Palmemordet – en till hundra procent lyckad operation

Klockan 23.21 den 28 februari 2026 har det gått exakt 40 år sedan Sveriges statsminister Olof Palme sköts till döds på öppen gata i centrala Stockholm. Varken polisen eller allmänheten vet vem som mördade honom. Det är nödvändigt att behålla den sanningen i medvetandet när poliser och debattörer lanserar sina teorier.

Mordet på Olof Palme var en för gärningsmannen till hundra procent lyckad operation. Ingen vet varifrån mördaren kom. Ingen vet vart han tog vägen. Vi vet fortfarande inte vem han är. Det enda mordplatsvittne som såg hela skeendet på Tunnelgatan beskrev mordet som en avrättning. Den mörkt klädde mördaren inväntade sitt offer, avlossade det direkt dödande skottet i offrets rygg från nära håll, stoppade vapnet i rockfickan, vände sig om och gick med långa bestämda steg in i en mörk gränd. Allt var över på ungefär 15-20 sekunder i den gråkalla februarikvällen.

Mördarens modus operandi präglades av kontroll, precision och sinnesnärvaro i en enda hastig sekvens. Låt oss för balansens skull beskriva mördarens agerande som ”kompetent” i stället för att kalla honom en ”professionell hitman”.

Eftersom Palmeutredningen under åtminstone 30 års tid utan framgång inriktade sin huvudsakliga kraft på en oskicklig ”kaotisk” slumpmördare kan det nu vara dags att börja söka efter en skicklig mördare som enligt Svea hovrätts bedömning planlagt mordet. Det ter sig inte meningsfullt att utreda ett mord utan att utgå från det som i verkligheten hände på mordplatsen, när en väg leder ingenstans väljer den kloke utredaren om så är tillåtet en annan väg.

Palmeutredningen lades ner 10 juni 2020. Den 18 december 2025 meddelade överåklagaren Lennart Guné att utredningen lades ner på fel grunder – den så kallade ”Skandiamannen” är inte längre misstänkt för mordet. Inget tyder i dagsläget på att Palmeutredningen återupptas. Vi får troligen aldrig något svar på mordgåtan såvida inte mördaren eller någon annan med kunskap i frågan berättar sanningen.

Tre exempel på påståenden om Palmemordet som inte håller för en kritisk granskning:

1. Att mördaren väntade utanför Dekorimabutiken i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen i 3-4 minuter är en betydligt mer sensationell obevisad teori än man kanske tror. Paret Palme började nämligen inte gå från biografen Grand förrän 4-4.5 minuter innan mordet. Det tar (enligt Trafikverkets beräkning) den tiden att gå sträckan i normal promenadtakt. Om mördaren befann sig vid Dekorima så tidigt visste han långt i förväg att statsministerparet skulle passera Tunnelgatan på Sveavägens östra sida. Om så är fallet vet vi ännu mindre om Palmemordet än vi tror.

2. Mordvapnet behöver inte ha varit en Smith&Wesson kaliber .357. Det kan enligt SKL (nuvarande NFC), västtyska Bundeskriminalamt och amerikanska FBI lika väl ha varit en Ruger. Både kaliber .357 och .38 (och flera andra vapenfabrikat) är möjliga. Faktum är att spaningsledaren Hans Holmér vid den första presskonferensen klockan 12 lördag 1 mars 1986 förklarade för den församlade världspressen att mordvapnet hade kaliber .38. Polisen hade dragit slutsatsen om revolverns kaliber efter analys av den kula som precis hittats i närheten av mordplatsen.

3. Skottet mot Lisbeth Palme var med hög sannolikhet inget vådaskott. Mördaren riktade revolvern mot exakt samma region i ryggen som det skott han avlossade mot Olof Palme. Revolvermynningen var riktad ca 5 millimeter fel i förhållande till kolven. Det framgår av utlåtandet från rättsläkaren Kari Ormstad. 5 millimeter är en försumbar skillnad. Lisbeth Palme träffades av kulan och fick en sårskada längs ryggen. Att Olof Palmes änka fick livvaktsskydd under tre års tid efter mordet tyder på att polisen och säkerhetspolisen tog skottet mot Lisbeth Palme på stort allvar.

På senare tid har uppgifter framkommit som varit okända både för Palmeutredningen och allmänheten i närmare 30 år. Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) och svenska Säpo fick enligt Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, hösten 1985 varningar från både CIA och avhoppade KGB-agenter om att Olof Palme var agent för Sovjetunionen. Sovjetiskt spioneri i Skandinavien var ett aktuellt ämne i försvarskretsar hösten 1985. Några månader tidigare hade den socialdemokratiske politikern Arne Treholt i Norge dömts till 20 års fängelse för landsförräderi. Treholt hade enligt domen spionerat för Sovjetunionens och Iraks räkning.

Enligt ett tips till Sveriges dåvarande utrikesminister Sten Andersson kort tid efter mordet samlade en Palmekritisk grupp inom Säpo utan ledningens vetskap information om Olof Palme. De litade inte på Palme och såg honom som ”ond i sig” berättade Sten Andersson för journalisten och författaren Lars Borgnäs i en tv-dokumentär om Palmemordet 1999.

35 år efter Palmemordet avslöjade den svenska nättidskriften Kvartal att Säpos kontraspionage genomförde en hemlig underrättelseoperation i centrala Stockholm på mordkvällen. Kontraspionagets chef Tore Forsberg döpte operationen till Cosi fan Tutte efter namnet på en Mozartopera. Suzanne Ostens film ”Bröderna Mozart” som paret Palme såg på biografen Grand handlar om Mozartoperan Don Giovanni. Säkerhetspolisen planerade sin underrättelseoperation samtidigt som paret Palme befann sig på bion. Frågan är alltså om Säpo i ljuset av det norska spionärendet och CIA:s spionmisstankar mot Sveriges statsminister övervakade Olof Palmes förehavanden på mordkvällen då han på sin fritid rörde sig i centrala Stockholm.

Säpos underrättelseoperation Cosi fan Tutte kan ha gjort det möjligt för den Palmekritiska Säpogruppen att agera under mordkvällen. En medlem i gruppen var en riskbenägen operatör tränad i närstrid, radiokommunikation och avlyssning. Han använde en Smith&Wesson-revolver kaliber .38 i tjänsten. Han ägde en likadan revolver privat. I Palmeutredningen finns ett tidigt tips som tyder på att den då drygt 40-årige säkerhetspolisen visste att statsministerparet saknade livvaktsskydd på Rådmansgatans tunnelbanestation vid 21-tiden. Den erfarne säkerhetspolisen hade med andra ord motiv, kapacitet och tillfälle att delta i en övervakningsoperation mot Olof Palme.

Nästan 30 år efter mordet fick Palmeutredningen veta att den hemliga svenska försvarsorganisationen Stay Behind haft agenter ute på Stockholms gator under mordkvällen – på Östermalm och i Kungsträdgården innan mordet, och utanför Rosenbad någon timme efter mordet. Säpos och Stay Behinds aktiviteter bör åtminstone delvis kunna förklara varför så många vittnen observerade okända män med walkie talkies i närheten av mordplatsen.

Först 2018 fick de veta att en narkotikapolis avvek från sin tjänst och åkte civil polisbil till västra korsningen Tunnelgatan-Sveavägen någon minut innan mordet. Palmeutredaren Thure Nässén menade att narkotikapolisen kunde ha gripit Palmes mördare. På Sveavägens östra sida parkerade en polisman om sin privata bil strax innan mordet. När paret Palme promenerade söderut längs Sveavägen utan livvakter var de med andra ord omgivna av poliser, säkerhetspoliser och hemliga agenter med kapacitet att avvärja attentatet.

Palmeutredningen fick i åtminstone tre decennier orientera sig på en delvis mörklagd Stockholmskarta i sin jakt på Olof Palmes mördare. Det vi numera vet kastar ett blekt ljus över mordkvällens skuggor.

Lars Renvall är poet och litteraturvetare aktuell med den nya boken ”Mannen som inte fanns ”om mordet på Olof Palme.

Toppbild: En målning föreställande mordet på Olof Palme den 28 februari. Av okänd konstnär. Foto: Wikimedia Commons

***

Läs även: Palmespanare går vilse i stay behind-labyrinten

Läs även: När fantombilden hemsökte folkhemmet