Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

En tidigare kollega berättade för mig att hennes lilla dotter är en så kallad “therian”, en människa som identifierar sig som ett djur. Jag tänkte först att hon funnit att hennes “egentliga jag” var en katt eller något sådant, men förvånad fick jag veta att flickan betraktade sig själv som fjälluggla.

Två katter? ”Therianer” är människor som identifierar sig som djur. Foto: Oscar Olsson/ TT/

När mamman resonerade med flickan om hennes arttillhörighet, vände hon på resonemanget och ställde den filosofiska motfrågan: “Hur kan du veta att du är en människa?”. Hon hade till och med på sig en fjällugglemask när hon åkte tunnelbana eller var ute och lekte med sina theriankompisar. Det fanns bilder på hur hon satt likt ugglan och spanade från olika höjder.

“Hur kunde hon få en sådan idé”, tänkte jag, och föreslog att föräldrarna till någon födelsedag skulle ta med henne ut i det vilda för att se hur fjällugglor faktiskt lever. Skulle det vara lika självklart för henne då att hon tillhörde denna skock? Det visade sig inte vara så lätt, för dessa fåglar är numera utdöda i Sverige. Förr fann man fjällugglor norr om Härjedalen, men nu har de inte setts häcka i landet på tio år.

1. En fjälluggla med sitt byte. Illustration av Oskar von Riesenthal från 1876. Foto:
Wikimedia Commons 2.Två fjällugglor, gravyr av John James Audubon från 1830-talet. Foto: University of Pittsburgh/Wikimedia Commons

Det var förstås vår store systematiker Carl von Linné som först beskrev, kategoriserade och namngav fjällugglan 1758. Den lever nu i jordens nordligaste regioner, på Grönland och i Alaska, Kanada, Skottland, de nordiska länderna och Ryssland, i synnerhet i Sibirien.

Men sedan 1970-talet har fjällugglan blivit drastiskt färre, då beräknades världspopulationen uppgå till 200 000 individer, i dag återstår som flest 14 000 par. I Norden har minskande häckning länge varit en varningsklocka.

En jagande fjälluggla. Foto: Government of Quebec/Wikimeda Commons

Fjällugglan har historiskt sett hört till de mest jagade ugglorna och tros ha varit viktig föda för de tidigaste människorna. Det jagades inte bara i nordligare trakter utan även så långt söderut som i dagens Frankrike. Men skälen till att fjällugglan nu dör ut tros vara klimatförändringar och föroreningar. Havsisarna som den tidigare landade på smälter bort och den mänskliga utbredningen med fordon och infrastruktur gör att fjällugglan krockar med bilar, flygplan, torn och ledningar. Framför allt har fjällugglan svårt att hitta mat, sedan 1980-talet finns det allt färre gnagare att äta.

En fjälluggla med sitt byte. Foto: Bernd Thissen/AP

Det var först senare det slog mig att Harry Potters följeslagare Hedwig är en fjälluggla. Säkerligen var det därifrån flickan hade fått idén om sin egentliga arthemvist. Det finns något djupt tragiskt och ironiskt med det. Människans snabba framfart tar död på ett djur som fanns innan vi vandrade på jorden. Nu finns det människor som identifierar sig som de djur vi själva utrotar. Kanske är det therianerna som i framtiden kommer presentera de utdöda djurarter som aldrig kommer tillbaka.

Sveriges sista fjälluggla åker tunnelbana i Stockholm.

Toppbild. En farlig syn, en fjälluggla på en ledning. Människans utbredning och infrastruktur utgör ett hot mot den allt ovanligare fågeln. Foto: Rick Bohn/USFWS Mountain-Prairie/Wikimedia Commons

***

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Månadens erbjudande

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill