En pionjär som skickligt förstod marknadens svängningar

Tedde Jeansson var en av de mest inflytelserika aktörerna i Stockholms finansvärld på 1970- och det tidiga 1980-talet. Det som gjorde honom känd var de stora framgångarna under hans tid som vd för oljehandelsbolaget Swedish Trading Company, STC. Från mitten av 60-talet hade oljepriserna blivit alltmer volatila med kraftiga svängningar upp och ner. Det så kallade sexdagarskriget 1967 i Mellanöstern följt av Yom Kippur-kriget sex år senare skapade panik på oljemarknaden och i industriländerna.

Här var Tedde Jeansson en pionjär som skickligt förstod att utnyttja marknadens svängningar. STC, som ingick i Anders Walls investmentkoncern Beijerinvest, tjänade stora pengar, cirka 300 miljoner i dåtidens penningvärde under åren 1979 respektive 1980. Men STC:s enorma vinster skapade spänningar inom koncernen.

Finansmannen Stig Ramel ger den här interiören från 1978 i sin memoarbok Pojken i dörren, utgiven 1994:  ”Tedde och de unga oljemäklarna, som tyckte att allt blev guld som de rörde vid, blev mer och mer ovilliga att låta sina vinster tas om hand av moderbolaget. Så började en serie kriser mellan moder och dotter, där jag som styrelseordförande i båda företagen kom att spela en roll som förlikningsman mellan Wall och Jeansson. Det första utspelet kom när Tedde, utan att planen förankrats i Beijers styrelse, köpte en stor post i gruvföretaget Boliden med avsikt att ta över bolaget.”

Planerna utlöste en politisk storm när fackföreningarna på Boliden hotade med strejk ifall ” oljespekulanterna” från Stockholm skulle ta över. Till slut satte Beijerinvests styrelse stopp för affären.  

STC:s stora vinster var också ett viktigt skäl till att fordonsjätten Volvo gick ihop med Beijerinvest år 1981. Nu fick Tedde Jeansson den mäktige Pehr G Gyllenhammar som högste chef. Det är hos många tillverkande företag, särskilt inom fordonsindustrin, en sed att företagsledningarna ska föregå med gott exempel och själva använda bolagets produkter, vilket i detta fall innebar att köra en Volvo. Det gjorde inte Jeansson, som var van vid att gå sin egen väg. Så en dag ringde Gyllenhammar upp Tedde och sa i barsk ton: ”Här i koncernen kör vi Volvo”.

Jeansson svarade lugnt: ”Det kan väl hända, men jag kör Jaguar”. Det blev ett förebud om spända relationer dem emellan. I praktiken hade de alltför olika affärsstil och levnadsstil för att kunna arbeta tillsammans. Det slutade så småningom med att Tedde Jeansson tackade för sig, lämnade STC och flyttade till London där han framgångsrikt ägnade sig åt egna investeringar.  

Samarbetet mellan Anders Wall och PG Gyllenhammar blev inte heller lyckat, och fusionen backades varefter de båda affärsimperierna gick skilda vägar. Relationen mellan Wall och Jeansson, däremot, lappades snart ihop under överinseende av Stig Ramel och de två förblev goda vänner livet ut, vilket Wall gav uttryck för i en mycket uppskattande runa i Dagens Nyheter efter dödsbudet.

Tedde Jeansson växte upp i Djursholm med modern som hade blivit änka när Tedde bara var ett par år gammal. Skolan hade han dåligt tålamod med, han var snarare ett busfrö med dåliga betyg. Han tråcklade sig dock igenom handelsgymnasiet Schartau och klarade sig sedan utomordentligt väl i livet genom hög EQ och en utpräglad ”charm och driftighet”, som Anders Wall uttryckte det. Efter några äventyrliga år vid ett gruvföretag i Liberia kom han tillbaka till Sverige där han inledde den ovan beskrivna resan med STC.

Med åren tillbringade Jeansson mycket tid i Portugal och började också ägna sig åt välgörenhet i olika former. Exempelvis gjorde han donationer till Karolinska Institutet, Stadsmissionen, Fryshuset med flera. Han skänkte även pengar till 15 skolor i Libyen som alltjämt drivs på hans donation.