Hennes företagsamhet och organisationsförmåga var stor
Iréne Söderblom, revyartist och dragspelare, dog den 27 juli. Hon blev 101 år gammal.
Bild: TT
Det vore i detta fall ett tjänstefel att inte tala om en kvinnas ålder. För betänk att när Iréne Söderblom föddes i Göteborg 1921 satte Ernst Rolf på Intima teatern i Stockholm upp sin allra första revy, ”Bolsjevikdiamanten”. Gösta Ekman (den äldre) spelade in stumfilmen ”En lyckoriddare”. Och den roligaste tidningen i landet hette Söndagsnisse-Strix.
Flickan Söderblom hann bli sex år innan Sveriges med tiden mest populära sångare, Sven-Olof Sandberg, debuterade som skiv- och radioartist.
Själv upptäcktes hon hemma 1941 när hon deltog i en talangtävling i hemstaden, mitt under brinnande världskrig. Vad gjorde hon då? Sjöng högt och frejdigt? Nej. Klinkade på piano? Nej. Stoppa pressarna! Hon spelade dragspel!
Dragspel var vid denna tid ett karlgöra. Dragspelskungar var definitivt kungar, inte blonda prinsessor i krusat hår. Kungarna hade namn som Calle Jularbo, Andrew Walter och Karl Grönstedt. De kom från Norrland eller till nöds från Dalarna. Inte söder om Dalälven och definitivt inte från Västkusten. Kungarna hade även monopol på dragspelsfilmer (och dessa var många på fyrtiotalet) – tills Iréne Söderblom kom, vill säga.
Hon hade tidigt börjat spela instrumentet och tog lektioner av ekvilibristen och kompositören Fredrik Tancred. Första filmrollen fick hon som ganska liten, i den flygromantiska ”Tre söner gick till flyget” och senare i den på sin tid prisade ”Hotell Kåkbrinken”. Med inspelningen av ”Benknäckarvals” på grammofonskiva är hon fortfarande ihågkommen av en och annan åldrad dragspelsentusiast.
Karriären gick sedan spikrakt uppåt i den svenska pilsnerfilmens guldålder. Det blev totalt 17 filmer åren från 1945 till 1959. Mest minnesvärd blev rollen som Elvira i fem folkkära 91:an Karlsson-filmer. I samband med den första av dessa träffade hon komikern Gösta Bernhard. De gifte sig med varandra.
Hon var dragspelssolist i Chinavarietén år 1944, tog tallektioner hos Calle Barcklind och antogs 1945 på Terserus Teaterskola. Därefter kom hon att synas på alla de stora revy- och teaterscenerna och turnerade med tidens rolighetsministrar Sickan Carlsson, Thor Modéen, Lasse Dahlquist, Maritta Marke och Åke Söderblom (som hon inte var släkt med).
De största framgångarna, och erkännandet som skådis kom på Casinoteatern i de så kallade crazy-revyerna, när legenderna Gösta Bernhard och Stig Bergendorff, uppbackade av Tre Knas (Carl-Gustaf Lindstedt, Gunnar ”Knas” Lindkvist och Nils Ohlson) var det roligaste Sverige hade. På Casino stannade hon i tio säsonger och revyn turnerade dessutom i folkparkerna sommartid.
Söderbloms företagsamhet och organisationsförmåga var stor. När hon noterat att Stockholms manliga skådespelare hade sitt glada nätverk, ordenssällskapet Stallbröderna, grundade hon endast 26 år gammal den kvinnliga motsvarigheten, Sällskapet Stallfåglarna som efter bortgången hyllade henne med orden:
”Så glad, klok, omtänksam, ville alla väl. Så stöttande bland oss fåglar. Tack för allt, alla fina samtal. Flyg nu vidare mot himmelska höjder, vår finaste Dufva."
När maken Gösta Bernhard gick bort redan 1970 gifte Söderblom om sig med den kontroversielle journalisten, PR-mannen och fixaren Torsten Adenby. Det slutade i elände. Adenby anlitades av Stockholms chefredaktörer för att ”ordna akuta bostadsproblem”. Bo Strömstedt på Expressen såg med Adenbys hjälp till att författaren P O Enqvist fick en lya på Kungsholmen. Enqvist angav senare Adenby till polisen för ”handel med svarta lägenheter”, grät ut i pressen över sitt eget brott och skickade därmed Adenby i fängelse. I Söderbloms värld var Adenbys sidoverksamhet inte godtagbar och hon skilde sig.
Ja, livet bjuder på många ups and downs för den som lever tills hon fyller 101.