Musikbaren har äntligen kommit till Sverige

“Fotoförbud råder. Konversera med låg ljudvolym. Flytta inte på några möbler.” I den mörka hallen utanför lyssningsrummet hänger en lista med ordningsregler. Till höger lyser en röd lampa – en signal för att rummet just nu är fullsatt. Fram till nyligen var Hosoi i Stockholms slakthusområde antagligen Sveriges enda musikbar. Här samlas huvudstadens musiknördar i tystnad för att njuta av noga utvalda vinylskivor och ett påkostat ljudsystem. Mat och dryck – ja, till och med sällskapet i soffan – är sekundärt.

Fenomenet härstammar från Japan och kallades från början för “jazz kissa” (ungefärlig betydelse: “butik där man dricker te”). Där har det funnits i minst 100 år, och nådde sin guldålder under 60- och 70-talet. De japanska barerna och kaféerna kännetecknades av lyxiga ljudsystem och initierade skivsamlingar med amerikanska jazzskivor, som var dyra och svåra att få tag på.

Under 2000-talet har musikbarerna spritt sig över hela världen, från London till Sydney och Mexico City. Nu verkar de slå igenom på riktigt även i Sverige. 2024 fick Hosoi sällskap av restaurangen Kouthoofd Familie Winkel – med stort fokus på musiklyssnande – i Gamla stan. Och i höst blev klubben Nefertiti först ut i Göteborg med en egen jazz kissa.

– Jag besökte Japan 2003 och blev väldigt inspirerad. Många såna här ställen var hemma hos folk i lägenheter – på gatan satt skyltar där det stod “i kväll kör jag musikkafé”, och så satt man hemma i en vinylnörds lägenhet och drack whisky. Det var otroligt genuint, berättar Nefertitis ägare Mattias Lundin.

Den klassiska Göteborgsklubben drabbades av tre stora översvämningar 2023. Byggarbetet med Västlänken hade gått snett, och fyllt Nefertitis lokaler med avloppsvatten från Göta älv. Under det omfattande renoveringsarbetet plockade Lundin upp sin 20 år gamla livsdröm.

– Jag äger en gigantisk vinylsamling med nästan 13 000 skivor. Jag har alltid gått i tankar på att skivorna inte bara ska vara tillgängliga för mig själv i min lägenhet. Att kunna dela med sig av den här glädjen med samlingen är fantastiskt, säger han.

Bakom bardisken står nu en 28-tumsbas uppställd tillsammans med några av hans egna jazzskivor – ett urval från den enorma samlingen. Förutom ett inlägg i sociala medier, som fick ett entusiastiskt gensvar med utrop som “äntligen!”, har Nefertiti inte marknadsfört satsningen. Redan de första dagarna blev Mattias Lundin positivt överraskad av intresset:

– Direkt så kom det dit folk helt själva med en bok i handen – det var väldigt olika typer av folk i olika åldrar och av olika ursprung. Alla beställde ett glas whisky och lyssnade på vår jazz, exakt som man gör i Japan. Många sa att de hade varit på jazz kissa-barer där och längtat efter att det skulle komma hit.

I en svensk klubbkontext framstår beteendet som avvikande. Samtidigt som våra alkohollagar internationellt sett är strikta, tenderar barhänget att fokusera på att dricka alkohol och umgås. Tyst och ensam kan man ju vara hemma! Medan stockholmska Hosoi hanterar den här kulturkrocken med nedskrivna regler, försöker Nefertiti se mellan fingrarna – även om det finns en risk att någon missförstår poängen.

– Många i Sverige tror att det är musiken som ska vara tyst. Men det är tvärtom! I vår del av världen gillar folk att prata när man går ut. Vi tycker inte att man måste komma hit och vara helt tyst, men musiken ska få ta mycket plats. På de flesta andra barer är musiken något som händer i bakgrunden. Här hamnar den i fokus och får utforma rummet, säger Mattias Lundin.

Sedan starten har Hosoi utökat sin verksamhet med en egen profilerad musikfestival, som blir slutsåld varje sommar. I lyssningsrummet arrangeras dessutom enskilda konserter. Samtidigt är den traditionella musikbaren på nedgång i Japan. På grund av den åldrande demografin tvingas många av landets jazz kissa-barer lägga ned, även om hundratals barer fortfarande sägs finnas kvar.

Enligt fotografen Philip Arneil, som gjort en fotobok om fenomenet, växte jazz kissa fram organiskt ur japanernas levnadsstandard. Det billiga priset för att höra nya jazzskivor var en faktor – men också att många japaner bodde i hus med tunna väggar.

Med vår tids streamingtjänster är musik billigare och mer lättillgängligt än någonsin. Så varför sprider sig musikbarerna nu till länder som Sverige?

Nefertitis Mattias Lundin tror att dagens övergripande hälsotrend, med mindre fokus på alkohol än förr, är en faktor. Men framför allt menar han att en “uppkopplingströtthet” spelar in: i de sociala mediernas flöden bombarderas vi dagligen med ljud, men helt utan koncentration. Under de skräddarsydda algoritmernas tid blir barerna ett personligare sätt att upptäcka musik.

– Man är trött på Tiktok och söker sig till en äkta upplevelse. Att lyssna på en riktig människas vinylskiva i ett genomtänkt utrymme är en genuin musikupplevelse – till skillnad från att “råka ut” för något av Spotifys AI-förslag, säger Mattias Lundin.

Kanske är det också en fråga om upplevd exklusivitet. Musikbarerna i Stockholm och Göteborg håller alla relativt låg profil, med sparsmakad information riktad till de redan frälsta.

– Det finns vissa ställen där man får känslan av att kunderna ses som lite till besvär, säger fotografen Philip Arneil i en intervju med South China Morning Post.

Både i Sverige och Japan verkar barerna följa samma princip: det viktigaste är att kärleken till musiken får styra upplevelsen. Det är okej att ställa krav på sina gäster, och de som verkligen vill komma tar sig dit ändå.

“Vad vill krogen vara – Stockholms hemligaste?”, skriver Svenska Dagbladet om Gamla stans Kouthoofd Familie Winkel och deras handskrivna lapp med öppettider. Eller som Hosoi uttrycker det i sitt regelverk: “suits pay double.”

***

Läs även: Sverige har aldrig känts så långt borta som i ”Madchester”

Läs även: Lily Allen är tillbaka för att vinna