Ocean Vuong hittar skönhet i sjaskiga miljöer

I den sorgliga dikten ”Köphistorik på Amazon för en f.d. arbetare på nagelsalong” listas poetens mammas inköp – mest värktabletter – under några månader.

Text: Mats Almegård

Bild: Mattias Lundblad

För två år sedan kom Ocean Vuongs debutroman En stund är vi vackra på jorden i svensk översättning. Den berörde på djupet och berättade smärtsamt och poetiskt vackert om saknaden av en mor och om hur det är att växa upp i ett land – USA – dit mamman emigrerat från Vietnam.

Diktsamlingen Tiden är en mor (Natur & Kultur) går att se som en fortsättning på den romanen. Även här hanterar Ocean Vuong saknaden efter sin mamma. Detta är lyrik om att hitta det vackra i det trasiga där droger och fattigdom breder ut sig – och om hur det är att vara homosexuell och asiat i ett samhälle där det ingetdera är helt accepterat.

Han skriver i uppbrutna rader och med en lekfullhet i språket, flyhänt översatt av Andreas Lundberg. Som poet är Vuong allra bäst på att skapa bilder som vibrerar av stämning, vilket gör att man som läsare befinner man sig just där (de fiktiva?) personerna rör sig.

Han frammanar skönhet även om platserna knappast är något att längta till: bensinmackar, bakgator, ett McDonalds vid en motorväg. Ställen där det händer våldsamma och jobbiga saker: en farbror tar livet av sig, diktens jag kraschar en bil och håller sin blödande far i famnen. Det är den amerikanska drömmens smärtsamma baksida som skildras.

Vid sidan av dessa gestaltande dikter finns det också flera stycken som snarare handlar om poesin i sig. Ett slags metadikter där Ocean Vuong fångar sin egen verksamhet i ord. Och inte bara det. I dikten ”Kära Sara” bjuder han på en svindlande snabb historik över skriftspråkets och diktandets historia och skriver om hur bokstäverna är som myror som kryper på pappret, som är en vit öken: ”& om du följer de här myrorna / leder de dig tillbaka till / stentavlor / en äldre öken / där svarta benknotor / som en gång begravts / nu är ord där”.

I en annan dikt, ”Kära Rose”, rör sig samma myror (bokstäverna) framåt – för att bearbeta sorgen efter en mor som gått bort alldeles för tidigt. Titeln Tiden är en mor är flertydig: modern är inte bara den som skänkt diktjaget livet (och därmed tiden), utan är också någon vars tomrum inte låter sig fyllas. Snarare mattas det av och slipas ner, ju längre tiden går.

Denna samlings allra sorgligaste text är ”Köphistorik på Amazon för en f.d. arbetare på nagelsalong”, där mammans inköp (mest värktabletter) listas under några månader. Dikten skildrar ett fattigt liv i sitt allra krassaste, materiella tillstånd – där det knappast finns plats för känslor, bara registrerandet av ett förlopp som slutar med den oundvikliga döden.

Men mitt i det smärtsamma, slitna och fattiga livet finns också kärlek, hopp och styrka. Ocean Vuong kan konsten att gestalta denna dubbelhet.

***