Det finns ingen svensk som inte har handlat på H&M
Dokumentären om Hennes & Mauritz-dynastin är historiskt sprängstoff. Tyvärr är känslan av undermålig research och brist på fantasi påtaglig.
Sverige har en tendens att lida av kronisk otur när det gäller att skildra det förflutna. Historiska dramer tenderar att, snällt uttryckt, bli pekoral med en dialog på stapplig Dramatensvenska och den åkomman gäller även historiska romaner. Med vissa berömvärda undantag. Åkomman gäller dock inte historiska dokumentärer vilka tenderar att faktiskt kunna skildra både äldre och nutidshistoria.
Bo Erikssons och Kristina Ekerö Erikssons Trettioåriga kriget: Sveriges skräckvälde i Europa (2018) gjorde 1600-talet levande och dramascenerna i SVT:s Historien om Sverige lyfte berättelsen. Gregor Nowinskis Wallenberg från 2006 utgör en guldstandard när det gäller dokumentärmakeri och 2012 lyckades Tom Alandh fånga den mytomspunne finansmannen Jan Stenbecks ljus och mörker. Det var därför Jesper Henkes dokumentär H&M-dynastin hade stor potential. Tidigare har han med lysande resultat skildrat både den tidigare KD-ledaren Alf Svensson och tidningsdrottningen Amelia Adamo.
Sverige är världsunikt när det gäller en enda klädkedjas dominans under andra halvan av 1900-talet. Det finns ingen svensk som inte har handlat på H&M. Alltifrån kungafamiljen till förorten. Berättelsen om Hennes & Mauritz är inte bara historiskt – utan även dramaturgiskt – sprängstoff, då bolaget gick från en butik i Västerås till att bli världsledande. Tyvärr blev dokumentären en besvikelse.
I två delar berättas historien ”ab ovo” (från ägget), vilket är det vanligaste greppet inom biografigenren. När det gäller H&M kunde också den första delen varit den mest intressanta. Alla känner till att företaget kritiserats för undermåliga arbetsvillkor i fabriker runt om i världen, men få minns grundaren Erling Persson och vad han åstadkom för svensk klädindustri. Persson var, för att hänvisa till Cornelis Vreeswijks ballad från 1966, ytterst opersonlig och ställde under sin livstid bara upp på en biografisk intervju. Dessutom var den i skrift.
Tyvärr är det där dokumentären går bett. Man dramatiserar samtalet med patriarken och varvar det med lite halvmysiga intervjuer med diverse experter och dottern till hans första affärskompanjon Björn Wennberg. Han ville dock helst driva bokhandel. Känslan av undermålig research och brist på fantasi är påtaglig. Tidigare anställda vittnar om att Persson kunde komma in i butiker och ha bestämda åsikter: vilken företagsgrundare har inte det? Om man hade velat hade man här kunnat hitta annorlunda vinklar.
Exempelvis: vad tyckte KappAhls grundare Per-Olof Ahl om rivalen? Om han inte har lämnat några källor kunde man i alla fall intervjuat några av konkurrentens tidigare anställda. Hur gick kommersialism ihop med radikalismen 1968? Där hade man kunnat samtala med Kristina Torsson som var med och grundade klädmärket Mah-Jong. Det är trots allt ett stycke svensk historia.
Till skillnad från IKEA, som har ett helt museum i Älmhult, är H&M inte ett klädmärke som värderar sin historieskrivning. Länsmuseet i Västerås har exempelvis inte ett H&M-rum där man hade kunnat rekonstruera den första butiken. I staden har Erling Persson dock en plats uppkallad sig. Det är därför dokumentärer är viktiga för att förmedla historien. Greger Nowinski fick medlemmarna av klanen Wallenberg att öppna upp sig. Ägarfamiljen Persson är betydligt tystare. I stället för att teckna en släktkrönika får man i så fall måla med bredare penslar. H&M:s historia är också Sveriges, och den här dokumentären hade kunnat bli betydligt bättre om man hade insett detta. Tyvärr blev man nästan sömnig.
H&M-dynastin kan ses på SVT Play.
***
Läs även: Spioner, legendarer och otippat raffel
Läs även: Kommer Landman att läka Amerika?
