Trehundra år av förförelse – Casanova är fortfarande oemotståndlig
Världens mest kände förförare fyller 300 år. Det firas stort i hans födelsestad Venedig. Men vem var han egentligen, Giacomo Casanova?
Tänk att vara en sådan kvinnokarl att ditt efternamn blir synonymt med att vara en oemotståndlig förförare.
Föreställ dig att många hundra år efter din död kommer ditt namn att vara ett begrepp. Så blev det för den italienske charmören Giacomo Casanova.
I år är det 300 år sen han föddes i Venedig, den 2 april år 1725. Det har firats med pompa och ståt, på en rad sätt. Under Venedigs världsberömda karneval hyllades kvinnotjusaren varje kväll med en stor vattenshow kallad ”Giacomo, en kärlekshistoria”. Flera utställningar och konferenser hyllar också jubilaren, som den på Palazzo Mocenigo: ”Förnyelsen av mannens stil i Casanovas tid”.
För en nutida betraktare ser siden, sammet, rosetter och vitpudrat hår kanske inte så nydanande ut. Men på sin tid var Giacomo Casanova en trendsättare. Han var också lång, hela 1,87 meter, och beskrivs som mycket karismatisk. De gamla porträtten gör honom inte rättvisa, de berättar inget om hans röst, hans leende, glimten i ögat och hur bra han var på att både tala och lyssna. Även många män föll för Casanovas charm, ville vara hans vänner och kompanjoner, umgås med honom, låna honom pengar, låta honom gästa deras hem.
Den oemotståndlige italienaren har gått till historien som en man som nedlade kvinnohjärtan i både slott och koja, i stad efter stad, land efter land. Purunga eller fullmogna, Casanova älskade dem alla och de älskade honom. Både bildligt och bokstavligt. Minst 122 kvinnor ska han ha hunnit gå till sängs med under den del av sitt liv då han var i sin fulla mannakraft. Kåta män har det ju inte direkt rått brist på i världshistorien så hade den venetianske libertinen bara varit ännu en simpel påsättare hade han knappast blivit legendarisk. Giacomo Casanova var dock en renässansmänniska, i ordets rätta bemärkelse; en bildad, intelligent, kunskapstörstande och skapande person. Att han dessutom också var listig, manipulativ och opålitlig gjorde honom mänsklig.
En spännande person för sin samtid och för sitt eftermäle en perfekt huvudperson för filmer, böcker och pjäser. Där blir han den man alla kvinnor vill ha och den alla män vill vara.
Redan som 12-åring började den unge Giacomo studera på universitetet i Padua, några mil från Venedig. Han växte upp till en fascinerande yngling som tidigt insåg sin makt över det kvinnliga könet. Hans första stora passion var Bettina Gozzi, syster till en av hans privatlärare. Venedig var för 300 år sen en kulturell högborg och ett favoritresmål för den tidens elit. Den unge Casanova njöt av stadens fröjder och bejakade med glatt hjärta all sin lust och alla sina laster: kvinnor, vin och inte minst spel och dobbel.
Hans kvicka intellekt och skrupelfria läggning gjorde att han passade in överallt men också gjorde sig omöjligt överallt. Präst, soldat, spion, författare, violinist och bibliotekarie; Casanova bytte yrke på samma sätt som han bytte käresta. Han ägnade sig också åt magiska riter och till sist blev hans skulder, svek, sedeslöshet och lögner för många. Han sattes i fängelse i Dogepalatset i Venedig men lyckades efter drygt ett år där inne fly. Paris blev hans näst anhalt: en stad full av allt det goda livet kan erbjuda. Casanova presenterade sig som en 300 år gammal alkemist och lovade att kunna tillverka guld och diamanter ur intet. Wien, Sankt Petersburg, Madrid, London, Berlin och Prag skulle senare bli hans hem. Rastlösheten och hans oförmåga att hålla sig inom lagens och livets ramar drev honom ständigt vidare. Han umgicks med kungligheter och stora tänkare, som Voltaire och Rousseau, men också med utblottade dryckesbröder och utlämnade prostituerade.
Trots sin oförmåga att hålla fast vid en enda kvinna beskrivs han som vänfast och lojal. Det finns ingen anledning att romantisera hans leverne men inte heller att fördöma det. Det är historiskt belagt att han brevväxlade med många av sina kvinnliga bekanta livet ut. Däri ligger också en del av förklaringen till hans tjuskraft: Casanova såg kvinnorna som personer, inte bara kroppar. Han skrev också i sina böcker om att män måste lära sig mer om kvinnors anatomi och att det var viktigt att en man såg till att även kvinnan fick njutning i sängen. Något som på den tiden inte alls var självklart.
Bland hans litterära verk är förstås det mest intressanta självbiografin med titeln Historien om mitt liv. Förutom att verket är Casanovas personliga skildring av sitt mytomspunna liv så ger det en detaljrik och intressant inblick i människors vardag på 1700-talet, framför allt de som tillhörde gräddan.
Efter Giacomo Casanovas död är han ständigt omskriven, omsjungen och omtalad. Vad sägs till exempel om den finska pjäsen med den något svårtydda titeln Min fru, Casanova?
Ni minns väl även Siw Malmkvists gamla slagdänga Tunna skivor där hon sjunger om sin ”Lilla amatörcasanova”.
I den italienska filmen Casanovas återkomst från 2023 speglas den bedagade charmörens åldrande och förfall.
Han tillbringade sina sista år i Duchcov i Tjeckien, där hans 300-årsjubieum firats rejält. Där arbetade han som bibliotekarie åt Hertigen av Wallenstein men längtade ständigt hem till Venedig. Under lång tid hade Casanova varit plågad både av könssjukdomar och impotens. Fångad i myten om sig själv men nu utan förmåga och vilja att leva upp till den. Casanova myntade uttrycket ”Äktenskapet är kärlekens grav” och gifte sig aldrig.
Han dog på slottet i Duchcov den 4 juni 1798 efter att ha tagit emot den sista smörjelsen. En rastlös själ hade fått ro, efter ett liv levt till fullo, utan förbehåll. Och hans namn, det tycks leva kvar för alltid.
***
