Han höll några av de tyngsta posterna i näringslivet

Under sin karriär höll Lars Ramqvist några av de tyngsta posterna i näringslivet. Dagens Industri beskrev honom under nittiotalet som ”en av århundradets näringslivsgiganter” och ”tungviktaren som satte Ericsson på världskartan”. Aftonbladet använde orden ”kungen av svenskt näringsliv”.  

Ramqvist växte upp som son till en gruvfogde i Grängesberg i Dalarna, en bygd där rättesnöret löd: ”Gör din plikt, gör det rätta.” Han gick med i scouterna och SSU. Och lärde sig spela saxofon riktigt hyggligt, enligt en rumpmas som hört honom spela. Det fortsatte han förresten med hela livet. 

Efter gymnasiet i Ludvika tänkte han sig en karriär som tandläkare, men i stället blev det en doktorshatt i Uppsala och en docentur i oorganisk kemi. Efter det fick Ramqvist, 25 år gammal, jobb vid Stora Kopparberg. I början på åttiotalet gick han vidare till telekomjätten Ericsson. Han var innovativ, satsade på research och med hjälp av sin kemiutbildning arbetade han fram bland annat eldfasta metaller på vilka Ericsson fick patent. Med samma uppfinningsrikedom utarbetade han nya affärsidéer.  

Lars Ramqvist vandrade hela vägen till företagets topp och blev dess vd 1990. Efter åtta år på posten fortsatte han i ytterligare fyra som styrelsens ordförande. Ericsson växte under hans tid till ett företag som omsatte mer än 100 miljarder kronor och som mest hade 80.000 anställda världen över.  

Han var en självmedveten ledare – någon säger auktoritär – men saknade sinne för konsumentprodukter som mobiltelefoner och utan djupare insikter i det som skulle bli internet. Kritiker menar att Ericsson, som i mitten på nittiotalet var etta också på telefoner, skulle ha anpassat sig snabbare efter en föränderlig omvärld.  

Parallellt med uppdraget i Ericsson tog Ramqvist plats i styrelsen för flera av näringslivets kronjuveler, som Astra, SCA och Volvo. Men det var ordförandeskapet i pensionsbolaget Skandia och den så kallade Skandiaskandalen som mest kom att förknippas med honom och som kom att solka hans namn. 

Den briserade några år efter millennieskiftet och handlade om att Skandia hade betalat ut 3 miljarder kronor i löner, bonusar och pensioner till elva chefer i företagsledningen. En skyhög summa än i dag, men som när det hände framstod som fullständigt astronomisk. 

Saken blev inte bättre av att Skandia hade två  bonussystem – Sharetracker och Wealthbuilder – som byggde på ett sinnrikt sätt att redovisa värdet på bolaget, gränsande till skojeri.  

Dessutom avslöjade att flera toppchefer hade fått sina lägenheter lyxrenoverade på företagets bekostnad och att de och deras barn hade fått hyreslägenheter, vilka ombildades till värdefulla bostadsrätter. Några hade dessutom flyttat sina bonusar till skatteparadis. Hela styrelsen för Skandia, med Ramqvist i spetsen polisanmäldes för grov trolöshet mot huvudman. Bolagets aktiekurs rasade på ett enda år med 98 procent. 

Till Ramqvists försvar kan anföras att när han tog över ordförandeklubban 1999 var aktien en kursraket och de tvivelaktiga bonussystemen redan på banan. 

Så hur stor var då hans skuld i denna den svenska snikenhetens urhärva? Svar: Ovisst.  Förundersökningen mot honom lades ned då överåklagare Christer van der Kwast inte kunde bevisa att Ramqvist hade missbrukat sin förtroendeställning. Ramqvist träffade också en överenskommelse med Skandia som sände ett tvetydigt budskap. Å ena sidan Ramqvist gick han med på att återbetala de arvoden han erhållit från bolaget under åren 2000 och 2001, totalt omkring 2,2 miljoner kronor. Å andra sidan ingick han överenskommelsen ”utan att erkänna skuld eller annat missförhållande”.  

Med Skandiaaffären bakom sig drog han sig tillbaka till sitt säteri Näsby söder om Gnesta i Sörmland med 730 hektar mark och tio hus. Där odlade han sitt stor jaktintresse. 

Han hade köpt gården för fyndpriset 14 miljoner kronor av den utarmade skogsbaronen Matts Carlgren. Strax före sin död sålde han i det årets största bostadsaffär egendomen för 175 miljoner kronor till Gunilla von Platen, känd från Draknästet i tv.