”Man lyssnar på ytterhögerns åsikter och anpassar sig”

Vem var egentligen Franz Kafka? Vad är det som gör att böcker som Processen och Förvandlingen känns högaktuella än i dag?

Agnieszka Holland är en av Polens mest framgångsrika filmregissörer någonsin, mångfaldigt prisbelönad och ofta kontroversiell i sitt hemland. Kafka har för henne varit en oerhört viktig sedan hon var tonåring. I sin okonventionella film Franz försöker hon ge ett personligt porträtt av den mytomspunne författaren.

– Jag läste Processen när jag var 14 och jag insåg hur annorlunda den var som litteratur, som en åsikt. Den är både en beskrivning av verkligheten och bortom verkligheten. Jag läste allt som var tillgängligt i Polen, inte minst hans brev, och jag tyckte att jag lärde känna honom och att jag förstod honom.

Holland möter Fokus i ett stort rum på Hotell Dorint i centrala Berlin. Runtom oss pågår aktiviteter kring årets European Film Academy Awards. Holland var tidigare ordförande för Europeiska filmakademin, men hoppade av förra året och ersattes av Juliette Binoche. Nu kan veteranen Holland ta det lugnt och besöka evenemanget som gäst, och till exempel möta Fokus för att tala om Franz.

Hon berättar att hon studerade i Prag, och att Kafka, som kom därifrån, var en stor orsak till detta. Hon kände att Kafka ständigt var närvarande, både i det professionella och privata. Hon tillbringade mycket tid i Prag, men menar att Kafka under många år var närmast okänd i landet, inte minst för att den kommunistiska regimen utmålade denne som en ”degenererad borgerlig författare”. Det var först när landet blev fritt som tjeckerna plötsligt insåg att Kafka var ett stort namn, och att man kunde tjäna pengar på detta. Det startades en turistindustri kring Franz Kafka.

En del av detta skildras iFranz, som blandar fiktion och dokumentära bilder och som på ett icke-linjärt sätt skildrar Kafkas liv fram till dennes död i tuberkulos 1924 vid 41 års ålder. Turistindustrin som byggts upp kring Kafka skildras (även om hon säger att hon något överdrivit den – som i scenen där turister erbjuds hyra en handduk för att testa på att sola vid den kant av Moldau där Kafka sades bruka ligga och vila). Holland bryter också den fjärde väggen och låter personer titta in i eller tala direkt in i kameran.

– De flesta biopics är tråkiga och de flesta är väldigt konventionella, och de har den där godtyckliga känslan av att ”jag vet minsann sanningen om den här karaktären”. Jag tror inte det är möjligt att veta sanningen om någon, det gäller även mig själv. Men vi kan låtsas. Så jag tycker om biopics när de inte låtsas ge en objektiv bild någons liv, utan bara ger sig in i det. Det är alltid ett sorts påhitt, och efteråt kan vi se om det var ett begåvat påhitt eller ett icke begåvat påhitt.

Hur relevanta är Kafkas böcker i dag?

– Tyvärr så blir mycket av det han skrev alltmer relevant. Han såg hur lagen var godtycklig och auktoritär, hur den inte hade någonting att göra med rättvisa, hur institutionerna behandlar människor som skyldiga från början. Denna skildring av det totalitära samhället blir alltmer relevant. Vi börjar känna att verkligheten är emot oss.

Holland tar en kort paus och fortsätter:

– När Trump hade blivit vald första gången flög Orwells 1984 upp i topp på bestseller-listorna, tvåa låg Philip Roths The Plot Against America och Kafkas Processen kom strax därefter. Det visar på att vi letar efter någon slags förklaring till det som händer och som gör oss rädda.

Agnieszka Holland har en lång rad filmer och tv-serier bakom sig. Hon har arbetat mycket i USA där hon bor, och har bland annat regisserat avsnitt av tv-serierna The Killing, The Affair, Treme och House of Cards. Häromåret gjorde hon i hemlandet Polen The Green Border – en djupt kritisk film om hur det gamla hemlandet tacklade flyktingkrisen, hur flyktingar fördes fram och tillbaka i ett ingenmansland, hur man med berått mod lät dem drunkna. Hon säger:

– I resten av Europa började flyktingkrisen 2015. I Polen dröjde det till 2021. Jag såg hur regeringen legaliserade våld mot flyktingar och hur man använde det för inrikespolitiska ändamål. Jag kände omedelbart att det här var något jag måste berätta om.

Den dåvarande konservativa regeringen använde flyktingsituationen i förspelet till förra årets val. Stämningen var upptrissad och Holland tvingades göra sin film, om än inte i hemlighet, så på hemliga ställen. Man spelade in filmen på 24 dagar. Propagandan mot Holland och projektet var hatisk.

– De gick ut så hårt att jag tror de överdrev det. För många polacker blev det i stället en väckarklocka: ”vad har vi blivit för land?”. Jag är sedan tidigare känd i Polen. Nu såg de hur jag blev attackerad, och det blev ett uppvaknande.

I Polen blev filmen en stor framgång med 800 000 biobesök. Den vann också en rad internationella priser.

Holland är orolig över hur även demokratiska partier rör sig åt höger.

– Man lyssnar på ytterhögerns åsikter och anpassar sig, och tror man kan vinna röster på det. Men det fungerar inte så. Om du validerar högerns eller fascisternas agenda så ger du dem bara trovärdighet och rullar ut röda mattan för dem.

”Franz” har svensk biopremiär 27 mars.

***

Läs även: I bröderna Dardennes filmer spelar globaliseringens förlorare huvudrollen

Läs även: Så hamnade ”Fäbodjäntan” på Sveriges nationalscen