onsdag 7 januari
Peter Grönlund fortsätter kasta ljus över Sveriges skuggsidor. I den nya serien Synden tar han oss till ett laglöst Skåne där bidragsfusk, amfetaminkokning och våldsamma familjefejder dryper blod ur den syndiga myllan.
I den nu bortglömda realityserien Grannfejden (2007–2011) reste Robert Aschberg land och rike runt med medlare och försökte lösa infekterade konflikter mellan grannar. Ofta var detta ganska harmlöst, missförstånd och missämja kring skällande hundar och parkeringar tog sig överdrivna proportioner när gamla barndomstrauman och mindervärdeskomplex triggades.
Men ett synnerligen obehagligt avsnitt utspelar sig skånska Hagestad utanför Ystad. Där hade en våldsam fejd mellan två bondefamiljer rasat i tre generationer. Konflikten kring servituten av en väg tycktes först vara orsaken till flera fall av hot, trakasserier och fängelsedomar för misshandel, men man anar snart att såren går djupare än så. Den ena familjens gård är förfallen och man tvingas avyttra mark och fastigheter för att klara sig, medan granngården verkar överleva tidens gång och samhällets förändringar.
Om det inte vore för detta besök i den skånska myllan hade den tvåfaldigt Guldbaggebelönade Peter Grönlunds otäcka dramaserie framstått som väl överdriven. Men fiktionen kan inte överträffa verkligheten, bara göra den något mer begriplig.
Ute på skånska Bjärehalvön försvinner tonårspojken Silas (Alexander Persson) spårlöst, men återfinns snart död i ett vattendrag. Mordutredaren Dani (Krista Kosonen) lämnar Malmö för att undersöka fallet, även om hon verkligen inte borde. Hon har nämligen varit fostermor åt Silas, som också är bäste vän med hennes son Oliver (Caesar Matijasevic). De två pojkarna har tillsammans dragits ner i en nattsvart undre värld av våld och droger.
Silas kommer från en bondefamilj som delat upp en gård mellan två bröder, de åldrade patriarkerna Ivar (Mats Mårtensson) och Elis (Peter Gantman). De har ingen ro att vänta på polisen och saknar förtroende för Dani, bröderna känner sig nödgade till att själva skipa rättvisa i ett laglöst land vars arvsynd bistår i bidragsfusk, amfetaminkokning och sexuella övergrepp på barn. Våldsamheterna eskalerar samtidigt som hela ätten går under enligt den klassiska tragedins formel.
Grönlund har sedan debuten Tjuvheder (2015) blivit en mästare på att skildra svenskarna i marginalen. I den första femfaldigt Guldbaggebelönade filmen för han oss till Stockholms utkanter och bakgator där langaren Minna (spelas av Guldbaggebelönade Malin Levanon) kämpar för att överleva. Med en dödlig skuld hängande över sig försöker hon ta skydd på en camping i samhällets utkant för hemlösa där narkomaner, utslagna och fattiga i en sårig solidaritet och medmänsklighet försöker ta hand om och skydda varandra. Grönlund fångar den ständiga ångesten och rädslan i en tillvaro där ingen är fri utan i skuld till någon högre upp i brottslighetens hierarki.
Nästa film, den fyrfaldigt Guldbaggebelönade Goliat (2018) utspelar sig i stället i en nedgången bruksort utanför Norrköping där tonårspojken Kimmie Henebro (Sebastian Ljungblad) tvingas växa upp den hårda vägen. Hans pappa Roland (Joakim Sällquist) är yrkeskriminell och den missbrukande mamman Carina (Davina Robinson) är ständigt sjukskriven. När Roland ännu en gång döms till fängelse bestämmer sig föräldrarna för att det nu är dags för Kimmie att axla ansvaret som familjeförsörjare. Roland lär sin pojke att slåss, langa och kräva in skulder. Men det här är inte livet Kimmie önskar för sig själv, tillsammans med flickvännen Jonna (Carolina Andersson) vill han utbilda sig och ta sig bort från misären, samtidigt kan han inte lämna sin älskade lillasyster Sara (Elina Eriksson) i sticket.
Grönlund bygger sina socialrealistiska dramer kring ett fåtal etablerade och professionella skådespelare, men låter amatörer med egna erfarenheter av det svåra livet kliva fram i förgrunden. Det stärker verklighetsanknytningen betydligt.
I Synden är Peter Grantman, en lastbilschaufför från Helsingborg, magisk i rollen som Elis, en man som visar den största ömhet och kärlek mot sin familj, samtidigt som han inte skyr några som helst medel för att skydda den. I Goliat skiner den guldbaggenominerade Sebastian Ljungblad (sedan själv dömd för bedrägeri) i rollen som Kimmie och Joakim Sällquist, vars liv kantats av droger och kriminalitet, inledde en strålande karriär som skådespelare med att bli Guldbaggebelönad för sin roll som Roland.
Inte minst har Grönlund förlänat det svenska dramat med några av dess så långt ruskigaste skurkarna. Jan Mattson, som själv levt sitt liv på samhällets ytterkant, är oförglömlig som den brutale langaren och indrivaren Christer Korsbäck i Tjuvheder. Den gamle narkomanen Kenny Reinholdsson som den närmast trollaktige gangsterbossen Tomas Harjula i Goliat och nu Bruno Mile Matijasevic i rollen som den mystiske Järven, en gangster vars namn inger kalla kårar och som för in amfetamin och död till Bjärehalvön.
I Synden fortsätter Grönlund att utforska de teman han så långt givit sig i kast med, frågor kring blodsband, socialt arv och medmänsklighet bland människor bortom samhällets normer och skyddsnät. Med tiden har hans palett breddats, vi möter en alltmer mångkulturell befolkning på samhällets baksida. Han hinner dessutom skildra den samtida systemhotande gängkriminalitetens långa och giftiga tentakler, bidragsberoendets moraliska moras och de omhändertagna barnens utsatthet i behandlingshemstindustrin i händerna på dömda “exbrottslingar”.
Synden visas på Netflix.
***
