Hep Stars blev hans stora livsverk

Sven Ove Hedlund. Musiker och artist, dog den 3 december. Han blev 77 år gammal.

Text: Danne Landén

Bild: TT

”Säg Svenne – det räcker!”  löd en slogan för det svenska klädföretaget Algots på sextiotalet. Då visste alla vilken look som gällde. Och att enbart skriva ”Svenne i Stockholm” räckte för att beundrarposten skulle komma fram till Hep Stars sångare och stjärna Svenne Hedlund på bolaget Hep House på Kungsholmen i huvudstaden.  

Född i Solna, uppvuxen under mormors trygga omvårdnad. Redan som tonårig fick han dock kämpa mot en rygg som växte fel. Det blev en stor ryggoperation i femtonårsåldern på Norrbackainstitutet och därefter bättre men aldrig riktigt bra. Efter skolan blev det Stockholmsförorten Nacka med start i arbetslivet som chaufför på bussarna som utgick från terminalen i Björknäs. 

Första popgänget med Svenne bakom micken blev bandet Beatnicks från den nya hemkommunen. Clifftones hette nästa band och då kammades håret nedåt i stället för som tidigare uppåt i en Sunefrilla. Popmodet föreskrev nämligen just då långt nedåtkammat hår i en frisyr som kom att bli utmärkande för Svenne. Det var många unga killar som försökte kopiera den och som jobbade stenhårt för att bli en "look-a-like" till idolen.  

Ett lån av en gammal Volkswagen-buss skulle spela stor roll för Svenne Hedlunds karriär, men mer om det senare. Vid denna tid trädde också Lennart "Lelle" Hegland in i Svenne Hedlunds liv. Han kom att bli en viktig person för Svenne och dessutom basist i The Hep Stars, det band som med tiden blev Svennes stora livsverk.  

Lelles outtröttliga allt är möjligt-inställning  var avgörande för kommande framgångar. Likaså den mångsidiga musikbolagsdirektören Åke Gerhard Larsson. En man med näsa för vad som slog, som såg möjligheter och hade kontakter. Vi är många som fortfarande har ett antal av dessa Hep Stars OLGA-singlar i samlingarna.  

Den svenska popgruppen Hep Stars under 60-talet. Foto: TT

Benny Andersson blev den andra stora stjärnan i Hep Stars, han gjorde stora avtryck både i musiken och i framförandet.  Anderssons första band, Elverkets Spelmanslag, hade en spelning en kväll och när det behövdes en chaufför blev det Svenne som fick rycka in med sin lånade VW-buss. Under spelningen stod Svenne i publiken och hörde något som var alldeles extra. Svenne tyckte att Benny var en jäkel på att lira trots hans kläder inte var av senaste snitt. Snart erbjöds Benny en plats i Hep Stars, vilket blev en trampolin in i musikens värld för Benny Andersson som sedan gick vidare till att skriva svensk och senare internationell musikhistoria med ABBA. 

I slutet av nittiotalet fick undertecknad möjlighet att återknyta bekantskapen med Svenne Hedlund under arbetet med en bok om Hep Stars. Det blev angenäma möten med den ständigt vänlige och ständigt leende artisten. Grabben som trots framgångarna aldrig glömde var hans rötter fanns. Eller att inga träd växer till himlen. Att framgång skall hanteras med ödmjukhet.  

Med åren blev det också mindre hysteriskt vid spelningarna när duon Svenne & Lotta reste runt mellan scenerna i vårt land och även utomlands.  

Från unga år drömde Sven Ove Hedlund om att få sjunga, att få ägna sig åt det han verkligen älskade. Och det var en dröm som slog in. Han fann med tiden den stora kärleken och bildade familj med Charlotte Walker – en vacker, skönsjungande och lite blyg tjej i trion The Sherrys som Jerry Williams hade fått till Sverige på en turné 1965. Året därpå kom för övrigt klassikern I natt jag drömde som sedan musikerna sedan alltid avslutade sina konserter med.   

Nu får Svenne Hedlund drömma för evigt, i stället för bara en natt. Kanske om sin kära Cadillac som också var titeln på en oförglömlig hit från sextiotalet.