Det var med självklarhet han kom att kallas den femte Abban

Popgruppen Abbas ljud gick inte att jämföra med hundratals andra gruppers ljud under sjuttiotalet och det tidiga åttiotalet. En bra inspelning kan låta på mängder av olika sätt. Men i ärlighetens namn, skillnaderna är små. Fast hos Abba var ljudet nytt – på riktigt. Svenska Dagbladet beskrev det med ordet alkemi och det var ljudteknikern Michael B Tretow – en piprökande karl med glad uppsyn – som visade hur och varför inspelningskonsten är ett slags musikens alkemi.

”Halvt magiskt”, sa en gäst på plats i studion under en inspelning.

”Nej”, sa Stikkan Andersson, managern, ”helt magiskt. The Abba Sound.”

Tillkomsten av det speciella soundet hade börjat i pojkrummet hos familjen Tretow på Kungsgatan i Norrköping. Michael var en profil i stadens pop-liv på sextiotalet. Redan hans namn röjde en berättelse om hur en marginell korrigering kunde förändra en image: pojken hette Bo Michael Tretow. Han snattade B:et från Bo och placerade det mellan förnamn och efternamn. Simsalabim hade han ett namn som kunde ha tillhört en amerikansk demonproducent Michael B Tretow.

Som tonåring var Tretow medlem i flera popgrupper. Bland annat spelade han in en singel tillsammans med Mikael Ramel som bandet Mikael & Michael. Som soloartist gjorde han flera singlar på skivbolaget Knäppupp, ägt av Mikaels pappa Povel Ramel. Men hans rykte steg än snabbare när han som ljudtekniker började experimentera med flerkanalsinspelningar och överdubbningar. Han avbröt värnplikten och satsade på att arbeta med musik och ljud. År 1968 hamnade Tretow i studion hos skivbolaget Metronome där han bland annat spelade in material med de blivande abborna Björn Ulveaus och Benny Andersson. Han blev på ett naturligt sätt Abbas hustekniker från start och kom att göra samtliga gruppens inspelningar utom sladdis-albumet Voyage som kom härom året. Han var också med och byggde upp Polar Studios på Kungsholmen i Stockholm. Det var med självklarhet han kom att kallas den femte Abban. När gruppen splittrades i mitten på åttiotalet fortsatte Tretow att arbeta med inspelningen av musikalen Chess samt flera av medlemmarnas soloalbum. 

Men Michael Tretow hann med annat också. År 1976 spelade han in ett eget album tillsammans med abborna och deras musiker. Resultatet blev den humoristiska engelskspråkiga skivan ”Let’s Boogie”. Senare gjorde han och Ted Gärdestad musikparafraser med nonsenstexter under pseudonymen Caramba. Vid två tillfällen var han värd för Sommar i Sverige Radio. 

Hemma i Bromma byggde Tretow upp en egen studio, Garage de Garbage och startade skivbolaget Trash Records. Det gav ut hans album med ordvitsar, musikaliska karikatyrer och galen humor samt den självbiografiska ”Åby Folkets Park -59”. Störst kommersiell framgång fick han med låten Den makalösa manicken från barnskivan Tomteland. Denna ganska monotona och robotklinkankande låt om en halvtokig uppfinnare hamnade på Svensktoppen och blev en landsplåga som låg kvar på listorna i närmare ett halvår.

Dessemellan blev det signaturmelodier, radiojinglar, reklamspotar och sketcher för olika radioprogram som Kjell Alinges underfundiga och lätt absurda Eldorado. På julen flera år i rad sände Sveriges Radio Tretows ljudafton – Lång dags färd mot fnatt. Där bjöds lyssnarna på sketcher och nyskrivna låtar, till exempel en om Ill-Marie som lagar julmaten:

                        ”… en tomtepalt  

                        som innehåller allt 

                        från senapsgas till salt”. 

Slutet av Tretows liv blev tungt. År 2001 drabbades han av en hjärnblödning som inte ledde till att han under tio år inte kunde prata.

Efter dödsbudet lade vännen och kollegan Björn Ulvaeus från Abba ut den här texten online: ”Michaels betydelse för Abba går inte överskatta. Han var en varm, generös människa och en god vän. Tack, Micke, för alla skratt!” Och Anni-Frid Lyngstad beskrev honom som ”tryggheten i vår lilla studio-bubbla med din aldrig sinande kreativitet, värme och glädje och ingen passade så bra i pipa som du!”