Kjell-Olof Feldt är ingen underdånig ”vårdtagare”

Våren 2019 var förre finansministern Kjell-Olof Feldt en pigg 87-åring med livligt socialt umgänge och politiskt engagemang. En blodpropp i hjärnan förändrade allt.

Text: Gunilla Kindstrand

Bild: Tomas Oneborg / SvD / TT

Alla har nog mött någon som drunknat i sin egen sjukdomshistoria. Samtalen fylls av symptombeskrivningar och alltför ingående kroppsliga detaljer.

Det var alltså med viss bävan jag öppnade Kjell-Olof Feldts sjukdagbok Leva med skadad hjärna (Lava förlag). Bävan också för att stroke är en av Sveriges vanligaste folksjukdomar. Den som drabbas får inte sällan betydande funktionshinder.

Våren 2019 var förre finansministern Kjell-Olof Feldt en pigg 87-åring med livligt socialt umgänge och starkt politiskt engagemang. Blodproppen i hjärnan förändrade nästan allt. Efter några månader av förvirring på alla plan började han anteckna. Det blev en överraskande intressant och allmängiltig bok om åldrande och kroppsliga utmaningar.

Han beskriver hur dysfunktionerna påverkar förbindelserna mellan jaget och omvärlden, och då inte minst relationen till de närmaste. I vissa passager är hans redogörelse för hjärnans kortslutningar nästan skönlitterär. Mest av allt är det en bok om kampen för att återerövra färdigheter och självkänsla.

Ingen underdånig vårdtagare

Kjell-Olof Feldt var en av Palmes pojkar och handels- respektive finansminister under 15 år. Med honom förändrades den gamla socialdemokrati som förknippades med Gunnar Sträng och Tage Erlander. Under Feldts år liberaliserades den svenska ekonomin via avregleringar och privatiseringar. Det var de politiska förändringar som gjordes under hans tid som kom att leda till att välfärdssektorn slog upp dörrarna för privata aktörer.

Det blir förstås extra intressant att läsa hur just denne man tumlar runt i en vårdapparat där personalen är ömsom inhyrd, ömsom outsourcad och få ger sig tid att läsa hans allt digrare journal. Luntan återspeglar inte bara stroke, utan också blödande urinrör, inkontinens, artros i leder, synbortfall, svullen penis, lårbensbrott, misstänkt tumör och mycket annat.

Mellan raderna framgår att hans sociala ställning och ekonomi nog gör honom till en förstaklassens patient med – med svenska mått mätt – god tillgång till vård. Men Kjell-Olof Feldt är ingen underdånig så kallad vårdtagare utan hävdar sin rätt att begripa och ta ställning till de ingrepp hans kropp ska genomgå. Flera scener mellan honom och expertisen är fränt och friskt skrivna. Som den härskartekniskt fulländade läkare som samtalar en hel timme utan att en enda gång fråga om patientens hälsotillstånd och som avslutar sessionen med konsultorden ”Är du nöjd nu?”

En kämpes självbiografi

Som politiker beskrevs Feldt av både medarbetare och politiska motståndare som analytisk, retoriskt skarp och samtidigt humörstyrd och känslodriven. Alla dessa drag syns i dagboken och ger den sälta.

Vardagspåfrestningarna växer med diagnoserna och verkar på gränsen till övermäktiga, också för Feldts livskamrat Birgitta von Otter. Skildringen av deras privatliv är här och var öppenhjärtig och skulle kunna ses som utlämnande om det inte vore för att relationen genomgående beskrivs med värme, humor, respekt och stolthet – också när den prövas som mest.

Det här är tredje gången som Kjell-Olof Feldt skriver om de sjukdomstillstånd han drabbats av. År 2003 skrev han I cancerns skugga. Ett år av förtvivlan och hopp tillsammans med Birgitta von Otter. Tretton år senare skrev de båda den mycket uppmärksammade Vägen ut. En loggbok om alkoholism och medberoende.

Att Leva med skadad hjärna är i än högre grad än de tidigare böckerna en så kallad patografi. Den handlar inte bara om sjukdomens utveckling utan också om läkandet. Akten att skriva har sannolikt syftat till att hålla kvar vardagen och det han ser som sitt egentliga jag. Kjell-Olof Feldt har hela tiden vägrat att låta sig objektifieras även när kroppen utsätter honom för det han ser som övergrepp på sin person. Detta är en kämpes självbiografi.

***