Klockan klämtar för de aborterade fostren
"Ett folk som dödar sina egna barn har ingen framtid." Den svenska regeringen vill grundlagsfästa aborträtten, men i katolska Italien är denna ständigt ifrågasatt.
Varje kväll precis klockan 20.00 börjar klockan ringa. Dess mäktiga klang hörs vida kring över Sanremo. Ingen kommer undan dess budskap. Ett budskap som tas emot med jubel av somliga och raseri av andra.
Sanremo är en elegant skönhet till stad där hon ligger behagfullt utsträckt längs kusten i Ligurien, nära gränsen mot Frankrike. Klimatet är milt året om och Sanremo kallas inte för inte för ”blommornas stad”. Härifrån skänks varje år de många tusen blommor som smyckar Blå hallen under Nobelfesten. Alfred Nobel valde nämligen att tillbringa sina sista år i livet i Sanremo och det är inte svårt att förstå varför.
Himmel och hav, palmer längs gatorna och lyxkryssare i båthamnen. Ett anrikt casino och strax intill ligger berömda Teater Ariston. Där hålls sen 1951 Italiens motsvarighet till Melodifestivalen, Il Festival di Sanremo. Det är Italiens största populärkulturella evenemang och finalen sågs i fjol av 13,5 miljoner italienare. Den 24 februari inleds årets upplaga, men uppsnacket inför festen dränks just nu i polemisk klockklang och ilsken debatt.
Det var på Värnlösa barns dag, den 28 december i fjol, som Sanremos biskop Antonio Suetta började ringa i klockan i tornet i sitt residens – för övrigt döpt efter Frankrikes nationalhelgon Jeanne d’Arc. Hon stred för sin tro, och biskop Suetta vill göra det samma. Därför har han börjat ringa varje kväll i klockan som välsignats och fått namnet ”de ofödda barnens klocka”.
Enligt biskop Suetta ringer han för ”nå människors samveten” och vara en röst för de ofödda barnen, mot abort och även mot dödshjälp.
Biskopens residens ligger mycket centralt, strax intill både tågstationen och Sanremos kommunhus. Klockklangen hörs över hela innerstan när ortsbor och turister går ut för att äta middag, kvällshandla eller ta en drink. Nära klocktornet ligger också stans främsta gymnasieskola, Liceo Classico Gian Domenico Cassini.
Där protesterar nu många elever, både kvinnliga och manliga, mot abortklockan med manifestationer på skolgården och skyltar med ord som ”våra kroppar, våra val”. Även på Sanremos gator och torg förekommer protester. Laura Amoretti, regionsråd i jämställdhetsfrågor i Ligurien, är en av många som vänder sig direkt till påve Leo XIV och ber honom stoppa biskop Suettas antiabort-kampanj:
”Det här är ett initativ som orsakar oro, smärta och stigmatisering. Kyrkan och andra institutioner ska stötta människor, lyssna på dem och finnas där, inte riva upp sår och skapa sociala konflikter”, säger regionalråd Amoretti till italienska medier.
Frågan splittrar även troende katoliker som visserligen är emot abort men som tycker att offentliga kampanjer är fel väg att gå.
”När det gäller abortfrågan kan inte män, som i årtusenden varit de som haft kontroll över fortplantningen, tillåta sig att känna sig moraliskt överlägsna. Det här handlar inte om det fria ordet utan ett maktmissbruk”, säger Salvatore Menna från den katolska reformistgruppen ”Noi siamo chiesa” (Vi är kyrkan) i ett uttalande.
Samtidigt hyllar det nyfascistiska partiet Forza Nuova biskop Antonio Suetta. Partiet, som inte har plats i det italienska parlamentet, uttalar sig från partihögkvarteret i norditalienska Verona: ”Vi stödjer den här viktiga kampen. Ett folk som dödar sina egna barn har ingen framtid.”
Nu planerar Forza Nuova ett torgmöte i Sanremo, samtidigt som den politiska vänstern med Partito Democratico, Femstjärnorna och Italiens största och äldsta fackförbund Cgil mobiliserar på sin sida. Många som är kritiska mot biskop Suetta menar att han skuldbelägger kvinnor och inte respekterar italiensk lagstiftning.
Sedan 1978 är abort lagligt i Italien under graviditetens första 90 dagar genom lag 194. Samtidigt finns i många italienska regioner, inte minst i södern, många läkare som hänvisar till samvetsfrihet och vägrar utföra aborter. På Sicilien och i Molise finns sjukhus med hundra procent abortmotståndare bland läkarna. Kvinnor där måste då söka sig någon annanstans innan tiden går ut. Antalet läkare som inte utför aborter uppgår till mer än 60 procent i Italien i genomsnitt. Minst är motståndet i norr, i landets mest välbärgade och moderna regioner. Organisationer som LAIGA består av gynekologer som gratis hjälper kvinnor runt om i Italien att kunna få abort när de avvisats på hemmaplan.
Samtidigt överges varje år runt 300 nyfödda italienska barn direkt efter födseln. Runt om i landet finns ett 60-tal ställen där oönskade spädbarn kan lämnas in anonymt så att de inte ska sättas ut att dö. Ställena kallas ”Culle della vita”, Livets vaggor. Det är rum med kuvöser och larm som går i gång när tyngden av bebisen känns av. Då går larmet, ofta hos församlingsprästen.
År 2020 upptäcktes det att på den stora kyrkogården Cimitero Flaminio i Rom hade aborterade foster som tagits om hand av hälsovårdsmyndigheten begravts med kors på gravarna. På korsen stod namnen på de kvinnor som gjort aborterna. Uppståndelsen blev stor, det var ett klart lagbrott, då abortlag 194 uppmanar till respekt för kvinnans privatliv och anonymitet. Abortfrågan är i högsta grad alltså fortfarande kontroversiell i Italien, även om den italienska staten är sekulär precis som i Sverige – stat och kyrka är åtskilda. Den katolska kyrkan har dock ännu stor makt, om än snabbt minskande bland de unga.
Frågan vem klockan klämtar för i Sanremo återstår att se. Om bara en månad drar musikfestivalen dessutom i gång. Den brukar kantas av pikanta skandaler, vilt festande och effektsökande utspel från artister, journalister och kändisar. Ingen, inte minst Italiens stats-tv RAI som sänder festivalen, vill ha abortdebatten som en skugga över folkfesten. Fortsättning följer.
***
