desamma – vilket ställer krav på skådespelarnas kroppsspråk och publikens fantasi. Och inte minst ligger storheten i gesterna – i sin redbara humanism framstår James L. Brooks som en värdig arvtagare till Frank Capra.
Ayo Edebiri och Spike Fearn i Ella McCay. Foto: Disney
Ta Jamie Lee Curtis faster som gör Ellas sidekick som ett slags överjag, på gränsen till kitsch men ändå helt originellt. Ta Ellas rörande lillebror Casey (Spike Fearn), vars anknytningsproblematik tycks mest illa däran – särskilt minnesvärd när han trevande närmar sig en tänkbar käresta.
Traumat hanteras här med en välkommen självmedvetenhet och i opposition till hur lättvindigt och schablonmässigt det ofta annars utnyttjas i film. Så är Ella McCay heller ingen vanlig crowdpleaser, men en rätt stor film i det lilla. En film som med sina egenheter kan hålla igång en mer varierad diet, en film som förtjänar vår fulla uppmärksamhet.
