En äkta Frankenstein
Walter Frankenstein, ingenjör och förintelseöverlevare, dog den 21 april. Han blev 100 år gammal.
Man kan lätt föreställa sig hur samtalen löpte bland dem som i sextiotalets tidiga år arbetade med att dra tunnelbanans röda och gröna linjer förbi Slussen, denna knutpunkt i den stockholmska trafiken.
"Vi har en murare från utlandet på bygget, du skulle se honom sätta plattor. Och kan du tänka dig vad han heter…?"
"Nej."
"Frankenstein. Som filmmonstret."
Men plattsättaren Frankenstein vid Slussen, med bostad i Bandhagen, var äkta vara och hade ett minst lika innehållsrikt liv som sin fiktive namne. Han var född 1924 i Flatow i östra Tyskland, numera beläget i Polen med namnet Zlotow. Som barn bodde lille Walter med modern Martha Frankenstein ovanpå hennes lanthandel i hemstaden. Pappan dog när Walter bara var fyra år gammal och farbrodern, läkaren Selmer Frankenstein, blev pojkens förmyndare. När Berlinklubben Hertha bli tysklandsmästare i fotboll åren 1930 och 1931 föddes Frankensteins idrottsintresse och han blev lagets livslånga supporter.
Walter Frankenstein gick i folkskolan, men redan vid tolv års ålder tvingades han sluta eftersom familjen var judisk. Nazisterna hade kommit till makten några år tidigare och påbörjat sin successiva utrensning av judar ur samhällslivet. Farbrodern tog med Walter till ett barnhem i Berlin. De anlände till Alexanderplatz i slutet av juni. Året var 1936 och en vecka senare fick pojken följa med en morbror på de Olympiska spelen som gick av stapeln i staden. Där såg han bland annat den legendariske svarte sprintern Jesse Owens vinna guldmedalj.
Franksteins liv fortsatte som många andra judiska liv i Hitlers Tyskland. Han började i en judisk skola och när novemberpogromen – som nazisterna kallade Kristallnatten – sköljde över landet hösten 1938 såg Frankenstein, då 14 år gammal, bränderna från barnhemmets tak i Berlin. Hans plan att utbilda sig till arkitekt grusades eftersom judar nekades högre utbildning. I stället sattes han i murarlära i den judiska församlingens yrkesskola.
Kriget bröt ut året efter. Frankenstein var kvar i Tyskland. Han mötte en kvinna, Leonie Rosner. De gifte sig 1942 och paret fick sonen Uri. Makarna sattes i tvångsarbete och samtidigt såg de hur släktingar och vänner deporterades. De insåg att inget gott väntade de bortförda och rev därför av sig sina gula davidsstjärnor. De gömde sig för Gestapo. En underjordisk hjälporganisation såg till att familjen Frankenstein fram till krigsslutet kunde finna tillfälliga gömställen. Före kriget hade det funnits över 150 000 judar i Berlin. När freden till kom fanns bara omkring 1700 kvar. Nazisterna hade sänt flertalet till koncentrations- och förintelseläger. Andra dog av hunger, sjukdomar eller de allierades bombningar.
Första fredshösten lyckades Leonie få emigrantvisum till Palestina med sina två barn. Frankenstein fick löfte om att få följa efter inom sex veckor, men britterna som styrde landet bromsade invandringen av judar. Han fick vara med om att bygga om en liten kustångare och olagligt ta sig dit. Från 1947 bodde han med sin familj i Israel och deltog i kriget mot de arabiska grannstaterna som bröt ut när Israel utropade sin självständighet 1948. Familjen flyttade till Sverige 1956.
I Stockholm utbildade Walter Frankenstein sig till civilingenjör. Sin försörjning fick han genom att sätta plattor på Slussen. Han blev senare byggnadskonstruktör och materialprovare vid kärnkraftverk i Sverige och Finland. Efter pensioneringen studerade han Europas moderna historia och höll föreläsningar både på judiska museet i Berlin och i skolor om nazisternas judeförföljelser och Förintelsen. Arbetet ledde till att han tilldelades Tysklands förnämsta utmärkelse Hedersorden.
Framför ungdomarna stod en äkta Frankenstein. Utan monster.
Man kan lätt föreställa sig hur samtalen löpte bland dem som i sextiotalets tidiga år arbetade med att dra tunnelbanans röda och gröna linjer förbi Slussen, denna knutpunkt i den stockholmska trafiken.
”Vi har en murare från utlandet på bygget, du skulle se honom sätta plattor. Och kan du tänka dig vad han heter…?”
”Nej.”
”Frankenstein. Som filmmonstret.”
Men plattsättaren Frankenstein vid Slussen, med bostad i Bandhagen, var äkta vara och hade ett minst lika innehållsrikt liv som sin fiktive namne. Han var född 1924 i Flatow i östra Tyskland, numera beläget i Polen med namnet Zlotow. Som barn bodde lille Walter med modern Martha Frankenstein ovanpå hennes lanthandel i hemstaden. Pappan dog när Walter bara var fyra år gammal och farbrodern, läkaren Selmer Frankenstein, blev pojkens förmyndare. När Berlinklubben Hertha bli tysklandsmästare i fotboll åren 1930 och 1931 föddes Frankensteins idrottsintresse och han blev lagets livslånga supporter.
Walter Frankenstein gick i folkskolan, men redan vid tolv års ålder tvingades han sluta eftersom familjen var judisk. Nazisterna hade kommit till makten några år tidigare och påbörjat sin successiva utrensning av judar ur samhällslivet. Farbrodern tog med Walter till ett barnhem i Berlin. De anlände till Alexanderplatz i slutet av juni. Året var 1936 och en vecka senare fick pojken följa med en morbror på de Olympiska spelen som gick av stapeln i staden. Där såg han bland annat den legendariske svarte sprintern Jesse Owens vinna guldmedalj.
Franksteins liv fortsatte som många andra judiska liv i Hitlers Tyskland. Han började i en judisk skola och när novemberpogromen – som nazisterna kallade Kristallnatten – sköljde över landet hösten 1938 såg Frankenstein, då 14 år gammal, bränderna från barnhemmets tak i Berlin. Hans plan att utbilda sig till arkitekt grusades eftersom judar nekades högre utbildning. I stället sattes han i murarlära i den judiska församlingens yrkesskola.
Kriget bröt ut året efter. Frankenstein var kvar i Tyskland. Han mötte en kvinna, Leonie Rosner. De gifte sig 1942 och paret fick sonen Uri. Makarna sattes i tvångsarbete och samtidigt såg de hur släktingar och vänner deporterades. De insåg att inget gott väntade de bortförda och rev därför av sig sina gula davidsstjärnor. De gömde sig för Gestapo. En underjordisk hjälporganisation såg till att familjen Frankenstein fram till krigsslutet kunde finna tillfälliga gömställen. Före kriget hade det funnits över 150 000 judar i Berlin. När freden till kom fanns bara omkring 1700 kvar. Nazisterna hade sänt flertalet till koncentrations- och förintelseläger. Andra dog av hunger, sjukdomar eller de allierades bombningar.
Första fredshösten lyckades Leonie få emigrantvisum till Palestina med sina två barn. Frankenstein fick löfte om att få följa efter inom sex veckor, men britterna som styrde landet bromsade invandringen av judar. Han fick vara med om att bygga om en liten kustångare och olagligt ta sig dit. Från 1947 bodde han med sin familj i Israel och deltog i kriget mot de arabiska grannstaterna som bröt ut när Israel utropade sin självständighet 1948. Familjen flyttade till Sverige 1956.
I Stockholm utbildade Walter Frankenstein sig till civilingenjör. Sin försörjning fick han genom att sätta plattor på Slussen. Han blev senare byggnadskonstruktör och materialprovare vid kärnkraftverk i Sverige och Finland. Efter pensioneringen studerade han Europas moderna historia och höll föreläsningar både på judiska museet i Berlin och i skolor om nazisternas judeförföljelser och Förintelsen. Arbetet ledde till att han tilldelades Tysklands förnämsta utmärkelse Hedersorden.
Framför ungdomarna stod en äkta Frankenstein. Utan monster.
