Sanningen om Vreeswijks mest älskade låt

Han sa att idén till Somliga går med trasiga skor föddes när han såg fattiga brasilianska barn som bar skor tillverkade av bildäck. Men inspirationen kom från både Dylan och Ferlin, bland annat.

Cornelis Vreeswijk

Text: Klas Gustafson

Bild: TT

Cornelis Vreeswijks Tio vackra visor och Personliga Person från 1968 är en LP präglad av sorglöst svängande samba, inspirerad av en längre vistelse i Brasilien. På skivan finns sången som ska bli hans allra mest spelade, Somliga går med trasiga skor.

Cornelis säger att den kommer till honom i Rio de Janeiro, "när jag såg utslagna killar som hade skor gjorda av bildäck". Förklaringen låter rimlig, men stämmer inte med verkligheten. Redan när han landar i Brasilien har Cornelis tragglat med sångtexten i flera år, det framgår av hittills okända arkivfynd.

Vid sin död 2019 hade historieberättaren och vissångaren Sid Jansson i drygt femtio år bevarat och förvaltat en stor samling handskrivna manuskript och andra dokument som tillhört vännen och samarbetspartnern Cornelis. Det är ett rikt material som fördjupar bilden av sångdiktaren Vreeswijk.

Nyåret 1965 har det gått sex månader sedan Cornelis artistdebut och hans första svenska turné är just avslutad. I det kollegieblock han köpt i Wibergs bokhandel i Hudiksvall finns ett utkast till översättning av en amerikansk låt som folkmusiktrion Peter, Paul and Mary gjort populär: Blowing in the wind. Upphovspersonen är ännu rätt okänd i Sverige och Cornelis har uppfattat namnet som "Tom Dylan". Trots att denne redan kommit med fyra LP-skivor börjar svenska dagstidningar först vid den här tiden uppmärksamma "den 23-årige amerikanen Bob Dylan", som enligt Stockholms-Tidningen står för något alldeles nytt: "en sjungande poet som talar den nya ungdomens medvetna språk".

Första versen i Cornelis svenska tolkning av Blowing in the wind har ett anslag som liknar förlagans:

Hur många mil är det kvar, lillebror?
Hur många mil ska du gå
innan du har slitit ut dina skor
eller dom blivit för små?

I andra versen utvecklar Cornelis temat med de slitna skorna:

Somliga gå med trasiga skor
tills dom har slutat gå.
Gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så.

Mer än så blir det inte av detta första försök att tolka Dylan, men frasen "somliga går med trasiga skor" återkommer i Cornelis anteckningar och när han placerat den i en sång blir titeln Katastrofblues. Under arbetets gång har han hittat en ny, användbar melodi: The house carpenter, en skotsk ballad som amerikanska folksångerskan Joan Baez nyligen spelat in på skiva.

Innehållsmässigt har Cornelis sång inga likheter med den gamla balladen. Han tycks snarare vara påverkad av sin svenska favoritpoet, Nils Ferlin. "Tistelstigar och kolnad mo / trampe du nu med trasad sko", diktar Ferlin. Bilden av en sovande, frånvarande gud finns även hos honom, liksom den skadeglada djävulen.

Somliga går med trasiga skor må ha blivit förlöst i Brasilien, men Bob Dylan, Joan Baez och Nils Ferlin har deltagit i befruktningen.

Innan någon hört Cornelis Vreeswijk själv sjunga om trasiga skor framför Siw Malmkvist sången i sin folkparksshow sommaren 1968. En recensent beskriver den som "ett underbart nummer, rent, äkta med alla åthävor avskalade", men Siw Malmkvist tycker det är svårt att få lördagskvällarnas stojiga publik att lystra. 

Det hade kunnat bli hennes låt, men Siw Malmkvist spelar aldrig in Somliga går med trasiga skor på skiva. I stället blir Vreeswijks egen inspelning hans mest spridda verk. Så här 54 år efter utgivningen har den svartsynta betraktelsen över människans eviga vandring vid gravens rand streamats nära 24 miljoner gånger på Spotify.

***

Klas Gustafson är författare till biografin Ett bluesliv. Hela berättelsen om Cornelis Vreeswijk (2006), som den 15 september kommer i omarbetad och utvidgad version (Bo Ejeby förlag).